|
Gamla och Nya testamentets kanoniska böckerBibeln ett bibliotekSamlingen av vår kristna religions heliga urkunder kallas enligt kyrkofadern Krysostomus’ (biskop i Konstantinopel omkring 400) initiativ Bibel. Detta namn härledes från grekiska ordet ”biblia”, som betyder böcker och betecknar att Bibeln är ”böckernas bok” eller den viktigaste av alla böcker. Denna urkund utgör inte bara en bok, utan ett helt bibliotek av böcker. De indelas i två huvudavdelningar: Gamla testamentet och Nya testamentet. GT består av 39 böcker, NT av 27, sammanlagt 66 böcker. GT handlar huvudsakligen om Guds förberedande nådesförbund med Israels folk genom Mose och NT om Guds eviga nådesförbund med hela det syndiga människosläktet genom Jesus Kristus. GT’s böcker har uppstått under en tidrymd av ett och ett halvt årtusende. NT däremot, som består av historiska böcker, brev och en profetisk bok, har skrivits under ett släktled. Dessa böcker blev så småningom samlade till GT’s och NT’s kanoniska skrifter. Detta namn, som kyrkofäderna i fjärde århundradet började använda, innebär att dessa skrifter blivit erkända av den kristna kyrkan som kanon, d. v. s. rättesnöre, Gal 6:16, för dess tro, lära och liv. Gamla Testamentets indelningDet finns två vanliga indelningsalternativ. Det första som utgår från böckernas innehåll är den indelning som finns i våra biblar.
Det andra alternativet är den indelning som finns i den hebreiska Bibeln vilket är den traditionella judiska indelningen.
Det är svårt att med säkerhet avgöra när dessa böcker blev samlade till en enhet. Men århundradena närmast före Kristus framställs i de apokryfiska böckerna som en profetlös tid. Då judarna förstod att profeternas röst tystnat är det naturligt att de tidigt kände behov av att samla och kanonisera sina heliga skrifter, den dyrbara bokskatt, som genom Guds underliga ledning blivit bevarad såväl under Jerusalems förstöring som under landsflykten.
Nya Testamentets indelning
Den nytestamentliga kanon var ett faktum redan vid utgången av apostlatiden omkring år 100. Inom vissa riktningar motsatte man sig en del böcker och först omkring år 400 nådde man enighet på kyrkomötena, men då var det mer som ett erkännande av den syn man hade haft i århundraden.
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
5.12.2005 |