Krönikeböckerna

Författaren till Krönikeböckerna är med största sannolikhet Esra. Efter fångenskapen i Babel skrev han på 400-talet fKr ner sin skildring av främst Juda rikes historia. Han har utgått från många olika källor, bland annat från Samuels- och Kungaböckerna. De två Krönikeböckerna är i grundtexten en enda bok och omfattar egentligen hela Israels historia ända från Adams tid till Esras tid. Det mesta i böckerna utspelar sig ändå från ca år 1000 till 538 fKr. I centrum står David och Salomo och flera av de gudfruktiga kungarna i Juda rike.

Böckernas hebreiska namn kan översättas med ”tidernas händelser”. Septuaginta använde ett namn som betyder ”det som utelämnats”, alltså ur de föregående böckerna. Hieronymus föreslog namnet Krönikeböckerna, ett namn även Luther antog.

Även om källorna till böckerna är Samuels- och Kungaböckerna hänvisar författaren även till ”Boken om Israels kungar”, 1 Krön 9:1, ”Boken om Juda och Israels kungar”, 2 Krön 16:11, ”Utläggning till Kungaboken”, 2 Krön 24:27 m.fl.

Indelning

Några huvudpunkter

• Krönikeböckerna börjar med tio kapitel släktlistor. Släktregistren är utförligast för Juda, Levi och delar av Benjamins stam, alltså de stammar som kom tillbaka efter fångenskapen.
• Krönikeböckerna har ca 40 berättelser gemensamma med Samuels- och Kungaböckerna, men koncenterar sig nästan enbart på Juda rike, inte ens profeterna Elias och Elisa verksamhet omnämns förutom i 2 Krön 21:12-15.
• Författaren förbigår syndafallen i Davids och Salomos privata liv men lyfter fram det de gjorde för templet och gudstjänsten. Likaså berättas utförligt om de gudfruktiga kungarna. Tex ägnas 3 kapitel åt Hiskias reformation, 2 Krön 29-31, medan Kungaböckerna endast tar upp denna i en enda vers, 2 Kung 18:4.
• Krönikeböckerna ägnar stort utrymme åt tempeltjänsten. Utan dessa böcker hade vi inte vetat något om hur man i praktiken utövade sin religion.
• Liberalteologer har sett de till synes motstridiga uppgifter mellan tidsangivelser i Kungaböckerna och Krönikeböckerna som bevis för att Bibeln inte är ofelbar. Hur dessa olika dateringar samtidigt kan vara korrekta utreds på nätadressen: http://lbk.cc/biblicum/19831103.HTM

Några andliga lärdomar

• Det messianska hoppet framskymtar i 1 Krön 17:23-27 och 2 Krön 13:5.
• Gång på gång hade avfall från Herren följt på reformationer ”till dess att Herrens vrede över hans folk växte så att det inte mer fanns någon bot”, 2 Krön 36:16.

Innehåll | Föregående avsnitt | Nästa avsnitt