|   
   | PredikarenFörfattaren nämns inte vid namn, men 1:1, 12, 16, 2:4–9 
        gör det troligt att kung Salomo, 970–930 fKr, är författaren. 
        Bokens huvudord är ”förgänglighet”. Allt jordiskt 
        är förgängligt, hur fint det än är. När 
        människan glömmer det, blir livet ”ett jagande efter vind”. 
        Gudsfruktan är nyckeln till frid och rätt förnöjsamhet. Indelning
         
          | 1-2 | Allt är fåfänglighet |   
          | 3-6 | Iakttagelser i universum och i mänskliga förhållanden |   
          | 7-11:8 | Levnadsregler |   
          | 11:9-12:8 | Lev i räkenskapsdagens ljus |   
          | 12:9-14 | Slutord |  Några huvudpunkter
        ”Förgänglighet och åter förgänglighet! 
          säger Predikaren. Förgänglighet och åter förgänglighet! 
          Allt är förgängligt” Pred 1:2. ”Vad är 
          livets mening? Vad är målet? Predikaren tar upp livsfrågorna 
          och svaret är kusligt: Livet är orättvist och meningslöst, 
          det är tomhet och fåfänglighet. Allt går i cirkel: 
          ”Det finns inget nytt under solen” Pred 1:9 - Så är 
          det när livet levs utan hopp och utan Gud i världen, Ef. 2:12. 
        Boken nämner inte ett ord om profeternas löften eller om 
          messias-hoppet. Det författaren söker är att komma tillrätta 
          med livet, Pred 5:17-19, dock utan att bryta Guds bud, Pred 11:9.Författaren har lämnat den gamla tanken på att gott 
          och ont får sin vedergällning här i tiden, Pred 8:14, 
          men ibland frestas han att också lämna tanken på ett 
          liv efter detta, Pred 3:16-21.För att förstå Predikaren måste man komma ihåg 
          att livet i denna bok betraktas från två sidor; å 
          ena sidan lösryckt från Gud och evigheten, å andra 
          sidan från trons synpunkt med en personlig Gud som styr och med 
          en kommande dom.En pärla i hebreisk poesi är beskrivningen av ålderdomen 
          i Pred 12:1-7: 
          
             Solen, månen och stjärnorna - förstånd, 
              omdöme, tankekraft och minne. Molnen - dysterhet. Väktarna 
              - händer och armar. De starka männen - benen. Malerskorna 
              - tänderna. Spejarna - ögonen. Dörrarna mot gatan 
              - öronen. Ljudet från kvarnen - rösten. Sångens 
              alla döttrar - tonerna. Mandelträdet - gråa håren. 
              Gräshoppan - den krökta ryggen. Kaprisknoppen (ett aptitväckande 
              medel) blir utan kraft - förlorad matlust. Gyllene skålen 
              i silversnöret - människans liv. Krukan vid källan 
              - hjärtat och blodomloppet. Några andliga lärdomar |