Positivt nej till kvinnliga präster
SLUTSATSER Den springande punkten när det gäller det bibliska materialets nej till kvinnor som lärare i församlingen är frågan om, huruvida man vill dra konsekvenser av det som står eller inte. Här går skiljelinjen. Några vill nämligen inte dra några konsekvenser av den undervisning som finns i Skriften i denna fråga. Två hållningar gör sig härvidlag gällande. För de allra flesta gäller det att de är alldeles klara över att det i denna fråga som på så många andra punkter ges konkret vägledning i Skriften. Men man vill heller inte här vara bunden av den apostoliska läran och sätter sig därför utan anfäktelse över det som står skrivet. En mindre grupp vill inte på samma sätt bryta med Bibelns auktoritet men försöker ändå omtolka saken som man vet står där, varvid man gör hela frågan så flytande och osäker att man inte känner sig förpliktad till att dra några konsekvenser av Skriftens nej till kvinnor som församlingens lärare. Har man däremot förstått det bibliska materialet med dess klara undervisning om mannens och kvinnans inbördes förhållande i hem och församling, så får det nödvändiga konsekvenser. Och det är konsekvenser vi kan dra med både frimodighet och förväntan, i tillit till att just Guds goda gärningar på ett särskilt sätt är kanaler för välsignelse. 1 . Vi drar först och främst den slutsatsen av det bibliska materialet, att en kvinna inte kan vara präst i den svenska kyrkan. Alldeles bestämt har en präst i vår kyrka många olika sysslor, och en hel del av de arbetsuppgifterna är inte av prästerlig monopolkaraktär. De kan lika gärna skötas av andra kvinnor och män i församlingen. Men det avgörande är, att en prästs huvuduppgift, själva centrum i hans gärning, är att vara församlingens herde och lärare. Och enligt Skriftens klara ord är det en uppgift som Gud har ålagt mannen. 2. En annan konsekvens vi måste dra av Bibelns lära är ett ja till kvinnlig tjänst i församlingen. Och till vår skam måste vi erkänna våra underlåtenshetssynder. Värst står det till i den officiella kyrkan, där man i stort sett har samlat allt under prästämbetet och nästan helt underlåtit att inrätta relevanta och meningsfulla tjänster som kvinnor med biblisk rätt kan åta sig. Här kunde vi i den danska kyrkan lära en hel del av andra kyrkor, där man på ett helt annat sätt har gett kvinnor fasta tjänster i kyrkan, (kanske kan svenska kyrkan just i det avseendet räknas som ett föredöme, även om också den var mycket sen i starten. Övers, anm.) Med glädje skall det sägas , att våra kristna organisationer inom folkkyrkan i stor utsträckning, inte minst på senare år, har förmått att göra bruk av kvinnor som medarbetare. Men det finns användning för ytterligare nytänkande och fantasi på hela detta område, om vi på något sätt som församling skall leva upp till det förebildliga församlingsliv som vi ser i Nya Testamentet. Vi måste bara vara uppmärksamma på att vi inte tappar balansen och så inrättar tjänster och uppgifter för kvinnan som kommer i strid med de ordningar som Skriften anvisar. Här behövs inbördes samtal och diskussion med vilja till att som församling inrätta oss efter de riktlinjer Gud har givit i sitt ord. Vi behöver idag en väckelse från Gud på hela detta område, så att alla - män som kvinnor - blir levande, arbetande lemmar i Kristi kropp, var och en med den nådegåva som Gud har givit oss. Ty
|