Esra

Händelserna i böckerna Esra och Nehemja utspelar sig mellan åren 538–433 fKr och är en fortsättning av judarnas historia efter Krönikeböckerna. Persien var ledande stormakt efter att ha besegrat Babylonien år 539 fKr.

Perserkungen Koresh tillät judarna i Babylonien att återvända till Jerusalem för att bygga upp templet. Tempelbygget kom dock av sig, men genom ett nytt dekret av perserkungen Darejaves I år 520 fKr påbörjades tempelbygget igen och sedan profeterna Haggai och Sakarja trätt fram kunde templet fullbordas 516 fKr. I sjuttio år förblev Jerusalems murar ouppbyggda.

Prästen Esra anlände till Jerusalem år 458 fKr. Genom fullmakt från perserkungen Artasasta (grek. Artaxerxes) kunde också Nehemja, hovmästare hos perserkungen, resa till Jerusalem 445 fKr, och tack vare Nehemja blev murarna uppbyggda. Under den tidsrymd som dessa böcker omfattar verkade även profeterna Haggai, Sakarja och Malaki.

Indelning

Några huvudpunkter

• Fångenskap och återuppbyggnad (Se Vägen kap 6d)
• De som återvände från fångenskapen kom till ett fattigt land med stora skattebördor, social obarmhärtighet och religiöst förfall.
• Man införde inte något nytt i gudstjänstlivet utan återställde altaret på dess gamla plats och återinförde lövhyddohögtiden, Esra 3:1-5.
• Templets grundläggning var ”den ringa begynnelsens dag”, Sak 4:10.
• Först efter Haggais väktarrop och Sakarjas syner återupptogs byggnadsarbetet efter 15 års uppehåll, Esra 3:10-4:24.
• Gudstjänstlivet ordnades ”så som det var föreskrivet i Moses bok”, Esra 6:18.
• Esra var skriftlärd och mycket kunnig i Herrens lag, Esra 7:10.
• En viktig milstolpe i det israelitiska folkets historia är Esra 9-10, som bildar övergång från profetismen till det skrivna ordets tid.
• Den gudfruktige Esra inbegriper sig själv i syndabekännelsen: ”Min Gud, jag skäms och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra missgärningar har växt oss över huvudet, och vår skuld är så stor att den når upp till himlen ...”, Esra 9:6-15

Några andliga lärdomar

• Herren uppfyller sina löften, Esra 1:1; Rom 11:29
• Det gäller för Herrens folk att skilja sig från allt hedniskt och halvhedniskt väsende, Esra 9-10
• ”tillbaka till Jerusalem”, Esra 2:1, innebär för oss ”tillbaka till Herren”
• När templet var återställt saknades ändå nådastolen, det synliga beviset på Guds närvaro. Jeremias profetia hade gått i uppfyllelse, Jer 3:16. Juda, Israel och hedningarna kunde nu samlas, Jer 3:17-18. I nya förbundet är församlingen ”Herrens tron”, Jer 3:17, ”Guds boning genom Anden”, Ef 2:22. Lagen ska då inte längre vara skriven på stentavlor utan i hjärtat, Jer 31:33; Hebr 10:16.