|
Länkar |
Apostlagärningarna
Författare och tid
Apostlagärningarna utgör den senare delen av Lukas historieverk. Namnet "Apostlagärningarna" användes redan av Irenaeus (död c:a 200) och Clemens av Alexandria (död 220). Namnet är lite missvisande eftersom boken inte behandlar alla apostlars verksamhet.
Enligt kyrkohistorikern Eusebius (levde på 300-talet) var Lukas född i Antiokia i Syrien. Det var också på den ort där den första kristna församlingen av hednisk art uppstod. Lukas skriver en hel del om församlingen i Antiokia. Vi kan läsa om Lukas första gången under Pauli andra missionsresa när de är i Troas. Ordet "vi" i Apg. 16: 10 visar att han var ett ögonvittne. Det är möjligt att Paulus kommit i kontakt med honom eftersom han var läkare. Enligt Gal. 4: 13—15 var Paulus sjuk ungefär vid denna tid.
Av "vi-styckena" (där Lukas skriver vad han var med om) i Apostlagärningarna ser vi, att Lukas följde Paulus på hans andra och tredje missionsresa samt på resan till Rom. Enligt Kol. 4: 14 och Filem. 24 stannade han hos Paulus i Rom och möjligen var han den ende, som var hos aposteln i hans sista stunder (2 Tim. 4: 11). Vilket värde Paulus satte på honom, framgår av orden i Kol. 4: 14: "Lukas, läkaren, den älskade."
Indelning
| 1-12 | Judemissionens tid | Med början i Jerusalem (1:1-6:7) |
| Fortsättning i Judeen och Samarien (6:8-9:31) | ||
| Övergång till hednamission (9:32-12:24) | ||
| 13-28 | Hednamissionens tid | Evangeliet erövrar Mindre Asien (13:1-16:5) |
| Evangeliet förkunnas i Europa (16:6-19:20) | ||
| "Till jordens yttersta gräns" (19:21-28:31) |
Några huvudpunkter
- Nya testamentets femte bok är vår första missionshistoria. Där öppnar sig världen för oss. Vi möter där nya folk, nya länder, städer och hamnar och även främmande religioner. Vi får också se hur den unga kristendomen går fram i dessa nya förhållanden.
- Boken visar hur evangeliet trots svårt motstånd förs ut i den stora folkvärlden enligt Jesu missionsbefallning. Lukas visar hur Guds rike utbredde sig över hela världen och han slutar inte förrän Paulus förkunnat evangeliet i själva Rom.
- Det såg i början ut som om apostlarna skulle ha stannat
i Jerusalem. Där verkade Petrus, Jakob, Johannes, Stefanus och
de andra (2: 41-7: 60). Gud måste ingripa på ett särskilt
sätt för att utbreda evangeliet.
- Först genom den förföljelse, som utbröt från de judiska myndigheternas sida, fördes evangelium genom flyktingar till Judeens landsbygd, till det halvhedniska Samarien och ända till Syriens huvudstad Antiokia.
- Genom en särskild gudomlig ledning kom Filuppus att predika för den etiopiske hovmannen (8: 26-39), som sannolikt var en proselyt, varigenom evangeliet fördes långt in i Afrika.
- Det fordrades en tre gånger upprepad syn för att förmå Petrus att döpa den förste hedningen, hövitsmannen Kornelius.
- Gud kallade ett speciellt redskap att bära evangelium till hedningarna. Saulus av Tarsus, efter omvändelsen kallad Paulus.
- Paulus visste vad han skrev till Galaterna: "Det människan
sår skall hon också skörda" (Gal. 6: 7). Som Saulus
innan omvändelsen gjorde han flera saker mot de kristna som han
sedan fick uppleva själv.
- Saulus stenade (Apg. 7:58-59), Paulus blev stenad (2 Kor. 11:25)
- Saulus lät gissla (Apg. 22: 19), Paulus blev piskad med spön (2 Kor. 11:25)
- Saulus förföljde Guds församling (Gal. 1:13) Paulus blev förföljd (2 Kor. 11:32-33)
- Saulus band (Apg. 9:21), Paulus var bunden (Apg. 24:27)
- Saulus fängslade (Apg. 8: 3), Paulus var ofta i fängelse (2 Kor. n : 23)
- Saulus förföljde ända till döds (Apg. 22: 4), Paulus blev förföljd ända till döds (Apg. 14: 19).
- Men Paulus har å andra sidan fått skörda av evangelii utsäde och den lönen är mycket god.
- Jesus hade inte givit apostlarna något detaljerat program om hur de skulle göra när de gick ut med evangelium. Han lovade dem endast den Helige Ande, som skulle leda dem i all sanning. I Apostlagärningarna får vi se den inre ledningen, men även se hur den kristna församlingens yttre ordning gestaltas.