Innehåll

Artikel 7
Kungapsalmer eller messianska profetior?

Den som är intresserad av en rättvisande framställning av vad GT har att säga om kungen i Israel och om Messias, kan inte blunda för följande:

Enligt GT skulle JHVH (=HERREN) vara Israels kung. Därför avvisas med kraft ett sådant kungadöme som andra folk hade. Samuel varnar folket för detta avfall. ”Men folket vägrade att lyssna till Samuels ord och sade: ’Nej, en kung måste vi ha över oss. Också vi vill bli som alla andra folk’” (1 Sam 8:19f). Om nu folket likväl sätter en kung över sig, får inte denne kung agera som hednafolkens kungar. Han skall ha en avskrift av torá, Herrens undervisning via Mose, ”och läsa i den i alla sina livsdagar, så att han lär sig frukta HERREN, sin Gud, och ger akt på alla ord i denna undervisning och dessa stadgar och följer dem.” Detta hade redan Mose i förväg undervisat om (se 5 Mos 17:14-20) och Samuel som motvilligt låter folket få en kung inskärper vad Mose har sagt om hur en kung skall vara (1 Sam 10:25). Han måste helt underordna sig HERREN, annars har de förkastat HERREN som sin kung och kommer att drabbas av olycka.

Något kungadöme av babylonisk, gudomlig typ med tronbestigningsfester på årsdagen av kungens tronbestigning fick alltså inte förekomma i Israel. Att kungen i Jerusalem firats på liknande sätt som en babylonisk kung med årliga tronbestigningsfester och att psaltarpsalmer diktats till hans ära är en omöjlighet och strider mot hela det gammaltestamentliga källmaterialet.

Likväl antar många kritiker och med dem Bibel 2000 att flera psalmer i Psaltaren diktats för och använts i samband med en årlig tronbestigningsfest. Att man har det gammaltestamentliga källmaterialet emot sig brukar man komma ifrån genom att anta att det har förvanskats av antirojalistiska redaktörer. Den kungaideologi och de tronbestigningsfester som enligt Bibeln aldrig har existerat i Jerusalem, har ändå existerat där. Hade inte antirojalistiska redaktörer förvanskat bibeltexten skulle det framgå också av GT, menar man.

Varför fantiserar man om antirojalistiska förvanskningar på detta sätt? Jo, för att komma ifrån de messianska profetiorna. Nu kan man hävda att de messianska psalmerna är kungapsalmer som handlar om kungen i Jerusalem vid textens tillkomst. Eftersom den s k vetenskapliga världsbilden inte har utrymme för sanna profetior, tror man att profetiorna i själva verket inte är några profetior (vi skall senare visa hur man gör för att komma ifrån profetiorna i Jesajaboken och Daniels bok). Den utlovade Davidssonen, som enligt flera messianska texter är både en Davidsättling och Herren Gud själv, blir bara en av kungarna i Jerusalem och hans mor (”jungfrun” enligt Jes 7:14) blir bara någon av kvinnorna vid det israelitiska hovet. Enligt denna bibelkritik måste också Davids författarskap till Ps 110 avfärdas, även om det innebär att också Jesus görs till en lögnare (se Matt 22:41-46 inklusive BKs not till v 44).

Enligt kristen tro är Jesus ”Messias, den levande Gudens Son” (Matt 16:16). Denna tro är kristendomens ”klippa” (grek. pétra) eftersom Gud är klippan (5 Mos 32:30-31) och Jesus är Gud, den levande Gudens Son. Utan denna fasta grund ingen kristendom! Den som bekänner sig till denna klippa är en pétros likt Simon, för han bygger på pétra. Att Jesus är Gud grundar sig inte på storhetsvansinne eller mänskliga spekulationer utan på GTs vittnesbörd om Messias. ”Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt”, säger Jesus (Joh 5:31). ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig” (v 39). ”Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit” (v 46). ”Allt måste uppfyllas som är skrivit om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna” (Luk 24:44). Jesu gärningar stämmer överens med Guds gärningar enligt GT och vad Guds Messias skulle göra. ”Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen” (Joh 5:19). ”De gärningar som Fadern har gett mig att fullborda, just de gärningar jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. Fadern som har sänt mig har vittnat om mig” (Joh 5:36f). Jesus är Faderns specielle utsände, som samtidigt är ett med Fadern (Joh 10:30,38).

