| Logosmappen
> Uppbyggelse > Övriga
böcker och skrifter > Recept för
kyrkors förintande > Protokoll
Protokoll från förhör
med Småskrift utgiven av Ljus i Öster 1968 [Förord] |
|
Inledning Den 6 maj 1966 gavs tillfälle för Pastor Richard Wurmbrand från Rumänien att avlägga sitt vittnesbörd inför ett juridiskt utskott av den amerikanska senaten. Vittnesmålet, som här i utdrag presenteras på svenska, har i massupplaga spritts i Amerika och Europa i form av ett 42-sidigt protokoll med index, utgivet av senaten under titeln Den kommunistiska exploateringen av religionen. [*] Vid förhöret, som leddes av senator Thomas J. Dodd och ordföranden Jay G. Sourwine, var ytterligare följande personer närvarande: Benjamin Mandel, undersökningsledare, Frank W. Schroeder, förhörsledare, och Robert C. McManus, förhörsanalytiker.
Senator DODD öppnar sammanträdet: Vi har som vittne idag Pastor Richard Wurmbrand, som är flykting från Rumänien. Herr Sourwine skall presentera honom och uppläsa hans legitimationshandlingar. Dessförinnan vill jag framhålla, att vi är tacksamma för att ni velat infinna er, Pastor Wurmbrand. Jag tror mig till en viss grad känna till ert vittnesbörd, och jag har en känsla av att ni med detta gör hela den fria världen en verklig tjänst. (Var så god, herr Sourwine!) SOURWINE uppläser en legitimationshandling, utfärdad av en känd missionsledare i den västliga världen. Däri meddelas först, att Pastor Wurmbrand är flykting från Rumänien, ett land, som han måst lämna på grund av religionsförföljelsen där. När han lämnade landet, saknade han vanliga rekommendationshandlingar, vilka fråntagits honom, då han arresterades av den kommunistiska hemliga polisen. I brevet säges bl. a.: “Vi har känt honom sedan 26 år tillbaka och bekräftar härmed, att han är evangelisk pastor. Han har även varit lärare i Gamla Testamentet vid teologiska seminariet i Bukarest. Från 1948 till 1956 satt han i fängelse för sin tros skull. Efter frigivning 1956 fråntogs han av kommunisterna rätten att predika men fortsatte att göra detta illegalt, tills han på nytt blev arresterad 1959 och fick sitta fängslad till i juli 1964. Detta år blev han frigiven på grund av en allmän amnesti. En tid därefter var han pastor i staden Orshova i Rumänien. Då han fortfarande var föremål för förföljelse och ofta svävade i stor fara för sitt liv, lyckades det vänner i den västliga världen att mot erläggande av en stor lösensumma få tillåtelse för honom att lämna landet och resa till Väst. Vi rekommenderar honom som en tillförlitlig person och en god kristen. Han har utgivit flera böcker mot ateism och kommunism. Han har en brinnande kärlek till Kristus och alla människor i nöd.” DODD: Kom ni direkt hit från Rumänien? WURMBRAND: Nej. Från Rumänien reste jag till Italien, därifrån till Oslo, och sedan kom jag till USA från Europa. DODD: När var detta? WURMBRAND: Jag kom till Amerika för 3 veckor sedan. DODD: Fordrade den rumänska säkerhetspolisen, att ni avgav några förbindelser, innan ni lämnade landet? WURMBRAND: Innan jag lämnade Rumänien, blev jag två gånger inkallad till hemliga polisen. Första gången sade man, att man ännu inte visste, om jag skulle tillåtas att lämna landet med min familj. Man sade: "Vi har mottagit dollar för er räkning. Ni kommer att få lämna landet, men vi kanske måste låta någon tid gå först, eftersom nu era fängelseminnen är alltför färska och ni har en alltför god penna." DODD: Vad? WURMBRAND: God penna. "Ni skriver för bra. Vi måste kanske hålla någon av er familj kvar här som gisslan." Andra gången jag tillkallades, sade de: "Nu kommer ni att få lämna landet, men var försiktig, när ni kommer ut. Ni må predika Kristus, så mycket ni vill. Vi vet, att ni är predikant. Men berör inte oss! Tala inte emot kommunisterna! Om ni talar emot kommunismen, kan vi för tusen dollar få en gangster att likvidera er. Vi spelar mot er med öppna kort. Ni kommer från fängelset. Där har ni träffat folk, som vi hämtat tillbaka från Väst." Detta var sant.
Jag har varit i fängelse i Rumänien tillsammans
med en ortodox präst, Vasile Leul, som blivit kidnappad från Österrike.
Jag såg, hur naglarna slitits bort eller brutits på hans
händer, och nu påminde de mig om detta. "Ni vet, hurudana
våra fängelser är och att ni kan återföras
dit." På dessa villkor fick jag lov att lämna Rumänien. Till min stora sorg har jag i Väst funnit folk, till och med religiösa ledare, som varnat mig på samma sätt: "Predika Kristus så mycket ni vill, men tala inte emot kommunisterna!" DODD: Satt ni i fängelse från 1948 till 1956? WURMBRAND: Ja. Sedan fängslades jag igen i januari 1959 och satt fängslad till 1964. DODD: Satt ni i samma fängelse hela den tiden? WURMBRAND: Nej. vi fördes från det ena fängelset till det andra. DODD: Efter var jag förstått, utövade ni er religiösa verksamhet från 1956 till 1959, trots att lagen var emot sådan verksamhet Eller hur? WURMBRAND: Javisst! DODD: Hur kunde ni göra detta? WURMBRAND: När jag kom ut från fängelset 1956, fick jag licens att predika. I vårt land kan naturligtvis ingen predika utan regeringens licens, och till att börja med fick jag licens. Denna återtogs emellertid efter en veckas predikande. De motiv, som anfördes, finner jag närmast komiska. I en predikan hade jag sagt, att en kristen måste hoppas, därför att historiens hjul går runt, liksom livets hjul. "Då menade ni, att kommunismen skulle förändras, att den skulle falla! Den kommer aldrig att falla!" Man förebrådde mig också för
att jag i mina predikningar hade sagt, att vi kristna måste bevisa
tålamod, tålamod
och återigen tålamod. "Å, ni menade, att amerikanerna
skall komma och att vi måste vara tålmodiga, tills de kommer!" – Allting
vantolkades, och licensen drogs in. Förr förstod jag inte, varför Jesus, när han ville hålla måltid med lärjungarna sista natten han levde, gav denna anvisning: "Gå in i staden, och där skall ni få se en man, som bär på en vattenkruka. Följ honom och se, var han går in. Gör där i ordning åt oss." – Varför gav han dem inte en gatuadress med nummer? Det förstår vi nu, när vi själva skall hålla hemliga bönemöten. Vi lämnar aldrig ut någon adress. Vi kan inte veta, huruvida den, vi talar med, är en spion från hemliga polisen. Därför säger vi till honom, att han bör vänta i någon park eller någon annanstans, och om någon passerar honom där, som bär en blomma eller har ett visst slags slips, då bör han följa honom. Vi presenterar oss aldrig för varandra, och om någon frågar efter den andres namn, vet vi, att han är en spion från hemliga polisen. På det sättet har vi utvecklat en teknik för hemligt församlingsarbete, och så kunde jag arbeta. DODD: Hur kunde ni uppehålla livet? Fick ni något underhåll? WURMBRAND: De kristna underhöll mig överallt, men någon regelbunden lön fick jag inte. Den första fråga man som pastor eller predikant får i Rumänien, oavsett vilket samfund man tillhör, är denna: "Har du varit i fängelse?" Om man varit i fängelse, är saken klar. Alla de kristna vännerna understöder en sådan.
