10. JESUS FRÄLSAREN

A. Påskens händelser

B. Betydelsen av Jesu död och uppståndelse

A. Påskens händelser

När Jesus red in mot Jerusalem visste han vad som väntade honom. Han stannade med sin åsna och grät. Han grät inte över sig själv utan han grät över Jerusalems invånare och alla andra som inte förstår vad som ger verklig frid. Den frid som bara han kan ge.

Jesus sände två av lärjungarna i förväg för att ställa i ordning för måltid och han åt den sista måltiden med de tolv. Under denna judiska påskmåltid instiftade han nattvarden. Efteråt gick Jesus och lärjungarna ut till Getsemane. Jesus bad att Gud skulle bevara honom från lidandet, men han tillfogade: "Ske din vilja!" En beväpnad skara med Judas i spetsen grep honom.

Jesus fördes till Kaifas hus där han förhördes. Samtidigt förnekade Petrus att han kände Jesus. Efter att Stora rådet, Pilatus och Herodes hade förhört honom ställde Pilatus fram Jesus inför folket. De ropade att man skulle korsfästa Jesus.

På Golgata mellersta kors, hängande mellan två rövare, sade Jesus följande sju ord:

1. "Eli, Eli, Lema sabaktani!" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" (Ps. 22:2; Matt. 27:47)
2. "Fader, förlåt dem. Ty de vet inte vad de gör." (Luk. 23:34)
3. "Amen säger jag dig: Idag skall du vara med mig i paradiset." (Luk. 23:43)
4. "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." (Luk. 23:46)
5. "Kvinna, se din son." "Se din mor." (Joh. 19:26-27)
6. "Jag törstar." (Joh. 19:28)
7. "Det är fullbordat." (Joh. 19:30)

Efter att han sagt sina sista ord, "det är fullbordat", böjde han ner huvudet och gav upp andan. I samma ögonblick rämnade förlåten (draperiet) i templet mitt itu, uppifrån ända ner. Detta vittnar om hur Jesu död på korset var tillräckligt för Gud, människornas synd var försonad. Det gamla offersystemet, med översteprästen som gick in i bakom förlåten till det allra heligaste för att offra för folkets synd, var härmed upphävd.

B. Betydelsen av Jesu död och uppståndelse

Efter händelserna på långfredagen var lärjungarna bedrövade. Deras mästare var död, han var inte den Messias som skulle befria Israels folk. De förstod inte innebörden av det som hände på Golgata; att försoningen vilar på Kristi offer. Jesus gick i vårt ställe in under Guds vrede, han tog vårt straff på sig, han dog den död vi hade förtjänat med våra synder. Detta kallas för Jesu ställföreträdande lidande och död.

De förstod inte heller vad Jesus talade om den sista kvällen: "Jag går bort, och jag kommer till er igen"... "Och nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni skall tro, när det har skett." (Joh. 14: 28) Därför blev de mycket förskräckta när han plötsligt stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er."

Lärjungarna kunde inte tänka sig att Jesus skulle uppstå ur graven. När de hörde av några kvinnor att han inte längre fanns i graven så visste de inte vad de skulle tro. Men det ofattbara hade inträffat, Jesus är inte död, han lever!

Kristus som på långfredagen bar våra synder och betalade för dem med sin död är uppstånden från de döda. Synden och döden är besegrad, rättfärdighet är vunnen. Eller som Martin Luther uttrycker det: ”Hans uppståndelse från de döda är vår rättfärdiggörelse genom tron allena.” Detta är Påskens budskap som vi får föra ut till människorna.

NT - Innehåll | Föregående avsnitt | Nästa avsnitt