Aftonbön på måndagen

från Johannes Bäck: Främlingarnas hemliv.

Innehåll

Trofaste Frälsare!

Vid slutet av denna dag känner jag ett oemotståndligt behov att få öppna mitt hjärta för dig och tala om alla mina behov. Du känner dem visserligen redan förut, men inte desto mindre vill du att jag också själv skall lägga fram mina bekymmer och angelägenheter inför dig. Hur skulle jag kunna låta bli att använda mig av en sådan förmån?

Det största bekymret, som trycker mitt hjärta och som jag därför vill lägga i din famn, är att jag under den här dagen inte har kunnat leva som jag bort. Som så många andra gånger har jag känt hur starkt inflytande världen och de världsliga tingen utövar på mitt svaga, flyktiga hjärta. Innan jag vet ordet av kan en småsak ha fängslat sinnet och dragit mina tankar bort från det enda nödvändiga. Jag vet att så har skett också i dag, och jag bekänner öppet, att jag också i andra avseenden har brutit mot de tio budorden. Nu återstår ingenting annat än att infinna mig hos dig som en, som visserligen är värd döden, men som ändå hoppas få nåd och barmhärtighet.

Herre Jesus, ta emot min bekännelse som lyder: ”Det är i alla avseenden dåligt med mig, med min tro, min kärlek, min livsföring. Allt är bristfälligt och eländigt.”

Nu har jag sagt vad jag har att säga, har du något att säga mig? Jag vet att du har ett ord till mitt hjärta i kväll, ett ord som jag behöver varje dag. Det är det välsignade ordet ur ditt hjärta och från din mun: ”Var vid gott mod, dina synder är förlåtna.”1

Hjälp mig genom din helige Ande att kunna tro detta ord just nu, ty just nu behöver jag det. Jag kan ju inte somna om jag inte får tro att jag har mina synders förlåtelse i ditt blod. Så naken och utblottad som jag är i mig själv behöver jag nödvändigt få klä mig i din rättfärdighets dräkt, ty annars kan jag inte bestå inför din Fars rättfärdighet och stränga lag.

Men, Herre Jesus! Jag ber inte bara för mig själv, utan också för alla dem som har kommit i nöd för sina synder och kanske just i kväll känner sig tröstlösa. Se till dem i nåd och tala med de trötta i rätt tid. Du bor ju i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande,2 och du har i ditt ord högtidligt lovat att förbinda de sårade och stärka de svaga.3 Herre Jesus, du välsignade läkare för själen! Du som aldrig blir trött eller sömnig, utöva också denna kväll ditt dyrbara läkarkall, så att många själar blir friska!

Nu, min käre Frälsare, går jag till vila i ditt namn, trött som jag är av dagens arbete och möda. Du har varit med mig i dag och jag har fått åtnjuta din hjälp. Var med mig även i natt. Unna mig en lugn och uppfriskande vila. Bevara mig och de mina för allt ont. Låt din helige Ande regera mitt hjärta och mina tankar, så att jag även i drömmen har himlen för ögonen, därifrån jag väntar dig, min högt ärade Frälsare.

Jag anbefaller också alla mina medmänniskor i dina händer, särskilt dem som är mina bröder och systrar i tron. Vaka över din Kyrka i hela världen och se till att den också vakar. Se även i nåd till mitt fosterland. Låt inte gudlöshet och otro få råda här, utan gudsfruktan och tro. Uppfyll landet med din kunskap. Hör min bön för din nåds och godhets skull. Amen.

1) Matt 9:2
2) Jes 57:15
3) Hes 34:16