Enskild cell DODD: Ni blev ju arresterad igen 1959, eller hur? – Hölls ni i samma fängelse, tills ni blev fri 1964? WURMBRAND: Nej. Även då var jag i flera olika fängelser. DODD: Skulle ni kunna beskriva för oss den cell, i vilken ni hölls i enskilt förvar? WURMBRAND: Det fanns olika celler. I enskild cell hölls jag de första 2 1/5 åren, nära 3 år. Det var i Bukarests vackraste byggnad, Inrikesdepartementet. Det är en byggnad, framför vilken alla utlänningar stannar i beundran. Ert "Vita hus" är mycket litet i jämförelse med vårt. Där finns, tio meter under jorden, celler. I dem finns inga fönster. Luften kommer in genom ett rör. Där fanns några plankor med en halmmadrass. Tre stegs svängrum fanns det att röra sig på. Vi fick aldrig komma ut ur dessa celler annat än för förhör, då vi blev slagna och torterade. Under de åren såg jag varken sol eller måne, blommor, snö eller stjärnor, och ingen människa utom förhörsledaren, som slog mig. Men jag kan tala om, att jag där såg himmelen öppen; jag såg Jesus Kristus, jag såg änglar – och vi var mycket lyckliga där. Behandlingen var mycket dålig. Avsikten var att bryta ner vårt förstånd. Man hörde inte det minsta ljud. Inte så mycket som en viskning kunde man höra i denna cell. Vakterna hade filtskor. År efter år utan att höra någonting! Under alla dessa fängelseår hade vi ingen bok, inte en papperslapp och aldrig någon tidning. Det fanns ingenting att förströ sinnet med utom ljudet från en bandspelare, som då och då ställdes ut i korridoren. Då visste jag inte, vad en bandspelare är, ty jag hade aldrig sett någon. Men när ljudet från en sådan nådde in till oss någon gång, kunde vi höra vacker rumänsk musik. Vi kunde inte förstå, vad som hänt med kommunisterna, som lät oss avnjuta sådan musik. Men efter tio till femton minuter hördes plötsligt: "Å, å, å, slå mig inte!" En kvinnas tortyr – som varade en halvtimme. Var och en av de hundra fångar, som satt i cellerna längs korridoren, trodde sig igenkänna sin hustrus eller fästmös röst. Även jag trodde, att rösten som hördes, kom från min hustru. Aldrig skulle någon här i Väst tro mig, om jag inte hade haft märkena på min kropp efter tortyren! De är min legitimation. DODD: Ursäkta, vem skulle aldrig förstå det, sade ni? WURMBRAND: En västerlänning kan inte förstå det. Gud är här, och han vet, att jag inte kan säga er hela sanningen, ty om jag gjorde det, skulle ni svimma eller rusa ut från detta rum, ur stånd att höra, vad som hänt.
En katt korsfästes Hur detta gick till, skall jag tala om för er, ty det skedde inför våra ögon. Spikar slogs in i kattens fötter, och den blev hängande med huvudet ned. Ni kan föreställa er, hur denna katt kved och skrek, medan fångarna som galningar bultade på dörren och ropade: "Släpp katten, släpp katten; släpp katten !”, vartill kommunisterna mycket artigt svarade: "Ja; visst skall vi släppa katten, bara ni lämnar oss de upplysningar, vi begärt av er. Sedan skall nog katten bli fri!" Jag har känt män, som angivit sin hustru, sina barn och föräldrar för ätt få katten fri. De gjorde det i rent vansinne. Sedan
blev deras hustru, föräldrar etc. torterade i likhet
med katten ...
Medfångarna DODD: Hade ni några kristna kamrater, som var fångar jämte er? WURMBRAND: Det fanns hundratals biskopar, präster och munkar i fängelset. Min hustru, som är här tillsammans med mig, har suttit fängslad tillsammans med nunnor, och hon har sagt, att dessa var som änglar. Det var sådana, man satte i fängelse! Nästan alla katolska biskopar dog i fängelset. Otaliga ortodoxa och även protestanter har varit i fängelse. DODD: Jag uttryckte mig inte klart. Behandlades eller misshandlades de kristna olika i förhållande till de andra fångarna? WURMBRAND: Varenda en, som satt i fängelse, blev mycket illa behandlad.
En scen från fängelset i Pitesti Låt mig beskriva för er vad som hände i detta fängelse, när de kristna torterades och hånades. Och tro mig – jag skulle vilja avstå från det eviga livet i paradiset, som jag så längtar efter, hellre än att säga ett ords överdrift. Gud är här, och han vet, att jag inte berättar allt. Det kan inte sägas. Här finns andra närvarande, som lyssnar, och därtill damer. En söndagsmorgon i fängelset i Pitesti hade en ung kristen redan i fyra dygn, dag och natts, varit fastbunden vid ett kors. Två gånger om dagen lades korset ned på golvet och etthundra cellinterner tvingades genom prygel, genom tortyr, att förrätta sina naturliga behov på hans ansikte och kropp. Sedan restes korset upp igen, och de svärjande och hånande kommunisterna skrek: "Se där er Kristus, titta på honom, så vacker han är! Tillbed honom, böj knä för honom! Sprider han inte en skön doft, er Kristus?" Det var söndagsmorgon, och en katolsk präst, en bekant till mig, placerades till midjan i latrintunnan till en cell som rymde etthundra interner, en tallrik med avföring och en med urin gavs åt honom, och så tvingades han att läsa nattvardsmässan över detta. Han gjorde det också. Jag frågade honom efteråt: "Men fader; hur kunde ni göra detta?" Han var halvt vansinnig och svarade mig: "Broder, förebrå mig inte vad jag gjort. Jag har lidit mer än Kristus!" – De andra fångarna slog man och tvingade att "ta nattvarden" under denna form, medan kommunisterna runt omkring skrek: "Titta på ert sakrament, titta på er heliga kyrka, hur fin er kyrka är och vilka heliga förordningar. Gud har givit er!" Jag är en mycket
obetydlig människa, men jag talar för
ett land, som lider, och för en lidande kyrka och för det
tjugonde århundradets hjältar och helgon. Ja, vi hade helgon
med oss i fängelset, sådana, att jag inte ens vågade
höja blicken inför dem. Jag är protestant, men vi såg
på nära håll katolska biskopar, munkar och nunnor,
inför vilka vi kände, att blotta vidrörandet av deras
kläder skulle vara nog för att skänka hälsa. Vi
var inte ens värdiga att upplösa deras skoremmar. Även om det skulle för mig betyda att återföras till rumänskt fängelse, bli kidnappad av kommunisterna för att åter torteras, så kan jag inte tiga! Jag måste tala. Det är jag skyldig dem, som lidit och lider därborta.
