6. ISRAELS HISTORIA,
DET DELADE RIKETS TID

A. Situationen efter splittringen

B. Reformarbete

C. Riken går under

D. Fångenskap och återuppbyggnad

A. Situationen efter splittringen

Davids kungarike delades i två riken efter Salomos död. Israels rike (nordriket) styrdes av Jerobeam från huvudstaden Samaria. Jerusalem var huvudstad i Juda rike (sydriket) och där var Rehabeam kung. Ingen av kungarna ville följa Herren, båda "gjorde det som var ont i Herrens ögon".

Jerobeam lockade israeliterna från den rätta gudstjänsten i Jerusalems tempel (som tillhörde Juda) till egna kultplatser i Betel och Dan. Han tillverkade beläten i form av guldkalvar och förledde Israels folk till avgudadyrkan och en falsk gudstjänst. När prästerna och leviterna i Israel insåg att gudstjänsten i Betel och Dan var falsk gick de över till Rehabeam i Juda, 2 Krön 11:13-17.

Rehabeam å sin sida stärkte Juda rikes positioner och lät tempelgudstjänsterna fortsätta enligt Guds ord. Men efter tre "goda år" började man också i Juda vandra i otrohet mot Herren. När Sisak från Egypten invaderade Juda ödmjukade man sig dock inför Herren.

Ett problem bland många av kungarna både i Israel och Juda var att de inte vände sitt hjärta till att söka Herren. De försökte gå en medelväg. Många trotsade inte helt öppet Herren utan ödmjukade sig på ett visst sätt. Men då det kom till den avgörande punkten så följde de inte Herren, de drog aldrig några konsekvenser av Guds ord.

I 2 Krön 12:12 kan vi läsa: "Det fanns ännu sådant som var gott i Juda." Trots att det fanns goda saker så fanns det också en hel del saker som var styggelse inför Herren. T.ex. i 1 Kung 14:22-24 berättas det om offerhöjder till främmande gudar och manlig tempelprostitution (homosexualitet). De flesta av kungarna tog aldrig itu med ogudaktigheten.

B. Reformarbete

Det fanns ändå några goda kungar i Juda. Asa "gjorde det som var gott och rätt i Herrens ögon". I 1 Kung 14:12 står det att han fördrev ur landet alla dem som ägnade sig åt manlig tempelprostitution, han avskaffade alla eländiga avgudar. Skillnaden mellan Asa och hans föregångare var att Asa avskaffade det onda medan de andra såg mellan fingrarna på sådana synder.

Asas tid som regent var en god tid för Juda. Enda kriget på 35 år var det mot Nubierna. Asas efterträdare Josafat stärkte sitt välde mot Israel, han var hängiven Gud och lydde Guds bud. Han startade en kampanj för att undervisa folket i Guds lag, 2 Krön 17:7-9. Josafat regerade i 35 år, han gjorde gott och följde Herren, dock avskaffades inte offerhöjderna.

Efter Josafats död gick det dåligt för Juda. Släktband hade knutits till Ahabs hus i Israel och det var inga goda impulser som kom därifrån. Den onda spiralen bröts genom kung Hiskia. Han var den förnämste av Juda rikets kungar. Hans första åtgärd som kung var att återställa ordningen i templet. Han ordnade också en stor påskhögtid och vidtog olika åtgärder för att få den rätta gudstjänsten att fungera igen.

Den siste gode kungen i Juda var Josia. Han blev kung som 8-åring. Den unge kungen började söka sin fader Davids Gud och som 20 årig var han mogen att ta itu med problemen i Jerusalem (2 Krön 34:3-5). Josia lät därför rena hela landet från den falska gudstjänsten. Man fann också lagboken som hade glömts bort. När Josia hörde Lagens ord ur boken förnyade han och hela folket förbundet med Herren och lovade att de skulle följa Herren och lyda Herrens ord. Efter att folket åter trätt in i förbundet firade man påskhögtid år 622 fKr.

C. Riken går under

Israels rike ägde bestånd från 931 till 722 fKr och hade under denna tid 19 kungar ur 9 dynastier (släkten), alla grovt ogudaktiga. Åtminstone 8 av kungarna led en våldsam död. Från ca 740 fKr angreps Israel flera gånger av Assyrien. Huvudstaden Samaria intogs 722 fKr och de flesta i Israel deporterades till främmande länder.

Juda rike existerade drygt 100 år längre än Israel. Det hade under sina 345 år sammanlagt 20 regenter. Alla förutom drottning Atalja, tillhörde Davids kungahus. År 586 fKr angreps Juda av den babyloniske kungen Nebukadnessar. Jerusalem förstördes och folket fördes bort till Babel.

Hela Juda och Israels rikens historia är ett exempel på sådd och skörd. Deras undergång var uppfyllelsen av de ord som avslutar Guds tio bud:

Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud. 5 Mos 5:9

D. Fångenskap och återuppbyggnad

Folket i Israel förskingrades och omnämns inte mer efter assyriernas angrepp. Det som för Israel blev till undergång blev till något gott för Juda. I Babylon fick många fromma judar nåden att ångra sig och göra bättring, de insåg att fångenskapen var ett straff från Gud. Genom Guds underbara ledning blev Judas undergång som nationell stat övergång till en ny tid i Guds folks och Guds rikes historia, den judiska församlingens tid.

År 539 fKr störtades det nybabyloniska väldet av kung Cyrus, eller Kores av Persien. Det innebar en början till bättre tider för judarna. Den nye kungen beviljade de tillfångnatagna folken frihet att återvända till sina hemländer. judarna fick ta med de tempelskatter som fortfarande fanns i behåll. De fick också tillåtelse att åter uppföra sitt tempel.

År 538 återvände den första skaran vilken omfattande omkring 40 000 personer. Under Esras och Nehemjas ledning började återuppbyggnaden. Templet blev färdigställt år 516 fKr, 70 år efter att det blivit ödelagt. Lagen trädde åter i kraft och gudstjänstlivet centraliserades till templet i Jerusalem. I och med detta var den judiska församlingen grundad. Under tiden mellan Nehemjas första och andra besök i Jerusalem uppträdde Malaki där som profet. Malaki var den siste skriftprofeten. En ny tid randades.

Snabbsvarsuppgift till kapitlet finns här.

GT - Innehåll | Föregående avsnitt | Nästa avsnitt