Bilaga till John F. Brugs föredrag: Historik över striden om den så kallade Wisconsinsynodens och Missourisynodens syn på ämbetet [Föredraget]
I Amerika har diskussionen om kyrkan och ämbetet handlat om en påstådd skillnad mellan en så kallad "Wisconsinsynodens" och "Missourisynodens syn" på kyrkan och ämbetet. Att ställa "Wisconsinsynodens syn" och "Missourisynodens syn" på kyrkan och ämbetet mot varandra är emellertid en grov förenkling. Under de år då detta ämne debatterades inom Synodalkonferensen i Nordamerika gick skiljelinjen aldrig strikt längs synodgränserna. Både före och efter Synodalkonferensens upplösning var det många i Missourisynoden (LCMS) som hade "Wisconsinsynodens syn". Man kan faktiskt sammanställa en väldigt fin sammanfattning av "Wisconsinsynodens syn" med hjälp av citat enbart från Missourisynodens skrifter. Även om jag inte har statistik på det, verkar det idag vara så att majoriteten av Missourisynodens medlemmar har den så kallade "Wisconsinsynodens syn". Trots detta är ger vissa av de frågor som debatterades inom Synodalkonferensen oss en introduktion till frågor som diskuteras inom lutherdomen idag. Något förenklat kan vi säga att "Missourisynodens syn" i sin strängaste form hävdade att lokalförsamlingen är den enda gudomligt instiftade formen av kyrkan och att pastorstjänsten eller till och med pastorstjänsten i lokalförsamlingen är den enda gudomligt instiftade formen av ämbetet. Alla andra tjänster och organisationsformer är grundade av människor och fungerar som stöd åt de gudomligt instiftade formerna. Den allra mest rigida versionen av denna syn förnekar att synoden eller någon annan större gruppering är kyrka, eller att någon annan än församlingspastorn tjänar i det gudomligt instiftade ämbetet. Somliga inom Missourisynoden (LCMS) och i grupper som brutit med LCMS har denna rigida syn, men idag verkar det som om de som förfäktar "Missourisynodens syn" har en modifierad version av densamma. Det allra allvarligaste felet med denna ståndpunkt är att den förnekar att någon annan grupp förutom lokalförsamlingen kan utöva kyrkotukt enligt Matteus 18. Inom Wisconsinsynoden föreligger konsensus att Kristus har instiftat ett ämbete i kyrkan, evangeliets ämbete, och att detta ämbete kan utövas privat av alla kristna och offentligt av dem som har blivit kallade till detta av kyrkan. Med andra ord har Kristus givit ett enda uppdrag till kyrkan: att predika evangelium. Det evangelium som har anförtrotts åt Ordets offentliga förkunnare är inte till sitt väsen något annat än det evangelium som har anförtrotts åt alla troende. I den meningen kan vi säga att de har samma ämbete, nämligen att dela med sig av evangeliet. Alla kristna kan dela med sig av evangeliet till andra, men för att detta evangelium också ska predikas offentligt har Kristus instiftat Ordets och sakramentsförvaltningens offentliga ämbete. Tjänsten i Ordets offentliga ämbete är åtskild från alla troendes prästadöme genom den kallelse som de offentliga tjänarna får. Den vanligaste och mest omfattande formen av detta offentliga ämbete är pastorstjänsten, men Gud har gett kyrkan frihet att skapa olika former av offentliga tjänster allt efter behov och rådande förhållanden. Formen eller formerna i vilka hur kyrkan ska organisera sig själv har inte föreskrivits i Skriften, utan dessa har lämnats fria åt kyrkan. Det påstås ibland att det "gamla Missouri" och det "gamla Wisconsin" var överens i denna lära. Det är sant att det finns påståenden i Hoenenckes dogmatik som kan karakteriseras som överensstämmande med den så kallade Missouris ståndpunkt, men vi måste komma ihåg att dessa skrevs före det noggranna studium av Skriften som genomfördes i samband med "Cincinnatifallet, en dispyt som gällde händelser i en Missouriförsamling omkring år 1900. Detta studium ledde till att vissa punkter formulerades mera exakt. I WELS hävdar vi också att vår ståndpunkt stämmer överens med Walthers och att hans ståndpunkt inte har blivit rätt förstådd av somliga av hans anhängare, inte heller har man varit tillräckligt uppmärksam på vilka förhållanden han riktar sig mot i sina skrifter, nämligen mot Grabaus församlingsfientliga syn. På vissa ställen skulle vi ha valt en annan ordalydelse än Walther, men det råder ingen meningsskiljaktighet mellan vår syn och hans. I själva teserna klargör Walther inte alltid att Predigtamt (predikoämbetet eller Ordets ämbete) är ett vidare begrepp än Pfarramt (pastorstjänsten) (tes 