Hjärntvätten DODD: Använde den rumänska hemliga polisen även hjärntvättstekniken? WURMBRAND:
Det värsta av allt var just hjärntvätten.
All tortyr vi utsattes för under tiden dessförinnan var ingenting
jämfört med hjärntvätten. Jag skall helt kort beskriva
den för er. Samtidigt var vi mycket undernärda. Det fanns tider, då vi endast fick 100 g bröd, en skiva, i veckan. Man sade oss: "Vi ger er just så många kalorier, som ni behöver för att kunna andas." På det sättet bröts vår viljekraft ner. För det andra frambringar denna drog, eller kanske en annan, ett delirium av självanklagelser. Jag har sett fångar, som på natten bultade på dörren och sade: "För mig till förhörsledaren! Jag har något nytt att anklaga mig själv med." – Fångar tvistade med sina utfrågare för att få säga mer om sig själva, än utfrågarna begärde av dem! På det sättet fick vi präster i fängelset uppleva det egendomliga fenomenet att motta bekännelser från andra fångar. Alla människor är ju syndare, men inte alla är brottslingar. Människor, som hade mördat, bekände detta. Somliga bekände, att de begått äktenskapsbrott eller stulit. De kände, att de måste anklaga sig själva. Allt detta var en följd av "dopningen" – detta är hemligheten med alla skenrättegångar i Sovjet, i vilka människor anklagar sig själva – och sedan var tiden för hjärntvätten kommen. 17 timmar om dygnet, från kl. 5 på morgonen till kl. 10 på kvällen, fick vi sitta rakt upp utan ryggstöd. Vi fick inte lov att luta oss eller vila våra trötta huvuden en smula i händerna. Att sluta ögonen var brottsligt. 17 timmar om dygnet fick vi sitta på detta sätt samt från morgon till kväll höra: "Kommunismen är god, kommunismen är god, kommunismen är god", tills någon, som redan varit 20 år i fängelse under kommunisterna, började ropa: "Kommunismen är bra, kommunismen är bra, kommunismen är bra! Jag ger mitt liv för kommunismen!" Allt detta var enligt professor Pavlovs teknik, en vetenskapligt framkallad suggestion.
Det var inte bara präster i fängelset Där hade vi även hundratals bönder och unga pojkar och flickor, som fängslats för sin kristna tros skull. Dessa hölls för sig, och för dem fanns det en särskild hjärntvätt. Inte bara "Kommunismen är bra" utan även "Kristendomen är död, kristendomen är död, kristendomen är död. Ingen tror längre på Kristus. Det är bara ni, dårar, som gör det!" Och så vidare. Jag måste berätta, hur långt denna hjärntvätt gick. Jag vill inte posera inför er som någon hjälte: jag trodde, att kristendomen var död, när jag var under detta inflytande. Jag trodde .. . DODD: Jag hörde inte riktigt? WURMBRAND: Jag suggererades att tro, att kristendomen är död, att ingen mer går i kyrkan. – Så gav man oss brevkort. Jag hade inte sett min hustru på tio år. De sade: "Skriv nu till era barn och er hustru. De kan komma den och den dagen med paket till er." Den dagen blev vi rakade, och vi väntade och väntade, tills kvällen kom. Men ingen besökte oss. Man hade inte avsänt korten, men detta visste inte vi. Sedan kom hjärntvätten: "Era hustrur ligger med andra män", slippriga, obscena ord. "Era barn hatar er. Ni har ingen att älska mer i hela världen. Ni är dårar! Ge upp er tro! Ingen är kristen nu längre. Kristendomen är död." Jag trodde, att ingen är kristen längre. Jag hade läst i Bibeln, att det i de yttersta dagarna skall komma en tid av stort avfall, då folk skall överge sin tro, och jag trodde, att jag nu levde i den tiden. Men jag sade till mig själv, att om kristendomen är död, vill jag sitta vid dess grav och gråta, tills den uppstår igen, alldeles som Maria Magdalena satt vid Jesu grav, tills Jesus visade sig för henne. När jag sedan kom ut ur fängelset, såg jag, att kristendomen inte var död. Antalet bekännande kristna i Rumänien hade under 20 års kommunistisk diktatur ökat med 300 procent – detta enligt kommunisternas egna siffror.
Hur kommunisterna utnyttjar religionen DODD: Hur använder kommunisterna religionen för sina syften, om de nu gör detta? WURMBRAND: Detta är ett mycket tragiskt
kapitel. Det värsta
i Rumänien är inte förföljelserna mot de kristna,
Förföljelsen har skapat kristna av stål. Det värsta är
religionens korrumpering. Kommunisterna har satt sina egna män
till att vara religiösa ledare. En biskop, en pastor eller predikant
kan ju alldeles som vilken annan människa som helst begå en
synd. Om kommunisterna fann en predikant eller någon annan, som
levde i otukt eller tvivelaktiga affärer eller vad det nu kunde
vara för slags synd, så blev han inkallad och utsatt för
utpressning. Man sade: "Nu måste ni bli vår man, annars
kommer vi att offentligt tillkännage, vad vi fått reda på om
er." Eller också fann de sådana, som var svaga, och
dem lovade de, jag vet inte vad. Men de håller aldrig sina löften. De har sina biskopar och kyrkoherdar, sina teologie professorer, sina ordförande i baptist- och pingstsamfund osv. Jag skulle kunna namnge dem, och jag har förstahandskunskap, eftersom många av dessa människor sedan vi kommit ut ur fängelse på grund av samvetsförebråelser bekände för oss vad de hade gjort. Nu använder kommunisterna dessa människor för sina syften.
