Innehåll

Artikel 2
Har Gud skapat världen?

I en not till 1:1-3 hävdar BK att skapelseberättelsens början 1:1-3 också kan översättas så här: ”När Gud började skapa himmel och jord – jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet – sade Gud.” Detta är inte sant. Prepositionen bé sammankopplad med ett verb eller med ordet jom ”dag” kan översättas med ”när”. Likaså kan två satser som båda börjar med wé ”och” sammanfogas så här: ”När (det eller det hände), då…” Men så är inte fallet i vers 1. Denna vers måste översättas: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord (eller ordagrant: himlarna och jorden).” Däremot skulle fortsättningen från vers 2 kunna översättas: ”Då nu jorden (allra först) var öde och tom och mörker var över djupet, höll sig Guds Ande svävande (verbet står i participform i hebreiskan) över vattnet. Och Gud sade: Varde ljus!”

Åke Lundqvist skriver med rätta i DN den 28/2 med anledning av de publicerade noterna till Bibel 2000 och BKs ovan nämnda not till 1:1-3:

Plötsligt, i denna försynta not, rubbas hela vår föreställning om skapelsen och Guds allmakt. Det intryck som här förmedlas är ju att jorden och djupet och vattnet redan fanns när Guds skapelse började. Att Guds insats inte var att framställa elementen utan att åtskilja dem, att bringa reda i en kaotisk massa. Detta är förvisso ingen obetydligt insats, men långt mindre än den att – som vi hade trott att Gud gjorde – skapa ur intet. Om något redan fanns före Gud, låt vara endast ett kaotiskt urtillstånd – var kom det från, vem skapade det? Finns en makt bortom Gud – kanske högre än Gud?

Att försöka tolka Bibelns budskap utifrån myter och tankegångar i Bibelns omvärld leder ofta till allvarliga förvanskningar av Bibelns budskap. Men det har blivit så självklart för den världsuppfattning som inte har något utrymme för Bibelns unika Gud och hans unika undervisning att Bibelns budskap inte tillåts avvika från tankegångarna i Israels omvärld. Därför läser man in sådana tankegångar i bibeltexten också när de hebreiska orden och den hebreiska grammatiken omöjliggör det. Ett exempel på det är BKs tolkning av Första Mosebok 1:1-3 och vi kommer efterhand att visa på en hel rad sådana exempel.

2:4 Efter skapelseberättelsen i 1:1-2:3 är resten av Första Mosebok indelad i tio huvudavsnitt som alla har en inledning som innehåller det hebreiska ordet toledóth. En persons eller händelses toledóth betyder dess fortsättning, dess fortsatta historia eller släkthistoria. I 2:4 lyder rubriken ”Detta är himlens och jordens fortsatta historia sedan de skapats” och i en kiastisk ordställning i förhållande till denna rubrik tillfogas ”då när HERREN Gud hade gjort jord och himmel”. Versens uppbyggnad ser alltså ut så här: A – B – C // C – B –A. Med andra ord är denna vers en odelbar helhet där versens andra led förutsätter dess första led.

Trots detta slår Bibel 2000 sönder denna vers och låter dess första del bilda avslutningen på en s k första skapelseberättelse. Versens andra del görs sedan om till en inledning på en s k andra skapelseberättelse. För att rubriken ”Detta är himlens och jordens fortsatta historia sedan de skapats” (2:4a) i stället skall kunna bilda en avslutning på 1:1-2:3, översätter Bibel 2000 så här: ”Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.” Men orden ”himlens och jordens toledóth” kan inte betyda ”berättelsen om himmel och jord” och behibbareám betyder inte ”hur de skapades” utan ”när de hade skapats”.

Betecknande för bibelkritiken på 1800-talet var bl a att man lanserade teorin om två motsägande skapelseberättelser i Bibelns två första kapitel. Man menade att Moseböckerna innehåller en rad motsägelser och motstridiga varianter, beroende på olika källskrifter från skilda tider som senare redaktörer misslyckades med att göra en sammanhängande text av. Man såg ingen som helst enhetlig komposition i Moseböckerna utan bara en mycket bristfällig sammanflätning av källskrifter med motstridiga synsätt. Idag är situationen något annorlunda. T o m Notboken skriver under rubriken ”Moseböcker”: ”Hur man än tänker sig Moseböckernas tillkomsthistoria framträder verket i sin slutliga form som en sammanhängande berättelse.”

Likväl missar Bibel 2000 och Notboken Första Mosebokens enhetliga komposition och anknyter till den förlegade bibelkritikens teorier om motsägande skapelseberättelser och motsägande traditionsskikt i bl a kap 7, 21 och 37 (mera därom senare). En uppdelning av Moseböckernas text på de fyra fiktiva huvudkällorna eller huvudskikten J, E, D och P präglar nu och då BKs sätt att översätta Moseböckerna, även om man är klar över att det finns forskare som har ifrågasatt hela denna grundindelning (Notboken s 334). Det är bibelkritikens förlegade uppdelning av Första Mosebok, kap 1 och 2, i en prästerlig skapelseberättelse (1:1-2:4a) och en jahvistisk (2:4b-25), som förlett BK att slå sönder textens enhetliga komposition och göra en omöjlig klyvning och översättning av 2:4.

2:4-4:26 handlar om Guds skapade världs fortsatta historia med människan och hennes förhållande till Gud i huvudfokus. Därför är det naturligt att denna första toledóth ”zoomar in” ytterligare detaljer om människans skapelse och placering i Edens lustgård som en nödvändig bakgrund till syndafallet och dess katastrofala följder för vår värld. I 5:1-6:8 följer nästa toledóth med ”Adams fortsatta historia”, som för historien ända fram till Noa. Följaktligen heter den tredje toledóth ”Noas fortsatta historia”, 6:9-9:29. Den fjärde toledóth, 10:1-11:9, bär rubriken ”Noas söners fortsatta historia”. ”Sems fortsatta historia” är rubriken för 11:10-26, den femte toledóth. I och med de fem första toledóth har historien nått fram till Tera, Abrahams far. Första Mosebokens fem sista toledóth börjar med ”Teras fortsatta historia”, 11:27-25:11. Teras toledoth handlar om Abraham, alltså om den tid och den historia som följer efter Tera och som Tera är upphov till. Att i 2:4 översätta ”himlens och jordens toledóth” med ”berättelsen om himlens och jordens skapelse” är alltså lika galet som att översätta ”Teras toledóth” med ”berättelsen om Tera”. En toledóth handlar alltid om det historiska förlopp som följer efter det i inledningen nämnda. Angående Första Moseboks fina komposition och samtliga tio toledóth, se Svenska Folkbibeln.

Seth Erlandsson,
docent i Gamla testamentets exegetik