Petrusbreven

Det första brevet av aposteln Petrus till de kristna i Mindre Asien har till syfte att trösta och förmana adressaterna (5:12) som lider för sin tros skull (1:6, 3:13-17, 4:12-19, 5:9). Att aposteln Petrus är författare också till det andra brevet framgår förutom av ingressen av bl. a. följande skäl: Petrus var fiskare och i brevet finns uttryck hämtade från fisket ("lockar" 2:14, 18). Uttrycket "fått på sin lott" (1:1), finns i denna betydelse endast en gång till i NT och även då av Petrus (Apg 1:17). Han var "ögonvittne" till Kristi förklaring (1:16f). Han talar om Paulus som "vår älskade broder" (3:15).

Indelning

Innehåll

Angående Första Petrusbrevet läs Ingemar Furbergs artikel: Petrus första brev - några huvudtankar

Petrus andra brev

Petrus påminner i detta brev sina läsare om de "dyrbara och mycket stora löften" (1: 4), som de erhållit för att de skulle "få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen". I anslutning till detta uppmanar han läsarna att leva i enlighet med Guds ord, som står fast (1: 5-21).

I de två följande kapitlen varnar han för anslutning till villolärornas köttsliga väsen och förnekandet av Kristi återkomst. Aposteln ser dessa villolärare i en del församlingar och vet, att de "på smygvägar kommer att införa förödande läror och drar så plötsligt fördärv över sig själva" (2: 1-3; 3:3-4). Därför varnar han församlingarna i förväg så att de kan ta sig till vara (3: 17).

Petrus är redan en gammal man, då han skriver sina båda brev. Hans tankar ledas därför till uppbrottet (1:14) och inträdet i Jesu Kristi rike (1:11). Han önskar därför att läsarna i "rikligt mått" skulle få ta del i inträde i detta rike. Därför vill han väpna dem till kamp mot fienden. Aposteln hänvisar till nådens kraft och det levande ordet som hjälpmedel.

Innehåll | Föregående avsnitt | Nästa avsnitt