Kommunistiska locktoner i Rumänien Religionen är en allvarlig sak för oss i Rumänen. När kommunisterna kom till makten hos oss, sammankallades i vår parlamentsbyggnad en kongress för alla religiösa riktningar. Där fanns 4000 präster, pastorer, rabbiner ... Alla olika religioner var representerade. Vår premiärminister Groza sade detsamma, som ni nu hör sägas i den västliga världen. Detta var år 1945, när kommunisterna kommit till makten hos oss. "Ni förstår, kommunismen i Rumänien kommer inte att bli som kommunismen i Ryssland. Vi har en demokratisk kommunism. Vi skall inte förfölja kyrkan. Vi står på monarkiens sida och kommer aldrig att kollektivisera jordbruket. Vi är något helt och hållet annorlunda. Ni bör stå på vår sida. Då skall vi beskydda religionen och avlöna prästerna." Och prästerna, dessa godtrogna människor, trodde på Groza och hurrade för honom. Präster och biskopar reste sig upp, den ene efter den andre, och sade: "Nåväl, om er kommunism är annorlunda än den ryska, om det blir en god kommunism, har vi i princip ingen invändning att göra mot kommunismen." Det var bara en på denna kongress, som protesterade och sade, att kommunismen aldrig kan förändras och att terror är en väsentlig del av kommunismen, eftersom den kommunistiska doktrinen strider mot den mänskliga naturen. Vad skulle ni säga, om jag tog ifrån er portmonnän i er ficka? Alla önskar att äga något, liksom varje hund vill ha ett ben att gnaga. Kommunismen är emot den mänskliga naturen, eftersom den inte tillåter oss att äga något som vårt eget, och kommunismen måste därför använda terror. Vid den kongressen var det bara en enda, som framhöll detta, och denne man står nu här inför er. Jag kom i fängelse, och ovanstående var en av anklagelserna mot mig. I fängelset träffade jag alla dessa, som hade lovordat kommunismen, men de behandlades precis på samma sätt som jag. Vilka dårar de varit! Nu var det bara den skillnaden mellan oss, att jag var i fängelse med ett gott samvete, medan de satt där med samvetsförebråelser. Religionen användes i vårt land för den kommunistiska propagandan. Jag vill lämna ett exempel: Till den ortodoxa kyrkan i Rumänien kommer det främlingar för att se dess liturgi, och de tycker, att allting är så vackert. Kyrkan är öppen. De förstår inte språket och förstår därför inte vad som predikas. Här är texten till en av deras predikningar. Den handlar om ett av Pauli brev, där det står skrivet, att Kristus är vår frid, och prästen förklarar: "Kristus är vår frid. Vem är emot frid? Jo, de amerikanska imperialisterna. Och vilka är det, som står på fredssidan? Vi, de socialistiska länderna. Här ser ni alltså, att Kristus identifierar sig med socialismen." Det är sådana predikningar de håller. De använder religionen för sina egna syften i hemlandet och för att vinna politiska positioner i den västliga världen. De är inte så dåraktiga, att de sänder representanter för kommunistpartiet till den västliga världen. De sänder i stället biskopar med sina stora skägg, och dessa skägg gör alltid intryck på människorna här i Väst. Genom dessa skägg vinner de inflytande i den västliga världen.
Pastor Wurmbrand visar ärren på sin kropp DODD: Jag har ännu några frågor att göra, men skulle ni vilja visa oss ärren på er kropp, om ni har några sådana ärr? WURMBRAND (efter att ha tagit av sig skjortan): Se här, och här, och här – överallt på kroppen! DODD: Vad är det för ärr ni har bakom örat? WURMBRAND: Här satte de kniven och sade: "Fram med en fällande anklagelse mot era biskopar och pastorer! Vill ni ge oss den eller ej?" – Och så skar de – visserligen inte så djupt. DODD: Är allt detta knivsår? WURMBRAND: De torterade oss på alla
möjliga sätt. De
pryglade oss, tills de hade knäckt benen i vår kropp, de
använde rödglödgade järn, knivar, vad som helst.
Men det som var det allra värsta var inte att de slog oss eller
varmed de gjorde det, utan hur de gjorde det. De utfrågade oss
mycket hövligt, och om vi inte ville säga, vad de begärde
av oss, hette det: "Nåväl, idag är det den första
i månaden. Den 15 kommer ni att bli slagen och torterad klockan
tio på kvällen." DODD: Vill ni vara snäll och vända er om, innan ni sätter på er skjortan. WURMBRAND: Det måste stå klart för er, att jag inte visat detta för att skryta. Det är mitt fäderneslands torterade kropp, jag har visat, min kyrkas. Det är dessa, som vädjar till amerikanska kristna och till alla fria människor att tänka på vår torterade kropp. Vi ber er inte om hjälp. Vi ber er bara om en sak: Hjälp inte våra förtryckare och lovprisa dem inte! Ni kan inte vara kristna och samtidigt berömma kristna människors inkvisitorer. Detta är, vad jag vill säga. DODD: Tack! Ni kan ta på er kläderna. – Det där ärret till höger på bröstet, kommer ni ihåg, hur ni fick det? WURMBRAND: Ja, med kniv. DODD: Med kniv? WURMBRAND: Ja, med kniv. – Jag har varit i Oslo och gick då till ett sjukhus. Där träffade jag flera läkare, som jag kan namnge. Jag hade ett religiöst samtal med dem. I början sade de: "Vi är ateister." Sedan fick de se min kropp, och jag frågade dem, vilken behandling jag behövde. De svarade: "Fråga inte oss om den saken. Fråga bara den, som vi inte tror på men som har behållit er vid liv. Efter den medicinska litteratur, som vi studerar, borde ni vara död. En människa, som ni, med fyra ryggkotor sönderbrutna, kan inte leva. Enligt våra läkarböcker är ni död. Om ni ännu är vid liv, så måste den, som vi inte tror på, ha hållit er vid liv." DODD: Jag tror, att det är av betydelse för våra syften, att vi förstår detta riktigt. Jag förstår, att ni blev skuren av dem, men de måste väl ha ställt frågor till er? WURMBRAND: Jag hade arbetat för Kyrkornas Världsråd i Rumänien efter kriget. Kyrkornas Världsråd hade stor hjälpverksamhet där och jag hade förbindelse med baptisterna, pingstvännerna, lutheranerna osv., och vi samarbetade med alla dessa. Och nu önskade kommunisterna ställa till en stor skenprocess mot oss kristna i Rumänien, en skenrättegång, som de gjort i Ungern mot kardinal Mindszenty med flera. Därför önskade de få anklagelsematerial från mig mot dessa, som jag haft förbindelser med, och då jag inte ville ge dem detta anklagelsematerial, har jag och andra med mig blivit torterade. Jag är inte den, som blivit värst torterad. Beviset därför är, att jag lever. Hur många har inte dött! Nästan alla katolska biskopar har blivit så misshandlade, att de dött – – Jag skulle aldrig komma till slutet, om jag skulle tala om allt, vad jag sett. Men jag måste ändå få utgjuta mitt hjärta inför er. Jag måste få tala till förmån för mitt land och min kyrka.
