Job

Bokens händelser utspelar sig sannolikt under eller strax efter patriarktiden i ”landet Us”, Job 1:1, som var beläget i ett område öster om Israel. Jobs bok är ett litterärt mästerverk och den första poetiska boken i Bibeln. De övriga är Psaltaren, Ordspråksboken, Predikaren, Höga Visan och Klagovisorna. Bokens tema är: ”Varför drabbas den gudfruktige av lidande?”

Indelning

Några huvudpunkter

• Det finns flera argument för att boken är från patriarktiden, bl.a. avsaknad av gudstjänst, mynt, tillbedjan av himlakroppar, Jobs ålder. Flera kyrkofäder anser att boken skrivits av Mose.
• Det har tvistats om Jobs bok skildrar en verklig händelse eller om det är poesi. De bibliska författare som hänvisar till Job, Hes 14:14, 20; Jak 5:11, har dock en historisk syn på honom.
• Bokens två grundtankar är:
  • Varför ska den fromme lida?
  • Den lidande får endast tröst i en personlig gemenskap med Gud.
• De gudfruktigas uppfattning i GT, när det gäller medgång och motgång, uttrycks bl.a. i Ords 12:21: ”Inget ont drabbar den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått”. När jordisk lycka inte alltid var följden av fromhet, stod de gudfruktiga inför ett svårlöst problem, Ps 37; 49; 73; 88.
• Jobs vänner omfattade den vanliga vedergällningsläran, alltså att Jobs lidande orsakades av någon synd som straffades, även om Elifas talar om lidandets välsignelse då den drabbade vänder sig till Gud, Job 5:17-27.
• Vännerna hade stora tankar om Gud men har inte ett ord att säga om hans kärlek, godhet, medkänsla och mildhet. Gud förebrådde vännerna och säger: ”ni har inte talat om mig vad som är rätt”, Job 42:7.
• När Gud talar till Job genom stormen, Job 38-41, berör Herren inte alls lidandesproblematiken utan examinerar Job i naturens katekes, och låter honom erkänna sitt misslyckande, Job 39:34-38.
• Jobs bok ger oss en klarare inblick i satans väsende än de flesta andra ställen i GT. Inte ens i berättelsen om syndafallet nämns att ormen representerar en andemakt.

Några andliga lärdomar

• Bokens höjdpunkt är Job 19:25-26: ”jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet. När sedan denna min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött skåda Gud”
• Beträffande denna bekännelse önskar Job: ”O, att mina ord ... hade blivit ... för evigt inristade i klippan”, Job 19:23-24. Denna önskan har bokstavligt gått i uppfyllelse genom inskrifter av bibelversen på många gravstenar.
• Gud leder de sina genom lidande till härlighet, Rom 8:28-39; 1 Petr 1:3-9. När aposteln Jakob behandlar lidande och prövningar, Jak 1:12, tar han Job som föredöme, Jak 5:11. När Paulus ska trösta skriver han: ”Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår”, Rom 8:18.
• Jobs lidande och efterföljande lycka är en förebild till Jesu djupa förnedring och upphöjelse.
• Jobs starkt felbedömda rättfärdighet är en bild av Frälsarens, och Jobs förbön för sina syndande vänner är en förebild till Jesu förbön för syndare.
• Inför Guds majestät förstummas alla frågor. Gud är större än vi människor kan fatta. ”Stoft och aska”, Job 42:6, är Jobs sista ord i boken - och varje självrannsakande människas sista ord inför Gud!

  Fördjupning Läs mer om Jobs bok i Ingemar Furbergs utförliga artikel: Job och rättfärdiggörelsen

Innehåll | Föregående avsnitt | Nästa avsnitt