Startsidan

Studieguide

Kontaktpersoner

LNB-forum


Logosmappen

Trosfrågan

Sök i Folkbibeln

Länkar

 

Nordisk kulturfond

 

Tessalonikerbreven

Tidsläget

På sin andra missionsresa kom Paulus (och Silvanus) till Tessalonika i Makedonien, där en församling grundades (Apg 17:1f). Till följd av judisk agitation måste han emellertid snart lämna staden. Paulus sände då sin medarbetare Timoteus för att trösta dem (3:1-6). Uppmuntrad av Timoteus rapport angående tessalonikernas "tro och kärlek" skriver Paulus detta brev till dem.

Även om apostelns första brev varit de kristna till mycken hjälp, rådde dock fortfarande oro i fråga
om Herrens tillkommelse. Falska brev som påstods vara skrivna av Paulus (2 Tess. 2:2), hade framkallat en svärmisk väntan efter Kristi tillkommelse. Paulus ansåg det nödvändigt att skriva ett nytt brev, i vilket han delvis tar upp samma sanningar som i det första.

Indelning

Första brevet 1 Inledning
2-3 Personliga meddelanden
4:1-5:22 Förmaningar
5:23-28 Avslutning
Andra brevet 1 Inledning
2:1-2:12 Herrens dag
2:13-2:14 Tacksägelse för frälsningen
2:15-3:15 Förmaningar
3:16-18 Avslutning

Huvudpunkter

Det första brevet:

  • Paulus uttalar sin glädje över församlingens andliga tillstånd (1: 2-2:16). Trots svårigheter och förföljelser hade församlingsmedlemmarna förblivit trogna.
  • Aposteln förmanar läsarna att förkovra sig i allt, som hör till en helig vandel och särskilt vara på sin vakt mot de två hedniska huvudlasterna: otukt och girighet (4: l-8).
  • Han manar även de kristna till broderskärlek och till en stilla trohet i den jordiska kallelsegärningen för att de icke måtte bli någon till last eller anstöt (4: 9-12).
  • Likgiltigheten för den jordiska kallelsen hade uppstått därigenom, att församlingen på ett osunt sätt väntade Herrens omedelbara ankomst. Paulus vill icke försvaga de troendes väntan på Jesu tillkommelse. "Herrens dag kommer som en tjuv om natten". Det gäller blott för de kristna att vänta honom och leva såsom "ljusets barn och dagens barn"

Det andra brevet:

  • Med anledning av Tessalonikernas oro angående Herrens dag så påpekar Paulus följande:
    • Först måste "avfallet hava skett" och "Laglöshetens människa, fördärvets man, hava trätt fram" (2:3). Liksom Gud förkroppsligar sig till vår frälsning i Kristus, så skall satan en gång förkroppsliga sig i syndens människa, Antikrist, fördärvets son.
    • Krafter, som bebåda hans uppträdande, verka redan i det fördolda. Han kan dock icke träda fram, innan "det, som ännu håller tillbaka" (2: 6) och "den, som ännu håller tillbaka" (2: 7),
      skaffats ur vägen.
  • Pauli två äldsta brev visa, huru levande tanken på Herrens andra tillkommelse var i den äldsta kristenheten. Så skall den ock enligt Jesu ord i Luk. 12:36 vara, dock icke på ett svärmiskt sätt.
  • Förhållandena i Tessalonika gåvo icke anledning åt Paulus att djupare gå in på lärofrågor med undantag av frågorna om de yttersta tingen, som i dessa brev behandlas utförligt.
  • Dessa brev ha dock sitt stora värde därigenom att de visa oss, huru personligt och hjärtligt Paulus umgicks med sina hedningkristna för.

Innehåll | Föregående avsnitt | Nästa avsnitt

Webmaster