Kristna ledare i Väst besöker inte martyrerna i Öst Vi är oerhört ledsna över alla dessa kompromisser. Jag måste tala om att jag varit i England, innan jag kom till Amerika. Jag har talat med högtstående kyrkliga dignitärer i England. Ärkebiskopen av Canterbury och många engelska kyrkoherdar med flera har nyligen besökt vårt land. Därför frågade jag kristna ledare, vilkas namn jag inte skall nämna: "Varför har ni suttit till bords vid festmåltider med våra inkvisitorer?" Jag fick till svar: "Vi är kristna och måste ha vänskap och gemenskap med alla, även med kommunisterna. Håller ni inte med oss om detta?" Jag sade: "Jag är bara en obetydlig pastor, jag kan inte strida med er, men jag talar för andra, som inte själva kan tala för sig. Jag kan inte polemisera med er. Jag har inte läst Bibeln på 14 år. Ni måste känna till kristendomen bättre än jag. Men jag har ett svagt minne av att det är skrivet i Bibeln, att världens vänskap är Guds ovänskap. Men antag, att ni måste ha vänskap och gemenskap med alla – hur kommer det sig då, att ni bara haft vänskap och gemenskap med våra inkvisitorer men aldrig med oss?" Aldrig har dessa stora män från Väst besökt kristna martyrer i deras hem. Jag har bara en son, och jag älskar honom, men jag härdar knappast ut med att se på honom; han ser ut som ett skelett. Han har svultit. Han kommer aldrig mer att bli frisk. Och hur många av våra barn är det inte, som har dött! Alla dessa stora prelater från den västliga världen är stora män. Jag är mycket obetydlig i jämförelse med dem. Men jag sade dem alltid: "Bli gärna vän med kommunisterna, men varför endast med kommunisterna?" Sådana ledare frågade aldrig efter oss. Jag frågade dem: "Varför gick ni och hälsade på hos påven, som är frisk och kry? Han behöver väl inte något besök av er? När ni var i Rumänien, varför besökte ni inte då de katolska biskoparnas gravar, dessa; som hade dödats under tortyr? Varför gjöt ni inte en tår där? Varför lade ni inte ned några blommor där? Detta hade vi väntat oss av er. Varför lämnade ni inte någon tiopundsedel till deras efterlevande? Den skulle ha kunnat betyda räddningen för en hel katolsk familj. Ni besöker påven. Påven är frisk, och han har både mat och dryck." Jag måste säga: att vi i Rumänien är mycket bedrövade över dessa kompromisser med kommunismen. Vi kan inte förstå detta. Jag är en människa, som inte förstår sig på politik. Jag har inte läst några tidningar på 14 år. Det kanske är rätt, att en stat lever i fredlig samexistens med kommunismen? Inte vet jag! Det är en fråga för president Johnson och herr Goldwater att fundera över. – Men kyrkan kan aldrig ha fredlig samexistens med ateismen! Jag skulle bli utskrattad av alla, om jag ville påstå, att hälsan kan hålla fred med tuberkulosbakterien, att amerikanska säkerhetspolisen skulle kunna leva i fredlig samexistens med gangsters eller att kyrkan kan hålla fred med dryckenskapen. Men kommunismen och ateismen är ju mycket värre än narkomani och dryckenskap. Om man dricker litet vin, är dess verkningar borta dagen därpå. Men kommunismen har förgiftat ungdomen och våra barn sedan 50 år. Hur det kan finnas fredlig samexistens från kyrkomännens och kyrkoledningens sida med detta onda, kan jag inte förstå! Jag måste erkänna, att jag blivit mycket ledsen, när jag läst i era tidskrifter, att kyrkliga samfund, av vilken orsak vet jag inte, begär tillträde för det röda Kina till Förenta Nationerna, Det kanske är riktigt; jag förstår mig inte på politik. Jag vet inte, vad denna organisation är, men jag måste fråga mig: "Ni som har en kyrklig tidskrift, varför skriver ni inte om den tortyr, som kinesiska kristna får utstå från de kinesiska kommunisterna. Detta är väl någonting, som ni har att ta itu med? Politiken kan ni lämna åt senaten!" Vad jag här sagt är uttryck för den stora smärtan hos en lidande nation och en lidande kyrka, Jag ber om ursäkt, om jag varit en smula oartig.
Kyrkornas Världsråd spelar kommunisterna i händerna SOURWINE: När ni besvarade Senator Dodds fråga, vad ni tillfrågades av hemliga polisen, gav ni då ett fullständigt svar? WURMBRAND: Detta var mycket intressant! Jesus säger, att denna världens barn är visare än ljusets barn. Ni är ett politiskt organ och ni frågar mig, vad jag blivit förhörd om beträffande Kyrkornas Världsråd! Kyrkornas Världsråd självt har aldrig ställt den frågan till mig! DODD: Aldrig – vad? WURMBRAND: De har aldrig frågat mig: "Ni har varit arresterad. Huvudpunkten i anklagelsen mot er var, att ni arbetade för oss i Rumänien. Var god och tala om för oss. vad ni blivit utfrågad om!" Jag tillfrågades aldrig av Kyrkornas Världsråd om detta. Hemliga polisen önskade lära känna alla, som Kyrkornas Världsråd arbetade med och hade förbindelser med, etc. Det viktigaste ändamålet med deras utfrågning var att få veta, hur de skulle kunna vinna Kyrkornas Världsråd för kommunismen. SOURWINE: Hur de skulle kunna vinna ...? WURMBRAND ... Kyrkornas Världsråd till försvar för sin ställning. SOURWINE: Hur besvarade ni den frågan? WURMBRAND: Jag sade att jag hoppades; att Kyrkornas Världsråd aldrig skulle vinnas för deras inställning. Men tyvärr måste jag tillstå; att jag misstagit mig; när jag gav detta svar. DODD: Aldrig skulle – vad för något? WURMBRAND: Vinnas för deras position. DODD: Att arbeta för deras position? WURMBRAND: Jag hoppades, att detta aldrig skulle ske. Och nu, sedan jag kommit ut till den västliga världen, läste jag förra månaden, att Kyrkornas Världsråd haft ett sammanträde i Geneve, där följande verkligt fina beslut fattades, nämligen: "Vi ber Amerika att upphöra med sin kamp mot kommunismen, och vi ber också de kommunistiska regeringarna att upphöra med sin kamp för att störta samhällsordningen överallt", vilket var ett mycket fint beslut. "Vi ber båda parter att hålla fred." Men i öst finns det ingen, som publicerar detta deras beslut. Ingen fick där ens den ringaste aning om beslutet. På så sätt är det bara den västliga världen, som avväpnas. Det är sådana beslut, som fattas. De ser mycket fina ut. Syftet har nåtts. SOURWINE: I själva verket gick hela arrangemanget ut på att be den västliga världen upphöra att göra motstånd? WURMBRAND: Ja. SOURWINE: Ni nämnde om frågor rörande Kyrkornas Världsråd. Fick ni flera sådana, eller var det bara denna enda fråga, hur de skulle kunna vinna rådet för sina syften? WURMBRAND: Nej, jag fick också flera andra frågor rörande vad det var för hjälp rådet sände och till vem samt vad det var för politiska syften med hjälpverksamheten och så vidare. På den tiden, 1948, menade kommunisterna, att Kyrkornas Världsråd var en amerikansk spionageorganisation. Numera betraktar de inte Kyrkornas Världsråd på det sättet. SOURWINE: När ni sade, att ni utfrågades av den rumänska hemliga polisen om hur de skulle kunna vinna Kyrkornas Världsråd för sina syften, menade ni då för Rumäniens syften? WURMBRAND: Nej, det var för kommunismens, världskommunismens syften. SOURWINE: Med andra ord är den rumänska hemliga polisen, åtminstone enligt er mening, likadan som vilken annan kommunistisk hemlig polis som helst? WURMBRAND: Naturligtvis! Det finns ingen skillnad. Och alla viktiga utfrågningar, liksom i mitt fall, gick till Moskva. Detta vet jag genom en ortodox präst, som blev kidnappad från Österrike och förd till Moskva. Där blev han utfrågad om mig. I Moskva kände de till allting, som rörde Rumänien. De arbetade hand i hand. På den tiden hade den rumänska hemliga polisen sovjetiska handledare. – – – Tidskriften International Review of Missions utges av Kyrkornas