3. PATRIARKHISTORIEN

A. Abram

B. Abraham och löftessonen

C. Jakob

D. Josef

A. Abram

Abram föddes i Ur i Kaldeen, en plats i nuvarande södra Irak. Hans fru hette Sara och de flyttade tillsammans med Abrams släkt till Haran som ligger i nuvarande Syrien.

Där sade Gud till Arbram:

Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade. (1 Mos 12:1-3)

Abram gjorde som Herren hade sagt och började vid 75 års ålder den långa resan till Kanaans land (Se karta Patriarkvandringen). Framme vid Jordanslätten sade Herren till Abram: "Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina efterkommande för evig tid." 1 Mos 13:15

I detta löfte ligger för oss en profetia om Kristi rike, men för Abram gällde det framförallt detta livet, och därmed var det ofattbart eftersom Abram och Sara inte hade några barn. Men Gud förtydligade löftet ännu mer

"En som kommer från din egen kropp skall bli din arvinge" ... "Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem" ... "Så skall din avkomma bli." 1 Mos 15:4-5

B. Abraham och löftessonen

Abram och Sara kunde inte vänta på att Gud skulle uppfylla löftet. De gick händelserna i förväg och Abram fick sonen Ismael med Saras tjänsteflicka Hagar.

När Abram var 99 år förnyade Herren löftet om arvingar och slöt ett förbund med Abram. Samtidigt gav han honom namnet Abraham (betyder "Fader till många"). Förbundstecknet var att alla pojkar skulle omskäras. Detta tillämpades under gamla förbundets tid ända tills det nytestamentliga dopet instiftades. När Abraham var 100 år och Sara över 90 uppfyllde Gud sitt löfte och Isak föddes. Det som var omöjligt för människor var inte omöjligt för Gud.

Efter några år prövades Abraham ytterligare. Gud uppmanade honom att offra Isak, löftessonen, genom vilken den stora släkten skulle komma. Abraham byggde ett altare på berget Moria. Men när han skulle döda sonen ropade en Herrens ängel till honom:

Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son. 1 Mos 22:12

Denna händelse pekar fram mot Kristus och hans död på Golgata. Men när det gällde offret av Guds enfödde Son, fanns ingen räddning. "Han [Gud] som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla" Rom 8:32.

C. Jakob

När Isak var 40 år gifte han sig med Rebecka och de fick tvillingparet Esau och Jakob. Vid denna tid tillämpades förstfödslorätt. Det innebar att äldste sonen fick vissa förmåner, bl a fick han ärva mer än sina bröder. Ytterst handlade förstfödslorätten om löftet, att Kristus, som arvinge till Abraham, skulle bli den välsignelse som utlovats över alla folk. Esau värdesatte inte denna förmån utan sålde den till Jakob mot en portion mat. Genom bedrägeri fick Jakob även sin far Isaks välsignelse.

Dessa båda händelser väckte hos Esau sådant hat till sin bror att Jakob fick fly till släktingar i Haran. Där borta tjänade Jakob i sju år för att få gifta sig med Rakel. Dock blev han lurad genom att han först blev gift med Lea och inte förrän efter ytterligare sju års tjänst fick han gifta sig med Rakel.

Jakobs handlade bedrägligt även mot sin husbonde och blev ägare till en stor del av kreaturen. Efter 20 år återvände Jakob till sitt hemland, och kom tillbaka med stor familj och mycket boskap.

D. Josef

Jakob hade tolv söner och den näst yngste var Josef. Jakob var mer fäst vid Josef än vid någon annan av sönerna och när han gav honom en lång vacker kappa blev bröderna avundsjuka. Josef drömde dessutom att bröderna och föräldrarna bugade sig för honom och att han skulle härska över dem. Bröderna började avsky Josef och ovänskapen mellan dem fick till följd att Josef såldes som slav till Egypten. Där blev han tjänare hos Potifar, en högt uppsatt hovman.

Genom falska beskyllningar sattes Josef i fängelse. Men Gud var med Josef även i fängelset. När farao (den egyptiske kungen) hade en dröm som ingen utom Josef kunde uttyda, blev Josef frisläppt. Han blev dessutom så ärad och upphöjd att han blev jämlik farao och satt att bestämma över hela Egypten.

I Kanaans land, där Josefs släkt fortfarande bodde, blev det hungersnöd. Hans bröder kom till Egypten för att köpa säd, och det var hos Josef säden skulle köpas. Innan Josef avslöjade vem han var, satte han bröderna på hårda prov och fick dem att inse vad de tidigare gjort.

I och med att Josefs släkt flyttade till honom i Egypten började en 430 år lång period i Israels historia som avslutades med uttåget från Egypten omkring 1446 fKr.

Snabbsvarsuppgift till kapitlet finns här.

GT - Innehåll | Föregående avsnitt | Nästa avsnitt