Enligt NT grundar sig alltså övertygelsen om att Jesus är Messias, den levande Gudens Son, på GTs vittnesbörd om Gud och Messias. Det finns en rad ställen i GT som profeterar om att Messias skall utföra Guds gärningar och att Messias är ett med Gud, precis som Herrens specielle ”utsände” (mal’ak JHVH = Herrens utsände, oftast översatt ”Herrens ängel”) är ett med Gud själv (se t ex 2 Mos 3:2,4,6ff och Dom 13:3,18,20,22).

I Ps 45:7 tilltalas Messias uttryckligen som Gud. ”Gud, din tron står i evigheters evighet.” Detta blir besvärligt för BK. Därför ändrar man ”Gud” till ”gudomlig” och översätter: ”Din tron, gudomlige, består i tid och evighet.” I en not till detta ställe anknyter BK till ovan nämnda teori om det israelitiska kungadömet: ”Psalmen är riktad till en israelitisk kung i samband med en bröllopsfest. Även om kungen inte betraktades som gudomlig på samma sätt som hos vissa grannfolk framgår det dock att han uppfattades som Guds son (2:7; 2 Sam 7:14).” Men nu står det uttryckligen på flera ställen att denne messianske kung är Gud lika mycket som Fadern, inte bara gudomlig, och hans tron består i tid och evighet. Det är inte fallet med någon jordisk kung. För judendomen är det också ett problem att Messias är Gud. Därför trollar ”The New Jewish Publication Society Translation” (= JPS) bort från Ps 45:7 att Messias är Gud och förändrar texten till ”Your divine throne is everlasting” (Din gudomliga tron är evig).

Ett tydligt exempel på hur en rationalistisk vetenskap liksom judisk tro söker komma ifrån att Messias är Gud är Jes 9 och 10. I Jes 10:21 kallas HERREN, Israels Helige, för El gibbór, dvs ”Mäktig Gud” eller ”Gud , Hjälten”. JPS översätter korrekt ”Mighty God” (Mäktig Gud), Bibel 2000 ”Gud, Hjälten” och SFB ”Gud, den Mäktige”. Men när Jesaja i kap 9:6 (hebreiska texten 9:5) säger att den Frälsare som skall födas som ett människobarn också är ”Mighty God” (Mäktig Gud) eller ”Gud, Hjälten” (El gibbór), då blir det för mycket för JPS och Bibel 2000. Jesaja tillåts inte säga det han verkligen säger! När Jesaja ordagrant säger ”och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud”, förändrar JPS texten till ”He has been named ’The Mighty God is planning grace’ (Han har fått namnet ’Den mäktige Guden har nådiga planer’)” och Bibel 2000 översätter ”och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte”. Nu har man fått bort från texten att Messias själv är den mäktige Guden, att gudamänniskan Messias är ett under, dvs helt unik.

Varför manipulerar JPS och Bibel 2000 texten på detta sätt? Därför att man inte kan acceptera att Jesaja eller David eller någon annan av Herrens profeter i GT profeterar om en kommande Frälsare av Davids ätt som är ett med JHVH, Israels Helige. För en rationalist kan profeten bara tala om något som på ett naturligt sätt ligger inom hans synfält och då gissar man att han talar om en vanlig kung i Jerusalem, som ju omöjligen kan vara Gud. Messiasprofetiorna görs om till att handla om en vanlig kung eller tronarvinge i Israel. Ps 2, som är en av de viktigaste messianska psalmerna, blir bara en psalm om den israelitiske kungen och som ”troligen använts vid den israelitiske kungens tronbestigning” (BKs not till Ps 2:1). Om Jes 9:6 säger BK i Notboken: ”Profeten talar antingen om en tronarvinges födelse eller om en kungs tronbestigning; jfr Ps 2:7 med not” (s 108). På detta sätt tar man bort själva grundvalen för kristen tro. Mera om detta i nästa artikel.

Seth Erlandsson,
docent i Gamla testamentets exegetik