Världsråd. I dess januarinummer läste jag om Rumänien, att den ortodoxa och den protestantiska kyrkan där växer i en atmosfär av full religionsfrihet. Om den man, som skrev detta, inte tagit emot tusentals dollar från hemliga polisen i Rumänien, förtjänade han att hängas för ren dumhet! Han kunde ha tagit bra betalt för det! Jag tror dock inte, att han tog emot några pengar. Sedan skrev jag ett brev till utgivaren och sade: "Antingen ljuger ni, eller också är jag en lögnare. Om jag ljuger, lovar jag, att jag skall sluta vara pastor. Om ni ljuger, borde ni avgå. För att utröna, vem av oss som ljuger, ber jag er att besvara följande frågor, eftersom ni påstår, att det råder full religionsfrihet i Rumänien: Var ligger Kyrkornas Världsråds kontor i Rumänien? Det har ju kontor överallt; i kommunistländerna finns inget. – Var ligger Bibelsällskapet? Vi har inget. Visa mig en bibel, som blivit tryckt under de senaste 20 åren! Ge mig namnet på en enda kristen, som under samma tid kunnat ge ut en bok med kristet innehåll! Ge mig namnet på en enda kristen professor i något humanistiskt ämne i vårt land! Tala om för mig, var det finns någon söndagsskola i Bukarest, som är i gång. Säg mig, var KFUM finns i Rumänien! Vad är pastorerna Ghelbegeanu, Vacareanu med flera? (De är i fängelse,) Var god svara på dessa frågor! Om ni har fått svar, så har jag också fått svar. Det är omöjligt för er att få svar. Det är inte rätt av kristna att gäckas med oss i våra lidanden. Kommunisterna har hånat oss tillräckligt! Beröm inte våra inkvisitorer! Detta är det enda, som vi begär. Jag ber om ursäkt inför dessa stora kristna korporationer i Väst; jag är verkligen bara en obetydlig människa, men jag talar för dessa stora helgon, som lider i fängelse. Det är inte rätt att berömma våra inkvisitorer eller att tro, att de nu blivit bättre."
Varför det rumänska motståndet mattats SOURWINE: Är de förtrycksmetoder, som användes mot religionsutövningen i Rumänien nu lika stränga, som de var för tio eller femton år sedan? WURMBRAND: Nej, de har inte blivit strängare, och jag skall förklara varför. Jag besökte en mycket fattig familj med fem barn. Människorna i vårt land är vanligen otroligt fattiga. När jag lämnade Rumänien var min inkomst 28 dollar. Ni tycker, att det är litet med 28 dollar i veckan. Men jag hade 28 dollar i månaden. Min son var tvungen att sluta sina studier på grund av att jag blev dömd. Han arbetade som byggnadsarbetare och hade 30 dollar i månaden. Vår biskop hade 70 dollar i månaden. Vårt folk är mycket, mycket fattigt. Jag var alltså hemma hos den där utfattiga familjen med fem barn, och när jag smekte ett av barnen, sade modern till mig: "Det här barnet är så snällt. Det gråter inte ens, när det är hungrigt." Det hade slutat upp med att gråta, ty det visste, att det var lönlöst att gråta. Man kunde inte få mat. Så barnet fick inte stryk längre, därför att det inte grät mera. Det rumänska folket gråter inte längre. Och därför pryglas det inte mera. Det rumänska folket liksom andra folk bakom järnridån är förtvivlat. De har uppgivit hoppet om att någonsin frigivas. I åratal har vi hört från en radiosändare: "Gör uppror mot kommunismen, gör uppror mot kommunismen!" och när vi gjort uppror, har vi blivit övergivna. Nu får vi se, hur våra förtryckare hjälps. Jag vill skildra för er en viss scen. Tro mig – Gud är här!Jag berättar händelsen precis som den skedde. Det var under mitt fjortonde fängelseår, då jag fick genomgå hjärntvätten. Vi var samlade till ett möte, och major Alexandrescu, kommendanten för fängelse i Gherla, höll ett tal till oss och sade: "Ni, era dårar, har nu suttit i fängelse femton eller tjugo år och väntat, att amerikanerna skulle komma och befria er. Nu skall ni få nyheter genom mig! Amerikanerna har kommit – men inte för att befria er. De har kommit för att hjälpa oss att göra affärer med dem. Det har ni, era dårar, inte vetat. Om man ber amerikanerna, ger de en inte något. Om man förolämpar dem och driver gäck med dem, ger de en pengar. Vi har varit klyftigare än ni!" Dessa ord hörde jag själv. Sådant har tilldragit sig i vårt land. SOURWINE: Finns det några öppna kyrkor i Rumänien idag, som vem som helst får vara med i? WURMBRAND: Förlåt, men jag avslutade inte svaret på den förra frågan. Det råder alltså en lättnad, men i vilken mening? Vårt folk har uppgivit kampen. Politiska underjordiska rörelser existerar inte längre hos oss. Därför har allting lugnat ner sig i landet, så att man inte längre behöver använda samma terror. I åratal har jag suttit i fängelse tillsammans med tjuvar och mördare. Innan jag kom i fängelse hade jag även varit fängelsepredikant. När en tjuv har stulit, uppträder han som en fin karl. Han ger stora drickspengar till kyparna, han bjuder hem flickor och beställer de bästa viner. Han har inte arbetat för pengarna! Kommunisterna är sådana tjuvar. De har stulit halva Europa, de har också stulit Ryssland och en stor del av Asien. Och nu, när de har stulit allt detta, uppträder de som gentlemän och väntar på nästa tillfälle att stjäla. I denna mening kan en lättnad sägas ha inträtt hos oss, men den innebär ingen väsentlig lindring. Vi har fortfarande det ateistiska partiets öppna diktatur. Vi har visserligen val, men det går ett skämt bland oss: När Gud skapade människan, skapade han bara en kvinna, Eva, och sedan sade han till Adam: "Nu är du fri att välja dig till hustru vem du vill!" Men det fanns bara en Eva! Och så är det vid våra val. Vår regering har ingenting emot, att gamla gummor går i kyrkan, men våra barn och vår ungdom förgiftas av ateismen. Emot detta har vi ingen tillåtelse att göra något. Men ingen vet vilken bitter frukt, som skall komma av denna sådd. Ni frågade, om det finns några öppna kyrkor i Rumänien. Om någon kommer till oss, finner han en annan situation än i Ryssland. Den som kommer till Rumänien blir verkligen imponerad. Den ortodoxa liturgien är mycket vacker, ja, storslagen. Och man kan få se tusentals kyrkor öppna med sina liturgier, predikningar och mycket folk i kyrkan. Jag har talat med amerikaner, som varit där, och de har sagt till mig: "Jag blev mycket imponerad." Det finns verkligen en viss religionsfrihet. I Rumänien får man säga så mycket man vill, att Gud är god – men man får inte säga, att djävulen är ond. Johannes Döparen kunde ha skonat sitt liv, om han bara hade sagt: "Gör bättring, ty himmelriket är nära!" Ingen skulle då ha rört honom. Men när han sade till Herodes: "Du är ond!" blev han gripen. Om Kristus hade hållit tusen bergspredikningar, skulle han inte ha blivit korsfäst. När han sade: "Ni huggormars avföda!" blev han korsfäst. I Rumänien kan man få säga, att Gud är god, men man får inte säga, att kommunismen är grym, att den begår våldshandlingar, att det är ett brott att förgifta barnen med ateism. Gör man detta, fängslas man. Det finns många präster, rabbiner och pastorer, som kompromissar och inte sätter pricken över "i". Det är inte bara den sanna kyrkan och sann gudstillbedjan, som finns hos oss. Det finns även de som kompromissar. SOURWINE: Finns det kyrkomän i Rumänien idag, som villigt samarbetar med de kommunistiska myndigheterna? WURMBRAND: Javisst! Nästan
hela den ortodoxa hierarkien, men inte en enda av den katolska. De
katolska biskoparna har dött i fängelse,
alla utom fyra. Dessa fyra har fått husarrest. Till Vatikankonciliet
fick ingen katolsk biskop komma från oss. Men en katolsk präst
vid namn Augustine, en välkänd förrädare och den
verklige ledaren av den katolska kyrkan i Rumänien, fick komma.
