Några frågeställningar

om den språkliga bearbetningen av Johannes Bäck: Främlingarnas hemliv.

Innehåll

Främlingarnas hemliv är en bönbok som hör till klassikerna inom den evangeliska rörelsen i Finland. Den utkom i många upplagor fram till medlet av 1900-talet och lästes praktiskt taget i varje hem under väckelsetiderna. Dess författare Johannes Bäck var Lutherska Evangeliföreningens ledare under slutet av 1800-talet.

Dessa texter är en revision av Johannes Bäck: Främlingarnas hemliv, Svenska Lutherska Evangeliföreningens i Finland förlag, tionde upplagan 1946. Den språkliga bearbetningen har inletts av Ola Österbacka och är ett försök att återföra delar av denna gamla skatt till dagens kristna. Senare har arbetet fortsatts och bearbetning gjorts av Jari Rättö.

En del av bönerna är tidlösa, medan andra innehåller element som hör till en förgången tidsperiod och kräver betydligt radikalare ingrepp. Exempel på förändringar i serien av morgonböner är femdagarsveckan och ändringen av ordningsföljden på veckodagarna.

Att formulera om den språkdräkt, som användes i andaktsböcker ett sekel tillbaka i tiden, till begriplig nutidssvenska är inte lätt. De två kolumnerna nedan visar exempel på hur det kunde lösas. Men det finns säkert flera sätt. Sänd dina synpunkter till Ola Österbacka!

Några frågor man kan diskutera är:

• Är det möjligt att återge ens huvuddelen av innehållet så att nutidsmänniskan förstår det, eller borde bönerna helt skrivas om? Kan bönboken i så fall presenteras i Johannes Bäcks namn?

• Förgriper man sig på upphovsmannarätten, om man gör en sådan bearbetning, som dessa exempel visar?

• Tas något bort av innehållet, eller riskerar man en förvanskning av teologin?

• Bör man göra en varsammare revidering och räkna med att bönboken används endast av kristna som är väl inkomna i Bibelns värld?

Här följer nu några exempel på bearbetad text med några kommentarer. Exemplet är från bönen på Kristi himmelsfärdsdag.

Bearbetad text med kommentarer

Originaltext

Käre Herre Jesus Kristus! Då jag i dag firar minnet av din himmelsfärd, känner jag mig kraftigt manad att låta min ande sväva bort från det jordiska till det sköna fadershuset däruppe, där du nu sitter i din härlighet på Faderns högra sida.

Tilltalet "dyre Jesus", "dyre Frälsare" är vanligt hos JB. Det förefaller föråldrat i dagens språk. Jag har konsekvent ersatt detta med "käre". Dessutom har jag tagit bort många av de inskjutna tilltalen.

Dyre Herre Jesus Kristus! Då jag i dag firar minnet av Din himmelsfärd, känner jag mig kraftigt manad att höja min ande ifrån jordegruset till det stora, sköna fadershuset däruppe, där Du, Herre Jesus, nu sitter uti Din härlighet på Faderns högra hand.

Visst är jag ännu i främlingslandet, men jag har ändå rätt att redan nu vara i himlen. Det är du som har velat ha det så.

Först kom du från himlen hit ner till jorden och förenade dig med mig, då du blev min bror. Sedan förenade du mig med dig när du med blodet köpte mig på Golgata och döpte mig. Nu, Herre Jesus, är du min, och jag, som är köpt av dig och döpt till dig och nu tror på dig, är även din. - - -

Texten lättas upp med kortare styckeindelning.

Är det möjligt att bevara sådana ord som "blodsfrände" och "blodsköp"?

Väl är jag ännu här nere i främlingslandet, där det är "så mörkt och farligt", men likväl har jag ju rättighet att redan nu hava min umgängelse i himmelen. Det är ju Du, Herre Jesus, som velat hava det så. Först kom Du ifrån himmelen hit ned till jorden och förenade Dig med mig, då Du blev min, min broder och blodsfrände, och sedan förenade Du mig med Dig genom blodsköpet på Golgata och dopet i Ditt blod. Nu, Herre Jesus, är Du min, och jag, som är köpt av Dig och döpt till Dig och nu tror på Dig, är även Din. - - -

Men jag är även hos dig. Var skulle bruden vara, om inte hos sin brudgum? I anden är jag i himlen hos dig. Min ande, som inte kan hållas fast av de många magneter som vill dra den nedåt mot det jordiska, söker och finner sin väg till de högre regionerna. Och den vägen är du, Herre Jesus, och din väsignade himmelsfärd. På samma sätt som du for uppåt strävar också min själ uppåt. Den finner det tungt att vistas i de jordiska hyddorna.

Men jag är även hos Dig. Var skulle bruden vara, om icke hos sin brudgum? Min umgängelse är i himmelen hos Dig. Min ande, som icke kan fasthållas av jordegruset och de många magneter, som vilja draga den nedåt, söker och finner sig väg till de högre landen. Och den vägen är Du, Herre Jesus, och Din välsignade, dyra himmelsfärd. Uppåt, uppåt for Du och uppåt strävar även min själ, som finner det tungt att vistas i dessa Kedars hyddor.

Logosmappen