|
Länkar |
Josua
Boken omspänner tiden omkring 1406–1375 f. Kr. Huvudgestalten är den militäre ledaren och statsmannen Josua (”Herren är frälsning”). Han fick kallelsen och uppdraget av Gud, 4 Mos 27:15–21; 5 Mos 31:1–8, att efter Moses död leda folket in i Kanaans land. Betydelsen av ”Mose lagbok” betonas starkt, Jos 1:7f; 8:34f; 23:14. Om folket överger Herren, förlorar det landet och Herrens välsignelse, Jos 23:15f; 24:20.
Folken i Kanaans land var djupt nedsjunkna i synden. Förhållandena i Sodom var ett exempel på detta, 1 Mos 18:20; 19:1-29. Herrens straffdom över Sodom och Gomorra var en varning för att fortsätta på syndens väg. Folken fick en nådatid på flera hundra år, men de fortsatte på samma ogudaktiga väg, 3 Mos 18:21-29; 5 Mos 7:1-4.
Indelning
| 1-12 | Landet erövras |
| 13-22 | Landet fördelas |
| 23-24 | Josuas avskedstal |
Några huvudpunkter
- Spejarna i Jeriko och skökan Rahab, Jos 2.
- Övergången av Jordan, Jos 3-4.
- Jerikos erövring, Jos 5:13-6:27.
Några förebilder till Kristus
- Josua, som förde Guds folk till seger. Han förde dem in i löftets land, där de fick vila efter ökenvandringen, Hebr 4.
- Det ”röda snöret i fönstret”, Jos 2:18, var tecknet som räddade Rahab och hennes släkt. Det röda garnets betydelse, 3 Mos 14:4, syftar på Kristi lidande samtidigt som det är en parallell till den avgörande betydelse blodets hade runt dörrarna i 2 Mos 12:22-23.