Ledningen för baptisterna t. ex är helt och hållet
i händerna på kommunisterna. DODD: Var alla dessa rumäner? WURMBRAND: Nej, de var ryssar. Jag överlämnar härmed listan till senaten. DODD: Detta förstår jag inte riktigt. Är det fråga om 400 ryska baptister? WURMBRAND: 150 stycken. DODD: Och dessa var i Rumänien? WURMBRAND: Nej, de är ryssar. Vi har fått listan från Ryssland. DODD: Vet ni säkert, att namnen är autentiska? WURMBRAND: Till er personligen skulle jag kunna säga, varifrån jag fått listan, och den är absolut autentisk. Den kan kontrolleras. Men i ett offentligt sammanträde kan jag verkligen inte säga, hur jag fått den. – Jag kan även presentera senaten ett annat mycket intressant dokument, det intressantaste, jag känner till i den här saken. Det är dokumentet "Li Wei Han". Det är ett brev från kommunistpartiets centralkommitté i Kina, adresserat till motsvarande centralkommitté på Kuba. Dessa båda makter har ju tvistat med varandra på den senaste tiden, men detta brev är av äldre datum, och man undervisar däri om hur man skall vinna ledningen av kyrkorna för kommunismen. Det är ett machiavelliskt dokument utan motstycke. Vi har upplevt dessa ting, men jag har aldrig tidigare sett dem framställda i tryck, SOURWINE: Får jag föreslå, att det tryckes som bilaga till detta protokoll?* DODD: Ja. – Jag tar för givet, att vad ni, Pastor Wurmbrand, här har berättat för oss, i högre eller lägre grad måste vara allmänt känt i Rumänien, eller hur? WURMBRAND: Helt säkert! DODD: Vore det riktigt att därav dra den slutsatsen, att ambassadtjänstemännen i flera länder också hört därom? WURMBRAND: Alla vet om det. Men det finns många här i Väst, som inte vill veta om det. DODD: Varför inte? WURMBRAND: De vill inte oroas. De blundar för denna hotelse. Jag har träffat människor, som helt enkelt blundade för allt vad jag berättade för dem om dessa saker. De vet, att jag talat sanning, men de föredrar vänliga relationer med de kommunistiska länderna. De är mycket ärliga, dessa människor, men de är duperade, alldeles på samma sätt, som vi var duperade i Rumänien. Överallt, där kommunisterna gick fram, sade de i begynnelsen detsamma, som jag läst här i tidningar och tidskrifter: "Ni vet ju, att Stalins kommunism var mycket ond, men jugoslavisk kommunism är av ett annat slag. Den är mycket bra." En lejonunge kan man leka med, när den är liten. Men när den växer och blir stor, då först blir den ett riktigt lejon. Jugoslavisk kommunism är denna lilla kommunism, och amerikansk kommunism liksom den engelska är också mycket liten. Men när den växer till, när de kan göra vad de vill, då först begriper man vad det rör sig om. Även hos oss hade vi till att börja med en mycket fin kommunism. Jag har sett kommunistdemonstrationer i Rumänien med banderoller som "Gud bevare Konungen!" Jag har sett kommunistiska ministrar, som demonstrativt gjort korstecknet för att visa, att de står på religionens sida och är goda demokrater. I början sattes partimedlemmar i fängelse, därför att de sagt, att jordbruket måste kollektiviseras. Man gick ihop med de borgerliga partierna, med Tatorescus liberala parti och andra demokraters. I Väst har jag sett socialdemokrater samarbeta med kommunisterna. I Rumänien har jag sett socialdemokrater, som dog i samma cell, som jag satt i. Även i Rumänien var kommunisterna hyggliga, tills de fått hela makten i sina händer. När de väl kommit dithän, har de gjort precis samma saker som i Ryssland, och så kommer det att ske överallt. Det är ingen skillnad. SOURWINE: Ni nämnde om kommunistdemonstrationer. Finns det i Rumänien demonstrationer av samma slag, som är så förhärskande i vårt land, demonstrationer mot regeringen och mot polisens verksamhet? WURMBRAND: Ingen vågar yttra ett ord till kritik. En sådan sak vågar man inte ens tänka på. Jag skall berätta något för er, som ni kanske skrattar åt, men som hos oss är något mycket tragiskt. Det gick till alldeles så, som jag berättar det. Jag känner mannen. Han gick till rakstugan i en liten stad, som heter Sibiu. Medan barberaren rakade honom, sade han: "Vad skall jag göra med mitt hår, som bara faller av?" Barberaren svarade: "Oroa er inte för den saken. Jag skall göra i ordning ett hårmedel åt er. Förresten, de allra intelligentaste människorna i världen har varit flintskalliga." På stolen intill satt en officer från hemliga polisen. Han sade till barberaren: "Vad var det ni sade nyss?" Barberaren svarade: "Jag sade, att världens intelligentaste människor har varit flintskalliga" – "Ni påstår att Stalin inte var intelligent?" Sådant skrattar ni åt här. men hos oss är det tragiskt allvar. Ingen vågar säga ett ord. I Newark här i USA stoppade jag en demonstration mot kriget i Vietnam. Jag hade inte mina prästkläder på mig. Jag stoppade demonstranterna och klädde av mig till bältet. Efteråt fick jag höra, att sådant var olagligt i Amerika och att jag kunnat få fängelse för att jag klätt av mig. Jag sade: "Detta har kommunisterna gjort med mig. Tycker ni, att amerikanska kristna borde bekämpa kommunismen?" Då blev jag omringad, och man frågade mig: "Varför har kommunisterna gjort sådär med er?" Jag sade till dem: "Antag, att jag varit en mördare. Anser ni, att en mördare borde torteras? Blev Oswald torterad? Eller Ruby?" Alla svarade: "Nej! Mördare bör inte torteras." Jag fortsatte: "Jag har inte anklagats för mord. Jag är präst." Då avbröt de demonstrationen. I Philadelphia mötte jag återigen en dylik demonstration. Jag är ingen politiker. Jag kan inte tala för kriget i Vietnam. Jag talar om den allmänna principen, att kristna måste stå på rättfärdighetens sida. De får aldrig befinna sig på samma sida som inkvisitorer och förtryckare av kristna. De måste vara på samma sida som inkvisitorernas offer