Becker: Guds dårskap, kap. 6

Hur Luthers antirationalism påverkar luthersk teologi (2/8)

Förnuftets rätta plats i luthersk teologi Luthersk teologi har alltid erkänt att förnuftet är inblandat i en kristen människas tro. Tron är inte en anti-intellektuell eller rentav utomintellektuell process, vilket de som har missuppfattat den lutherska ståndpunkten så ofta påstår. För några av dem är det kanske rädslan för en kyligt intellektuell framställning av den kristna sanningen som spökar, och som gör att de låter sina fördomar påverka omdömet. Med Luther hävdar den lutherska kyrkan, när den är som bäst, att tron också finns i intellektet. Även andra utanför de lutherska kretsarna måste erkänna detta som skriftenligt. I Skriften jämställs tron och kunskapen upprepade gånger. Denna kunskap innebär något mer än ett rationellt, intellektuellt omfattande av idéer. Men å andra sidan måste vi minnas, speciellt i dessa mystiska tider av nydoketism, att denna kunskap verkligen inbegriper intellektuella och rationella processer. Lutherska kyrkor i Amerika bär ett stumt och vältaligt vittnesbörd om sitt erkännande av dessa förnuftsanspråk i sina omfattande system av lutherska grundskolor, gymnasier och högskolor. Lutherdomen vet att människan är en rationell skapelse före sin omvändelse, och den vet också att hon förblir en rationell varelse efter sin omvändelse. Konkordieformeln noterar detta när den säger: "Men på tal om hur Gud verkar i människan, så har Herren Gud en modus agendi eller ett sätt att verka i människan såsom förnuftig skapad varelse och ett annat sätt att verka i andra skapade, men oförnuftiga varelser eller i stock och sten." En stock eller en sten, säger Konkordieformeln, kan inte veta eller uppleva vad man gör med den. Således erkänner den att omvändelse till den kristna tron är en intellektuell process lika väl som en känslomässig och viljemässig process. En rätt respekt för och uppskattning av förnuftet kommer absolut att frodas i en kyrka där praktiskt taget varje barn, som en förberedelse till konfirmationen, förutsätts lära sig Luthers förklaring till den första trosartikeln. Där räknas förnuftet upp som en av Skaparens stora gåvor, tillsammans med kropp och själ, ögon och öron, lemmar och sinnen. De mest ortodoxa av den lutherska kyrkans dogmatiker har alltid insett att förnuftet har en viktig och oumbärlig funktion att fylla i teologin. De gör faktiskt en tydlig åtskillnad mellan den instrumentella och den auktoritativa användningen av förnuftet. De gör också en åtskillnad mellan det pånyttfödda och det opånyttfödda förnuftet, och de är noga med att påpeka att vi inte helt och hållet kan klara oss utan förnuftet. Franz Pieper, en av de mest framstående av den lutherska kyrkans dogmatiker i Amerika, påpekar att förnuftet används rätt när det tillägnar sig sanningarna i den kristna tron. Detta kallar han den ministeriella (verkställande, organiska, instrumentella) användningen av förnuftet. J. T. Müller delar hans åsikt. I själva verket är denna distinktion en självklarhet i den lutherska teologins historia. Det är därför inte överraskande att vi i den lutherska kyrkans litteratur finner uttryck som upphöjer förnuftet. År 1897 sade F. Bente i en uppsats som lästes upp vid ett konvent inom Missourisynodens västra distrikt (och detta är bara inledningen till en lång hyllningssång om människans rationella krafter): Förnuftet är verkligen en enormt underbar förmåga hos människan. Genom sitt förnuft är människan medveten om sina idéer, sina upplevelser, känslor och tankar. Människan kan på olika sätt handskas med de rika material som sinnena förser henne med. Förnuftet börjar urskilja, åtskilja, sammanfoga och ställa i ordning, eller, som de tekniska termerna lyder, känneteckna, kombinera, abstrahera, artbestämma, definiera, klassificera, teoretisera och systematisera det stoff som sinnena hämtar in åt oss. Men detta är inte ett utmärkande kännetecken för den lutherska teologin. Vid sidan av de extrema mystikerna är det få teologer i den synliga kristendomen som har angripit förnuftet i dess instrumentella användning. Men luthersk teologi är annorlunda än reformert och katolsk teologi i fråga om hur de rationella principerna i skrifttolkningen skall tillämpas. Det är vår avsikt att i återstoden av detta kapitel peka på hur Luthers antirationalism kommer fram i specifika delar av den kristna läran.

[Början av sidan] [Nästa] [Innehåll]