|
Länkar |
Filipperbrevet
Filipperbrevet tillkom sist av de s.k. fångenskapsbreven (se Efesierbrevet). Fastän processen mot Paulus ännu inte var avslutad, är aposteln övertygad om att han skall återfå sin frihet och att han efter någon tid också skall kunna komma till Filippi (1:19, 25f, 2:23f).
Filippi var en stad i Macedonien, omkring tre mil från Egeiska havets kust. Staden hette ursprungligen Krenides, men Alexander den stores fader Filip av Macedonien gav den namnet Filippi. På Paulus tid var staden en romersk koloni och en av de viktigaste städerna i Macedonien.
Filippi var den första stad i Europa, där Paulus grundade en kristen församling. Han kom till denna stad på sin andra missionsresa (åren 49-52) och grundade där en hednakristen församling. Då kom bl. a. purpurkrämerskan Lydia och fångvaktaren till tro (Apg. 16:11-40). Även under sin tredje missionsresa besökte han denna ort (Apg. 20:1-6). Mellan Paulus och denna församling rådde ända från början ett förtroligt och hjärtligt förhållande. Filippi var den enda församling, som fick skicka penningunderstöd till aposteln (Fil. 4: 10-15). Han kallar församlingens medlemmar "mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona" (4: 1).
Anledningen till brevet är, att församlingen sänt Epafroditus med en kärleksgåva till den fångne aposteln i Rom (4: 18; 2: 25-30). Då Epafroditus övervunnit en svår sjukdom, som han ådragit sig under resans mödor, sände Paulus honom tillbaka med detta brev, möjligen år 60 eller 61.
Indelning
| 1:1-11 | Inledning |
| 1:12-26 | Ord från fångenskapen |
| 1:27-2:30 | Ett liv värdigt Kristi evangelium |
| 3:1-4:1 | Varning för villolärare |
| 4:2-9 | Särskilda förmaningar |
| 4:10-23 | Avslutning |