och stå på de kristnas sida. I Philadelphia hölls alltså ett stort möte. En presbyteriansk pastor höll ett tal; vari han prisade kommunismen och sade; att kommunisterna har rätt och att det är dumt att strida mot dem. Jag har lärt mig en del om kommunisterna. En minut senare fanns inte längre den där pastorn i talarstolen – jag stod där! Jag sade: "Nu skall jag tala om kommunismen! Vad vet ni om kommunismen?! Jag skall visa er min legitimation på hur jag har studerat kommunismen." Jag klädde av mig ända till bältet. Jag visste inte, att det fanns en del illasinnade reportrar där, som tog bilder. Jag visade min kropp. "Detta är, vad kommunisterna gör mot de kristna, och ni, herr Pastor, om ni är ung och stark och är en kristen, varför demonstrerar ni inte framför de sovjetiska och rumänska ambassaderna etc. mot tortyren av de kristna?" Då buade publiken åt honom och skrek: "Judas!" Dessa människor är de verkliga Judas-själarna. Jag känner inte till hur de har det i sina hjärtan, men jag antar, att kristna, som önskar demonstrera mot något, borde demonstrera mot dessa, som nyligen har deporterat 150 baptistpastorer till Sibirien.
Hur kommunistpropagandan fungerar SOURWINE: Vårt utskott har erhållit värdefulla upplysningar om att den rumänska kommunistregeringen har infiltrerat sig i detta land genom kommunistutbildade präster med andra syftemål än sådana, som är av andlig natur. Har ni några närmare informationer att lämna om den saken? WURMBRAND: Rumänska kommunister är mycket intresserade av det faktum, att ni här i Staterna har ca 300 000 amerikaner av rumänskt ursprung, som talar vårt språk och är ortodoxa trosbekännare. Dessa rumäner har en biskop, Viorel Trifa, som är antikommunist, och nu önskar kommunisterna vinna dessa 300 000 över på sin sida. De kan inte göra dem till goda kommunister, men de kan vinna dem för en modern "vänstersinnad" kristendom, som understöder kommunismen. De har sänt hit flera män som inte kom med kommunistiska slagord utan med ord som "Du måste älska ditt fosterland Rumänien, du måste upprätthålla förbindelsen med det rumänska patriarkatet". När jag kommit ut från fängelset och lämnat Rumänien, fick jag för första gången en tidning i mina händer, vilken utgivits i Bukarest men som ingen i Bukarest någonsin har sett. "Fäderneslandets röst" heter den. Men i vårt fädernesland får ingen se denna tidning. Endast era rumänska amerikaner och rumänerna i Frankrike får se den. Själv har jag aldrig sett den tidigare. Min son tittade på den men konstaterade, att han aldrig heller sett den tidigare. I denna tidning får man läsa om präster och kyrkor. (I vårt lands egna tidningar ser man aldrig ett ord om kyrkan.) Vidare finns där fotografier av präster och kloster som visar, hur fint allting är, etc. Sådan propaganda gör de sannerligen! DODD: Ni menar, att denna tidning distribueras endast i den fria världen? WURMBRAND: Ja. Vid midnatt – jag vet inte, vilken tid det motsvarar hos er – arrangerar de religiösa radioprogram, som störs över Rumänien, fastän de utsänds därifrån. Själva har vi inga religiösa radioprogram att lyssna till. Det finns bara sådana, som amerikanerna skall höra för att inbilla sig. att kommunisterna är fina människor som tillåter religiösa radioprogram. SOURWINE: Men en radiosändning till USA från Rumänien måste väl vara tillräckligt kraftig för att kunna uppfångas i Rumänien, om någon skulle önska koppla in den? WURMBRAND: Först och främst är tiden mycket obekväm för oss – midnattstid. För det andra är sändningarna störda över Rumänien. SOURWINE: Störda? WURMBRAND: Ja, just störda. Man kan inte höra dem i Rumänien. SOURWINE: Antag, att en grupp människor kom samman för att försöka ta in sändningen över störningen. Skulle man då företaga repressalier mot dem? Vore sådant lyssnande olagligt? WURMBRAND: För närvarande skulle inga motåtgärder vidtagas. I dagens läge skulle det inte följa några repressalier, om någon lyssnar på utländsk radio. Men allting antecknas. Vet ni inte, hur det är hos oss? Vi har haft terrorvågor. En stor sådan terrorvåg kom 1948–1949, och den räckte till 1955. Då fick vi en lättnad till 1958. Allting antecknades, även om inga arresterades. Sedan kom år 1959 en ny terrorvåg, och alla, som flera år tidigare blivit antecknade, fängslades. Man kan omöjligen föreställa sig, hur långt detta spionerinät sträcker sig. I en av våra små städer finns det en liten baptistförsamling med bara 22 medlemmar. Pastorn i den församlingen omtalade för mig, att han var hemliga polisens angivare och att han visste om tre medlemmar i församlingen, som fungerade som angivare mot honom själv. Så var det också i den församling, jag var i. Vaktmästaren där hade order att uppge namnen på dem, som besökte mig. Jag hade ingen lön. De människor, som kom till mig, hade därför vanligen med sig ett litet paket med mat, kläder osv. Vaktmästaren måste spionera ut, vem som kom med dessa paket. Även i de minsta församlingar finns det fem eller sex personer, som måste utspionera de andra medlemmarnas göranden. Den ene grannen spionerar på den andre. Barn spionerar på sin far osv. Det finns ingen ände på spioneriet, och därför är det ingen, som vågar göra någonting. – – – DODD: Ert vittnesbörd har verkligen gjort djupt intryck. – Vi ajournerar nu detta förhör i avvaktan på kallelse till nytt sammanträde. * COMMUNIST EXPLOITATION OF RELIGION. Hearing before the Subcommittee to investigate the administration of the Internal Security Act and other internal security laws of the Committee on the Judiciary, United States Senate; eighty-ninth congress, second session. Testimony of Rev. Richard Wurmbrand, May 6, 1966. Printed for the use of the Committee on the Judiciary. Till
sidans början | Li Wei Han-dokumentet 20.9.2008 |