1,2 och 7). De citat med vilka Walther stöder sina teser visar emellertid att Walther erkänner att det finns flera olika tjänster. Vi anser också att den engelska översättningen av Walther på vissa ställen inte är tillfredsställande, t ex översättningen av Gemeinschaft i tes 7 som "församling" i stället för "hela gruppen". (En uttömmande behandling av detta ämne återfinns i Lawrenz, WLQ, Spring 1982, eller Compendium, sid 465-521. Den som är intresserad kan få en kopia av denna uppsats.) J. P. Koehlers roll i utvecklandet av "WELS ståndpunkt" ska inte överskattas. Han var den exegetiske pionjären, men John Schaller och August Pieper och senare även John Meyer hade avgörande roller i det genomgripande Skriftstudiet, förklaringen av och försvaret för WELS ståndpunkt. Det var detta noggranna studium av allt som Skriften har att säga om denna lära som satte fart på talet om "Wisconsins nya ståndpunkt". En ingående behandling av detta ämne återfinns i artiklar av Fredrich (1992) och Dobberstein (Part 3, 1991 i WELS Compendium on Ministry. WELS har ibland anklagats för att vara kryptohöflingiter till följd av en positiv kommentar Koehler en gång fällde om Höfling, men när Koehler fullt ut förstod vad Höfling verkligen hade sagt, distanserade han sig från sina tidigare uttalanden, vilka kunde uppfattas som ett fullständigt accepterande av dennes lära. Höfling förnekade att det offentliga ämbetet var gudomligt instiftat. WELS hävdar att det offentliga ämbetet är gudomligt instiftat, men vi tror inte att Kristus har begränsat ämbetet i kyrkan endast till pastorstjänsten i lokalförsamlingen. (Noterbart är att även Walther anklagades för att vara höflingit. Lehre und Wehre, 1858, sid 354). När vi läser skrifter av män som Walther, Hoenecke och Pieper och förvisso även Luther, måste vi vara mycket uppmärksamma på under vilka historiska förhållanden de skrev och på vilka specifika frågor de svarade. Om de hade skrivit idag, då förhållandena är annorlunda, då ord har fått en annan innebörd och då andra frågor och faror möter kyrkan kanske de skulle ha valt andra ord och betonat andra punkter. Även då vi tillämpar påståenden ur bekännelseskrifterna och Skriften måste vi vara mycket uppmärksamma på hela det sammanhang de förekommer i, så att vi inte tillämpar ställena fel genom att låta dem svara på frågor som författarna inte behandlar. Likt Luther, betonade ibland författarna inom Synodalkonferensen (även August Pieper) sin ståndpunkt i starka, svepande ordalag, vilka behöver närmare definieras eller förklaras när man gör en fullständig redogörelse för läran i fråga. Vi har inget behov av att försvara vartenda ordval hos Pieper, Schaller eller någon annan författare om ändrade förhållanden leder till att deras ord nu lätt missförstås.   Felaktiga karikatyrer Under det senaste året har det till vår besvikelse dykt upp ett antal oriktiga framställningar av WELS ståndpunkt i olika fristående lutherska tidskrifter vilka deklarerar att de har till syfte att främja samtal och förståelse mellan konfessionella lutheraner. Antydningar som att man i WELS ståndpunkt inte "ser någon skillnad mellan aposteln Paulus och den troende", att det inte finns något giltigt skäl för WELS att inte nu gå vidare och låta kvinnor förvalta nattvarden, att WELS ståndpunkt är densamma som Schleiermachers och att LCMS tolererade hos WELS vad de förkastade hos Höfling (Logia, januari 1993, sid 15, 16) är förvrängningar som inte bidrar till diskussionen. Liknande falska påståenden har då och då även framförts av människor i Finland. WELS ståndpunkt innebär att vi klart vidhåller att det offentliga ämbetet är gudomligt instiftat och att det är åtskilt från alla troendes prästadöme. Även i sina allra starkaste skrifter som A. Pieper och J. Schaller skrev mot tron att endast en form av ämbetet var gudomligt instiftad i motsats till alla andra former, skrev de aldrig något mot en gudomlig instiftelse av det offentliga ämbete vilket särskiljer det från det troendes prästadöme. WELS gör en klar åtskillnad mellan det offentliga ämbetet och alla troendes prästadöme och upprätthåller pastorstjänsten som en tjänst instiftad av Gud. Vi hävdar dock även att det kan finnas andra former av tjänst, vilkas ansvarsområden begränsas till innehavarnas utbildning och kallelse, och att även andra former av kyrkan än lokalförsamlingen kan utöva kyrkotukt i enlighet med Matteus 18.
Till sidans början Översättning från engelska: Stefan Hedkvist.