|
5. ISRAELS HISTORIA,
|
|
En av domarna under den här tiden var Gideon. Han räddade Israel undan midjaniternas förtryckt. Gideon blev deras "frälsare" som befriade dem och han är en tydlig förebild till Jesus. I julepisteln läser vi om det nyfödda Jesusbarnet: "Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid", Jes 9:1-4.
En av de sista domarna var Samuel. Även hans söner blev domare men eftersom de tog mutor och dömde orätt begärde folket att få en kung precis som andra folk hade. Att Guds folk ville likna andra folk var inget gott tecken. Det var egentligen ett uttryck för att de inte ville ha Herren som ledare (1 Sam 8:7). Men folket fick som de begärde och Saul smordes till Israels förste kung.
Sauls kungatid började bra, men slutade i olycka eftersom han inte var lydig Herrens befallning. Efter Saul blev David kung, och han blev "en man efter Guds hjärta". Under Davids regeringstid blev Israel en stormakt. Jerusalem blev huvudstad och David lät föra Herrens ark till staden.
Davids historia är ljus men det finns åtminstone två mörka händelser. Han blev skyldig till både hor och mord. Genom profeten Natans straffpredikan kom David i djup ånger, bekände sina synder och fick nåd och förlåtelse av Herren. Flera av psalmerna i Psaltaren återspeglar något ur Davids liv, både i medgång som motgång.
Efter David blev Salomo kung. Han bad inte Gud om ära och rikedom utan om ett vist och förståndigt hjärta. Gud gav honom sådant förstånd att ryktet om honom spreds långt utanför landet. Salomo fick även möjlighet att bygga Herrens tempel. Stora mängder guld, silver och ädelträ användes och templet blev mycket ståtligt.
Mot slutet av sitt liv avföll Salomo från Herren. Han hade genom sina hedniska hustrur fått kontakt med avguderi och försökte "halta på båda sidor", tjäna både Gud och avgudar. På grund av Salomos avfall beslöt Herren att riket skulle delas. Profeten Ahia sade till Jerobeam, som var en av Salomos bästa tjänare, att kungadömet Israel skulle splittrats och att Jerobeam skulle få regera över tio stammar och Salomos son (Rehabeam) endast över Juda stam, 1 Kung 11:30-32.
DiskussionsfrågaVilka slutsatser kan man dra av Davids och Salomos "äktenskapsproblem"? Vilka blev följderna? |
Profeterna använde ofta orden ”Så säger Herren” och profeternas inspirerade ord kallades ofta ”Herrens ord”. Därigenom görs en tydlig skillnad mellan profeternas egna tankar och ord och uppenbarelsen från Gud (1 Sam 16:6-13; 2 Sam 7:1-5).
Profeterna förkunnade Guds vilja, närmast beträffande Israel. Men profeternas budskap berörde också framtiden. Deras tal gällde Guds rike, dess kamp och seger, ett domens ord till det olydiga folket, men ett tröstetal till dem som omvände sig.
Ju längre bort från Davids kungarike man kom och ju svårare perioder man genomgick desto klarare strålar hoppet om Messias och den frälsning som småningom skall komma alla folk till del. Profetian var en växande uppenbarelse. Profeternas budskap gick bokstavligt i uppfyllelse, den ena gången efter den andra (Jes 48:16). Det utgjorde en försäkran om att det som ännu återstod även skulle nå sin fullbordan (Jes 30:8).
FördjupningsuppgiftVilken uppgift hade profeterna i samhället i Israel? Ifall en av Gamla Testamentets profeter hade levat i vår tid, vad skulle han då ha profeterat om? |
Snabbsvarsuppgift till kapitlet finns här.