Kristi
lidandes historia
Första akten [1 | 2 |
3 | 4 | 5
| 6]
Vad Kristus,
kort före sin död, gör och lider i Jerusalem
Det
osyrade brödets högtid som kallas påsk var nu nära.
Då sade Jesus till sina lärjungar:
"Ni
vet att det om två dagar är påsk. Då skall
Människosonen bli utlämnad till att korsfästas."
Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i
översteprästen Kajfas palats. De planerade att gripa Jesus
med list och döda honom. Men de var rädda för folket
och sade: "Inte under högtiden så att det uppstår
oro bland folket." (Matt 26:2-5, Mark 14:1-2, Luk 22:1-2)
När
Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes
hus, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta
nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över
hans huvud. Några blev upprörda och sade: "Varför
detta slöseri med oljan! Den hade man kunnat sälja för
mer än tre hundra denarer och ge åt de fattiga."
Och de grälade på henne. Men Jesus sade: "Låt
henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning
mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan
ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid. Hon har fullgjort
sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen.
Amen säger jag er: Överallt i världen, där evangeliet
predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och
komma ihåg henne." (Matt 26:6-13, Mark 14:3-9, Joh 12:1-8)
Då
for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de
tolv. Han gick och talade med översteprästerna och ledarna
för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus
åt dem. De blev glada och lovade att ge honom en summa pengar.
De vägde upp trettio silvermynt åt honom. Och från
det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle
att utlämna Jesus åt dem utan att folket var med. (Matt
26:14-16, Mark 14:10-11, Luk 22:3-6)
På
första dagen av det osyrade brödets högtid, när
man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar
honom: "Vart vill du att vi skall gå och ställa
i ordning, så att du kan äta påskalammet?"
Då sände han två av sina lärjungar och sade
till dem: "Gå in i staden. Där kommer en man som
bär en kruka vatten att möta er. Följ honom. Och
där han går in skall ni säga till husets ägare:
Mästaren frågar: Var är rummet där jag kan
äta påskalammet med mina lärjungar? Då skall
han visa er ett stort rum i övre våningen. Det är
iordningställt och färdigt. Red till åt oss där."
Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var
som Jesus hade sagt dem. Och de redde till påskalammet. (Matt
26:17-19, Mark 14:12-16 , Luk 22:7-13)
Det
var strax före påskhögtiden, och Jesus visste att
stunden hade kommit, då han skulle lämna denna värld
och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här
i världen, och han älskade dem in i det sista.
När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna
tillsammans med honom. Och han sade till dem: "Jag har längtat
mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt
lidande börjar. Ty jag säger er att jag inte kommer att
äta det förrän det får sin fullbordan i Guds
rike." Och han tog en bägare, tackade Gud och sade: "Tag
detta och dela mellan er. Ty jag säger er att jag från
denna stund inte skall dricka av vinstockens frukt förrän
Guds rike kommer." (Matt 26:29, Mark 14:17, Luk 22:14-18, Joh
13:1)
Medan
de åt, i den natt då Herren Jesus blev förrådd
tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt
lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är
min kropp som är utgiven för er. Gör detta till minne
av mig." På samma sätt tog han bägaren efter
måltiden och sade: "Denna bägare är det nya
förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör
det till minne av mig." (Matt 26:26-28, Mark 14.22-24, Luk
22:19-20, 1 Kor 11:23-25)
De
åt kvällsmål, och djävulen hade redan ingett
Judas, Simon Iskariots son, den tanken att han skulle förråda
honom [Jesus]. Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer
och att han hade utgått från Gud och skulle gå
till Gud. Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och
tog en linneduk och band den om sig. Sedan hällde han vatten
i ett fat och började tvätta lärjungarnas fötter
och torka dem med linneduken som han hade bundit om sig. När
han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, skall
du tvätta mina fötter?" Jesus svarade: "Vad
jag gör förstår du inte nu, men längre fram
skall du förstå det." Petrus sade: "Aldrig
någonsin skall du tvätta mina fötter." Jesus
svarade: "Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i
mig." Simon Petrus sade: "Herre, inte bara mina fötter,
utan också mina händer och mitt huvud!" Jesus svarade:
"Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna.
Han är helt och hållet ren. Så är också
ni rena, dock inte alla." Han visste vem som skulle förråda
honom. Därför sade han att de inte alla var rena. (Joh
13:2-11)
När
han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig
manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår
ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mig Mästare och Herre
och det med rätta, ty det är jag. Om nu jag, er Herre
och Mästare, har tvättat era fötter, är också
ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett
er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort
mot er. Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte
förmer än sin herre, och budbäraren är inte
förmer än den som har sänt honom. När ni vet
detta, saliga är ni om ni också gör det.
Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften
skall fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl
mot mig. Jag säger detta till er redan nu, innan det sker,
för att ni skall tro, när det har skett, att Jag Är.
Amen, amen säger jag er: Den som tar emot någon som jag
sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar
emot honom som har sänt mig."
När Jesus hade sagt detta, upprördes han i sin ande och
vittnade: "Amen, amen säger jag er: En av er skall förråda
mig." (Matt 26:21, Mark 14:18-21, Luk 22:21-23, Joh 13:12-21)
Då
blev de [lärjungarna] mycket bedrövade och började
fråga honom, den ene efter den andre: "Inte är det
väl jag, Herre?" Han svarade: "Den som doppade handen
i skålen tillsammans med mig, han skall förråda
mig. Människosonen går bort, som det står skrivet
om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen
blir förrådd. Det hade varit bättre för honom
att han inte hade blivit född." Judas, han som skulle
förråda honom, sade: "Rabbi, inte är det väl
jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."
En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg
till bords vid Jesu sida. Simon Petrus gav honom ett tecken att
han skulle fråga vem han talade om. Den lärjungen lutade
sig då mot Jesu bröst och sade: "Herre, vem är
det?" Jesus svarade: "Det är han som får brödstycket
som jag doppar." Och han doppade brödstycket och gav det
åt Judas, Simon Iskariots son. När Judas hade tagit emot
brödstycket, for Satan in i honom. Jesus sade då till
honom: "Gör snart vad du tänker göra."
Men ingen av dem som låg till bords förstod, varför
han sade detta till honom. Eftersom Judas hade hand om kassan, trodde
några att Jesus hade sagt till honom, att han skulle köpa
något som de behövde till högtiden, eller att han
skulle ge något åt de fattiga. Då han hade tagit
emot brödstycket, gick han genast ut. Och det var natt.
Så snart Judas hade gått ut, sade Jesus: "Nu är
Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad
i honom. Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud
också förhärliga honom i sig själv, och han
skall snart förhärliga honom. (Matt 26:22-25, Mark 14:19-21,
Luk 22:23, Joh 13:22-32)
eller:
Matt 26:1-29
eller: Luk 22:1-23.
|