|
Bön efter skriftermålet från Johannes Bäck: Främlingarnas hemliv.
Hur ska jag tacka Dig, min käre himmelske Far, för all Din nåd och barmhärtighet som du åter har visat mig. Du har genom Din tjänare tillsagt mig nåd och förlåtelse för alla mina synder. "Se, det som var så bittert för mig blev till nytta. I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop, ty du har kastat alla mina synder bakom din rygg." Nu är jag trots all min synd en salig människa, och det enligt Ditt ord, för där säger Du, min Gud och Far: "Säll är den vilkens överträdelser är förlåten, vilken synd är överskyld. Säll är den människa, som Herren inte tillräknar missgärning och i vilkens ande inte finns något svek." Jag har väl heller inte nu, så som jag gärna ville ha, någon speciell salig förnimmelse i känslan av denna nåd, men jag behöver likväl inte tvivla på den, för jag har Ditt ord att bygga på. Gud, Du kan ju inte ljuga. "Du är ju inte en människa som ångrar något!" Alla Dina löften är ju "ja" och "amen" i Dig, hur skulle jag då kunna tvivla på det som Du själv har sagt. Även om jag inte hade fått höra avlösningens ord från Din tjänares mun, även om han mot Din vilja hade dolt Dina fridstankar om mig, skulle jag ändå inte tvivla, eftersom jag i ordet själv kan läsa Din frisägande dom över mig, och dessutom har jag ju genom samma ord av Dig redan tidigare fått salighetens kunskap till mina synders förlåtelse. Jag tackar Dig nu, för att Du låtit avlösningen förkunnas
för mig och därigenom stärkt och förökat min
tro och med nyckelmakten löst mig från alla mina band. Jag
har av Dig därmed fått den rätta värdigheten till
min dyre Frälsares nattvardsbord, för jag har ju syndernas
förlåtelse. Nu ber jag Dig, min Gud, att på samma sätt
som Du frisagt mig från syndens skuld och fördömelse, även
genom Din Ande vill förmedla kraften av Kristi kärlek och mer
och mer frigöra mig från syndens nesliga ok och herravälde. |
|
Språklig bearbetning: Jari Rättö |