Kristi lidandes
historia
Femte akten [1 | 2 |
3 | 4 | 5
| 6]
Vad
Kristus gör och lider på Golgata och vad som sker i hans
dödsstund
När
de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på
honom hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas.
Och han bar själv sitt kors. När de förde bort honom,
grep de en man som kom från landet, Simon från Cyrene.
På honom lade de korset, för att han skulle bära
det efter Jesus. (Matt 27:31-32, Mark 15:20-21, Luk 23:26, Joh 19:16-17)
En
stor folkmassa följde honom, bland dem många kvinnor
som sörjde och grät över honom. Då vände
Jesus sig om och sade till dem: "Jerusalems döttrar, gråt
inte över mig, utan gråt över er själva och
era barn. Ty det kommer en tid då man skall säga: Saliga
är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött, och
de bröst som inte har gett di. Då skall man säga
till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj
oss! Ty om man gör så med det friska trädet, vad
skall då inte ske med det torra?" (Luk 23:27-31)
Två
andra brottslingar fördes också ut för att avrättas
tillsammans med honom. Och de förde Jesus till Golgata, det
betyder Huvudskalleplatsen. De gav honom vin att dricka blandat
med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. (Matt
27:33-34, Mark 15:22-23, Luk 23:32)
Där
korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra,
en på var sida och Jesus i mitten. Det var vid tredje timmen
som de korsfäste honom. Men Jesus sade: "Fader, förlåt
dem, ty de vet inte vad de gör." Pilatus hade också
låtit göra ett anslag som sattes upp på korset.
Där stod: "Jesus från Nasaret, judarnas konung."
Det anslaget läste många judar, eftersom platsen där
Jesus korsfästes låg nära staden och texten var
skriven på hebreiska, latin och grekiska. Då sade judarnas
överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas
konung, utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung."
Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."
(Matt 27:37-38, Mark 15:25-28, Luk 23:33-34, 38, Joh 19:18-22)
Soldaterna
som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade dem
i fyra delar, en åt varje soldat. Också livklädnaden
tog de. Men den var utan sömmar, vävd i ett enda stycke,
uppifrån och ända ner. Därför sade de till
varandra: "Vi skall inte skära sönder den utan kasta
lott om vem som skall få den." Ty Skriften skulle uppfyllas:
De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.
Så gjorde nu soldaterna. (Matt 27:35, Mark 15:24, Luk 23:34,
Joh 19:23-24)
Vid
Jesu kors stod hans mor och hennes syster Maria som var Klopas hustru
och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och
bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till
sin mor: "Kvinna, se din son." Sedan sade han till lärjungen:
"Se din mor." Och från den stunden tog lärjungen
henne hem till sig. (Joh 19:25-27)
Folket
stod där och såg på. De som gick förbi smädade
honom och skakade på huvudet och sade: "Du som bryter
ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig
själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!"
Också översteprästerna och de skriftlärda och
de äldste gjorde narr av honom och sade: "Andra har han
hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är
Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så
skall vi tro på honom. Han litar på Gud. Nu får
Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt:
Jag är Guds Son." Även soldaterna gick fram och hånade
honom. De räckte honom surt vin och sade: "Om du är
judarnas konung, så hjälp dig själv." (Matt
27:39-43, Mark 15:29-32, Luk 23:35-37)
En
av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom
och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig
själv och oss!" Men den andre tillrättavisade honom
och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under
samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad
vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont."
Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer
till ditt rike." Jesus svarade: "Amen säger jag dig:
I dag skall du vara med mig i paradiset." (Matt 27:44, Mark
15:32, Luk 23:39-43)
Vid
sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som
varade ända till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade
Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabaktani?"
Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit
mig?" Några av dem som stod där hörde det och
sade: "Han ropar på Elia." Jesus visste att allt
redan var fullbordat, och han sade därefter för att Skriften
skulle uppfyllas: "Jag törstar." En av dem sprang
då och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt
ett spö och gav honom att dricka. Men de andra sade: "Låt
oss se om Elia kommer och tar ner honom." När Jesus hade
fått det sura vinet, sade han: "Det är fullbordat."
Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer
överlämnar jag min ande." Och när han hade sagt
detta gav han upp andan. (Matt 27:45-50, Mark 15:33-37, Luk 23:44-46,
Joh 19:28-30)
Och
se, då brast förlåten i templet i två delar,
uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade,
gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat
fick liv i sina kroppar. De gick efter hans uppståndelse ut
ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för
många. (Matt 27:51-53, Mark 15:38)
När
officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg
jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta
och sade: "Denne var verkligen Guds Son." Allt folket
hade samlats för att se på, och de slog sig för
bröstet när de såg vad som skedde och vände
hem igen. (Matt 27:54, Mark 15:39, Luk 23:47-48)
Men
alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt
honom från Galileen, hade stått på avstånd
och sett detta. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria
som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome. De hade följt
Jesus och tjänat honom, när han var i Galileen. Där
var också många andra kvinnor som hade gått upp
till Jerusalem tillsammans med honom. (Matt 27:55-56, Mark 15:40-41,
Luk 23:49)
Eftersom
det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle
hänga kvar på korset över sabbaten - det var nämligen
en stor sabbatsdag - bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle
krossas och kropparna föras bort. Soldaterna kom därför
och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans
med honom, först på den ene och sedan på den andre.
När de därefter kom till Jesus och såg att han redan
var död, krossade de inte hans ben, men en av soldaterna stack
upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten.
Den som har sett detta har vittnat för att också ni skall
tro, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han
talar sanning. Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas:
Inget ben skall krossas på honom. Och ett annat skriftställe
säger: De skall se upp till honom som de har genomborrat. (Joh
19:31-37)
eller:
Matt 27:31-56
eller: Luk 23:26-49
|