Morgonbön på tisdagenfrån Johannes Bäck: Främlingarnas hemliv.
Med stärkta krafter lämnar jag nu min vilobädd och prisar, min Gud, din gudomliga barmhärtighet och nåd, som i natt har skyddat mig för alla faror och olyckor, vilka den onde anden så gärna hade tillfogat mig, om han hade fått följa sin önskan. "Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare."1 Vem är jag, och vad har jag att berömma mig av? Jag är ju en fattig, förtappad syndare, som inte har någon som helst berömmelse. Skulle du börja handla med mig efter min förtjänst, så vore jag räddningslöst förlorad. Men nej, det vill du inte, och därför tar du emot mig också den här morgonen med din oändliga barmhärtighet i Kristus Jesus. Även i dag vill du vara min Far och jag får också vara ditt barn. Trofast och oföränderlig i nåd står du ännu fast vid det förbund, som du tog mig in i genom Jesus i det heliga dopet. Hur tryggt och saligt är det inte att få vara förvissad om det! Min Gud och Far! Jag har åter en dag framför mig och jag vet inte vad som kan hända mig i dag. Men vad som än kan inträffa så ber jag: låt det inte ske att jag skulle falla i synd och därigenom förarga dig och förstöra min själsfrid. Själv har jag inte förmåga att bevara mig från synden, men du, min Gud, kan ge mig den kraft som behövs. Du kan också bevara mig från de tillfällen som kunde leda till synd. Ett sådant tillfälle är, bland oräkneliga andra, umgänget med ogudaktiga människor. Hur många har inte fallit, då de låtit gudlösa kamrater förleda sig. Bevara mig för denna fara, milde Herre Gud! Du vet ju, att jag inte vill "följa de ogudaktigas råd och inte gå på syndares väg eller sitta bland bespottarna".2 Men om jag mot min egen önskan för min jordiska kallelses skull måste vara med dina fiender, så hjälp mig då, käre himmelske Far, att jag i samvaron med dem skulle iaktta så mycket större försiktighet och vaksamhet, så att de inte får tillfälle att döda mitt andliga liv. Påminn mig även om min höga kallelse att vara ett ljus i den mörka världen, och ge mig nåd att handla så, både i ord och gärningar, att dina fiender inte får något önskat tillfälle att smäda dig och ditt heliga namn. Hjälp mig också att i min samvaro med trossyskon bli mer och mer uppmärksam på mig själv, för att ingen av dem skall behöva förargas. Hjälp mig att genom din nåd kunna riva ut det öga och hugga av den hand eller fot som kan bli mig och andra till förförelse. Som ditt barn anstår det ju mig inte att leva i dryckenskap och frosseri, hemlig eller uppenbar otukt, girighet och bedrägeri, vrede och avund, fåfänga och högfärd, och andra sådana köttets gärningar, för vilkas skull din vrede kommer över otrons barn. Bevara mig, min Gud, för det förskräckliga självbedrägeriet att man samtidigt kan tillhöra dig och leva i synden. Döda genom din helige Andes fostran i mig köttsligheten, kärleken till världen, självbelåtenheten och egenrättfärdigheten. Om inte annat hjälper, käre Far, så kom också med yttre aga, så att den gamla människan i mig mer och mer förkvävs och dödas och den nya uppstår och växer till. Jag överlämnar mig helt och hållet i din ledning. Ta inte din nåd och din helige Ande ifrån mig. Amen. |
|
|
|
|