Aftonbön på lördagen

från Johannes Bäck: Främlingarnas hemliv.

Innehåll

Åter har en länk brustit i mina dagars levnadskedja. Den trötte vandraren har kommit ett steg närmare det slutliga och efterlängtade målet. Livets framåt flytande ström, som ibland är lugn och klar, ibland brusande och grumlig, närmar sig sin mynning, den oändliga och gränslösa Evigheten.

Ja, Far, jag är genom Din Nåd efter denna afton, en hel vecka närmare det saliga målet. Jag är en vecka närmare det ljusa, lugna och fridfulla Fadershemmet. Vilken ljuvlig tanke för den trötte vandraren, som så många gånger känner sitt mod och sina krafter svika.

Även denna vecka har det jordiska haft sina mödor med sig. Du vet bäst käre Far, hur svårt det många gånger varit, hur stark frestelsen och anfäktningen varit. Du ensam vet också vilka problem som jag under denna vecka har stött på. Ja, Far, Du vet allt. Men under allt detta har Din Nåd varit väldig över mig i Kristus Jesus. Du har varit med mig i mina yttre angelägenheter och givit mig förstånd och krafter att uppfylla mina jordiska plikter. Av Din fadershand har jag för varje dag fått så mycket jag behövt av det timliga goda. Du har bevarat mig från mycket nöd och fara, och då jag har råkat i någon svår situation har Du varit mitt beskydd och min hjälp.

Så många bördor som Du har gjort lättare, så många tårar som Du har torkat från min kind, så många stormar som Du har stillat i mitt bröst, och allt detta har Du Far gjort av Din blotta Nåd och faderliga godhet. Men Du har under denna vecka inte bara vårdat mitt timliga, utan även mitt andliga liv. Genom Ditt ord har Du varje dag talat med mig, och Du har därmed fått mig att inse mitt behov av att genom bönen tala med Dig. Du har genom Din Helige Ande varje dag påmint mig om min synd, samtidigt har Du genom Honom varje dag övertygat mig om Din Nåd i Jesus Kristus.

Jag har, tack vare Din Sons välsignade förtjänst, varje dag genom tron fått njuta av syndernas förlåtelse. Även i anfäktningens mörka stunder har jag blivit hjälpt. Du tog väl inte alltid bort ”taggen ur köttet” eller fördrev satans kindpustande ängel, men Du sa alltid: Min Nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet. Många gånger såg det ut som min tros rykande veke skulle utsläckas, men då lyfte jag blicken ”upp till himlen”, varifrån min hjälp kommer, och då sa Du att den rykande veken inte skulle utsläckas och det brutna röret inte krossas.

Så har Du, Far, under hela veckan uppehållit och haft Din vård om mig. Varför? För min egen värdighet och rättfärdighets skull? Nej, för någon sådan har jag inte. Allt ,både andligt och lekamligt gott har jag, o Gud, fått av Dig, endast för Din enfödde Sons, min Frälsares Jesu Kristi skull.

Ty vem är väl jag och vad har jag att berömma mig av? Far, du vet det mycket bättre än jag någonsin kan veta, att jag är en mycket stor syndare, som bara har synd, uselhet och elände.
Hur stort är inte mitt syndaregister redan för denna dag, och hur stort är det inte för hela denna veckan? Jag behöver inte räkna upp dem alla, Du känner ju dem alla. Jag kan bara be Dig om, att Du skall förlåta dem alla, för Jesu Kristi skull. Och Du förlåter: Om vi bekänner våra synder, är Du trofast och rättvis, Du förlåter oss våra synder och Du renar oss från all orättfärdighet”.

Ära därför Herren min själ, Ära Hans Heliga namn, Ära Herren och glöm inte allt gott han har gjort, Han som förlåter Dig alla synder, och helar alla dina brister. Han, som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med Nåd och barmhärtighet. Hur saligt är det inte min Gud, att jag i början av veckan, under veckan och i slutet av veckan, får tro mina synders förlåtelse för Jesu namns skull. Men detta är inte det enda jag får tro. Jag får ju även av hela mitt hjärta vara säker på, att såsom jag nu genom Ditt nådeliga beskydd hunnit till slutet av denna vecka, så skall jag även genom samma Faderliga beskydd, buren i min Frälsares famn, uppfostrad av Din Ande, en gång helt säkert nå det efterlängtade hemmet.

Ibland slår det mig, att jag kanske inte ens orkar ända fram, utan att jag tröttnar på vägen, men då hör jag till min tröst, att Du i Ditt ord säger, att det är med Din makt, som jag bevaras genom tron till salighet. Och när den svåra tanken tränger sig inpå mig, att jag kanske inte tillhör Dig, då vet jag inte bättre råd än att hålla mig till Ditt eget ord, där du säger: ”Frukta inte, ty jag har förlossat dig, Jag har kallat dig vid ditt namn, du är min. Om du går genom vatten, vill Jag vara med dig, så att strömmarna inte ska dränka dig, och om du går genom eld, ska du inte bränna dig och lågan ska inte förtära dig”.

Innan jag nu, min Gud, går till vila, ber jag Dig slutligen, att Du både för den kommande natten och de kommande dagarna vill ta både mig och alla andra i Din Faderliga vård. Mina vänner, mina fiender, mitt fosterland och min överhet, och framförallt Din kyrka och församling med alla dess lärare och åhörare, anbefaller jag Dig och Ditt nåderika beskydd.
Ta inte Din hand ifrån Dina arma jordebarn. Tänk i Nåd och barmhärtighet på Dina förlorade söner och döttrar kring hela jorden. Ge dem tid och Nåd till besinning. Och led oss, Dina troende barn i Jesus Kristus, med Din allsmäktiga fadershand, genom denna jämmerdal, så att de alla, alla en gång skall samlas där uppe i Din Himmel, för att där bland keruber och serafer fira en evig sabbat.

Må även morgondagen bli en försmak av, och en förberedelse till den eviga sabbatsvilan som väntar Ditt folk., Må Din förbarmande kärlek, Far, Din beskyddande Nåd, käre Frälsare, Din vägledning, Du Helige Ande, nu och för alltid vara med oss alla.
Amen.

 

Språklig modernisering: Jari Rättö