Kolosserbrevet

Kolosse var en liten stad i västra delen av Frygien nära Efesus. I denna stad uppstod en kristen församling, sannolikt grundad av Epfaras, en lärjunge till Paulus. Aposteln hade inte ens besökt denna ort. Under sin första fångenskap i Rom fick Paulus genom Epfaras höra om tillståndet i Kolosse. Han fick genom honom höra om många glädje- och tacksägelseämnen. Men där hade också villolärare "svåra ulvar" inträngt i församlingen och vållat stor skada.

Villolärarna ville göra gällande, att det evangelium, som Paulus och hans medarbetare förkunnade, inte innehöll hela den kristna visheten, utan att det fanns någonting högre. För att uppna detta högre mål påyrkade somliga av dem omskärelse och judiska högtider, andra sysslade med hemlighetsfulla svärmerier.

Läran var en sammanblandning av judendom, hednisk mystik och kristendom.
Den var en förelöpare till den i kyrkohistorien kända gnosticismen och kunde även kallas judisk teosofi i kristlig dräkt. Då Paulus fått kännedom om dessa förhållanden, skrev han sitt brev till kolosserna och frambefordrade det med Tykikus (4:7), samme man, som frambefordrade brevet till efesierna. Dessa brev, som ha många beröringspunkter, härstamma alltså från samma tid åren 59-61.

Indelning

Innehåll

Innehåll | Föregående avsnitt | Nästa avsnitt