Bön före skriftermålet

från Johannes Bäck: Främlingarnas hemliv.

Innehåll

 

"Kom och låt oss gå tillrätta med varandra." Så talade Du, Gud, förr till ditt avfälliga egendomsfolk och med samma ord vänder Du dig nu även till mig. Du vill gå tillrätta med mig, min levnad och mitt tillstånd, med mina tankar och mina gärningar, så att jag i mitt samvete genom ditt heliga ords upplysning ska se hur jag nu har det.

"Vart ska jag går för din Ande, och vart ska jag fly för ditt ansikte? For jag upp till himlen, så är Du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är Du också där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig."

Här hjälper alltså, Gud, ingen undanflykt. Såsom Adam måste träda fram inför Dig i paradiset, så måste även jag det. Och jag vill träda fram. Nog har också jag i min tid försökt att dölja mig för Ditt ansikte och skyla över min synd, men det gjorde mig inget gott. "För Din hand var tung över mig dag och natt, min livskraft torkade bort, så som i sommarhettan." Därför vill jag nu lyssna till Din uppmaning och ställa mig inför Ditt ansikte, så att Du kan gå tillrätta med mig. Men vad ska jag säga? Jag kan ju inte försvara mig. Förr tröstade jag mig med att jag inte genom grövre synd i det yttre livet hade brutit mot Din lag, men nu har jag funnit, att den trösten inte duger, eftersom Du, Gud, ser till hjärtat.

Jag ser därför ingen annan råd, än att utan omsvep bekänna mig som en syndare och erkänna mig skyldig till brott mot alla Dina heliga bud. "Jag sade: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för HERREN.” Då förlät du mig min syndaskuld". Därför bekänner jag nu inför Dig min synd och överskyler inte min missgärning." Jag bekänner att jag inte bara har brutit mot Dina bud med tankar, ord och gärningar, utan även att jag inte kan ångra och sörja över min synd så som jag vill. Mitt hjärta är så hårt och obotligt, så kallt och känslolöst så att jag förskräcks. Även nu, då jag med djup förkrosselse vill begråta mina synder, ser jag med fasa, hur känslolöst mitt hjärta är. Ser jag på min tro och min kärlek och på trons övriga frukter, så måste jag både blygas och förskräckas över mig själv.

Ack, Herre Gud, nog är jag i sanning fattig och eländig, ja, helt och hållet död och förtappad i mig själv. Du, Gud, vet all min galenskap, Du känner bättre, mer än jag kan säga, allt mitt elände.Bevara mig ändå från förtvivlan. "Du är ju en sådan Gud som förlåter synder och helar alla brister. Om vi bekänner våra synder, är Du trofast och rättvis, så att Du förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet". Och varför förlåter Du? Inte för min egen skull, utan för Jesu Kristi, min medlares och försonares skull.Hans blod är försoningen för mina synder och det blodet renar mig från alla mina synder.

Herre Jesus, jag flyr till Dig och Dina sår undan den gudomliga rättfärdigheten. Jag ställer mig nu vid Din sida och under Dina vingars skugga. Och då jag nu går till skriftermålet, för att där ytterligare bekänna min skuld och be om förlåtelse, så ber jag, att Du genom Din tjänares mun vill avlösa mig och tillsäga mig syndernas förlåtelse, så som en fri, oförskylld nådegåva, så att mitt hjärta av det blir tröstat, och sedan må gå på Dina budords vägar. Hör, ack, hör, min Gud och Frälsare, denna min ödmjuka bön! Amen.

 


Logosmappen

Språklig bearbetning: Jari Rättö