Bön på Kristi himmelsfärdsdag

från Johannes Bäck: Främlingarnas hemliv.

Innehåll

 

Käre Herre Jesus Kristus!

Då jag i dag firar minnet av din himmelsfärd, känner jag mig kraftigt manad att låta min ande sväva bort från det jordiska till det sköna fadershuset däruppe, där du nu sitter i din härlighet på Faderns högra sida. Visst är jag ännu i främlingslandet, men jag har ändå rätt att redan nu vara i himlen. Det är du som har velat ha det så.

Först kom du från himlen hit ner till jorden och förenade dig med mig, då du blev min bror, och sedan förenade du mig med dig när du med blodet köpte mig på Golgata och döpte mig. Nu, Herre Jesus, är du min, och jag, som är köpt av dig och döpt till dig och tror på dig, är också din. Jag är bruden, du är brudgummen.Var skulle brudgummen vara om inte hos sin brud? Du är således med mig här nere, fastän det är på ett fördolt sätt som kan fattas endast av tron. Likväl är du med all säkerhet med mig. Innan du for till himlen gav du ju mig och alla dina lärjungar det löftet att du är med de dina alla dagar intill tidens slut. 1 Herre, du kan, du får, du vill inte bryta ditt löfte!

Men jag är även hos dig. Var skulle bruden vara, om inte hos sin brudgum? I anden är jag i himlen hos dig. Min ande, som inte kan hållas fast av de många magneter som vill dra den nedåt mot det jordiska, söker och finner sin väg till de högre regionerna. Och den vägen är du, Herre Jesus, och din väsignade himmelsfärd. På samma sätt som du for uppåt strävar också min själ uppåt. Den finner det tungt att vistas i de jordiska hyddorna.

Men ännu hämmas färden uppåt av de jordiska bojorna. En gång skall bojan brista, och förenade i uppståndelsens härliga ögonblick till en, oskiljaktlig evighetsmänniska, skall kropp och själ med en hastighet som är större än ljusets sväva fram till mötet med dig. Det skall bli ett jubel på den dagen, när jag ansikte mot ansikte får se dig, min bror, min Frälsare, Konung och Gud! Då skall jag med förundran få se de sår, som varit min tillflykt under mulna och soliga dagar här nere, det ansikte som lyst upp min mörka stig, och den hand som så säkert och beskyddande ledde det stapplande och svaga barnet.

Men Herre Jesus, jag är inte där ännu. Min egen himmelsfärd har jag ännu inte fått fira, men din himmelsfärd får jag ändå redan fira. Du, Gud och människa, har farit upp till himlen som min profet, överstepräst och kung. Som sådan sitter du nu också på din faders högra sida.

Trofaste profet, led och lär mig, för och bär mig så med ditt ord och din Ande att jag en gång får komma till himlen i dina spår och på den väg du utstakat.

Käre överstepräst! Sköt min gudstjänst däruppe, ty jag kan varken här eller där sköta den rätt. Be för mig! Be för mina medmänniskor! Be för alla! Be också då, när vi inte mera förmår be. Lägg fram det välsignade blodet, som skyddar mig från mordängelns hand, inför din Fader.

Högt ärade konung! Regera mig med din Ande! Låt mig få åtnjuta nåderikets och sedan härlighetsrikets dyrbara förmåner. Styr med din allsmäktiga hand alla mina levnadsöden så, som du själv vill och finner bäst för mig, och styr mina steg så att de alltid för mig uppåt, närmare och närmare dig, och till sist genom dig in i din öppnade himmel och din ljuva frälsarfamn. Hör, Herre Jesus, denna ödmjuka bön. Amen!

1) Matt 28:20


 

Denna text är en reviderad version av texten i Johannes Bäck: Främlingarnas hemliv, Svenska Lutherska Evangeliföreningens i Finland förlag, tionde upplagan 1946.

Se en jämförelse med originaltexten (valda avsnitt) samt en presentation av frågeställningar kring språklig revision av denna art.


Logosmappen