Domarboken

Domarboken omspänner tiden efter Josuas död, från omkring 1375 fKr fram till Samuel och monarkins början med kung Saul omkring 1050 fKr.

Boken har fått sitt namn efter de många domare, militära och politiska ledare, som trädde fram till Israels räddning mot olika folk. Några av dem var Otniel mot arameerna ca 1375–1367, Dom 3:7–11, Ehud mot moabiterna ca 1327–1309, Dom 3:12–30, Debora mot kananeerna ca 1229–1209, Dom 4:1–5:31, Gideon mot midjaniterna ca 1169–1162, Dom 6:1–8:32, Jefta mot ammoniterna ca 1096–1090, Dom 10:6–12:7, och Simson mot filisteerna ca 1075–1055, Dom 13:1–16:31.

Bokens författare är okänd, men enligt judisk tradition är boken sammanställd av Samuel eller någon i hans profetskola.

Indelning

Några huvudpunkter

• Domartiden (Se Vägen kap 5a)
• Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, som var kvar efter Josua, Dom 2:6-10. Men så började avstegen från 5 Mos 6:6 ff, och genom detta ”växte ett annat släkte upp efter dem, ett som inte kände Herren”, Dom 2:10 ff.
• En av domarna under den här tiden är Gideon, Dom 6-8. Midjaniterna förtryckte Israel. Gideon blev deras ”frälsare”, som befriade dem och ”bröt sönder deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav liksom i Midjans tid”, Jes 9:1-4.

Händelserna under domartiden följer ett schema: Israel avfaller från Herren och tillber avgudar, tex Dom 3:5-7 Herren lämnar Israel i fiendens hand, tex Dom 3:8 Israel ropar till Herren, tex Dom 3:9 Herren sänder dem en frälsare/räddare, tex Dom 3:9-10.

En förebild till Kristus

• Gideon, Dom 7:22-25; Jes. 9:1-4, ur ”Julepisteln”.

Innehåll | Föregående avsnitt | Nästa avsnitt