|
Länkar |
Jeremia
Jeremia kallades av Gud år 627 fKr och verkade under de fem sista kungarna i Juda rike till år 586 fKr. Han var samtida med profeterna Sefanja, Nahum, Habackuk och senare Hesekiel och Daniel. På världsscenen under Jeremias tid besegrades stormakterna Assyrien, 612 fKr, och Egypten, 605 fKr, av Babylonien, som blev ny stormakt, under vilken Juda blev lydrike.
Trots stark medkänsla med det trolösa judafolket fick Jeremia under sin profettid lida mycket av folket och de falska profeterna som inte kunde uthärda hans doms- och omvändelseförkunnelse. Slutet kom 586 fKr då Jerusalem förstördes och folket bortfördes till Babylonien, allt i enlighet med Jeremias profetior. Men profetiorna om en ”rättfärdig telning” och ”ett nytt förbund” gav hopp i mörkret.
Indelning
| 1-39 | Före Jerusalems fall | Inledning, kap 1 |
| Profetior, generella och odaterade kap 2-20 | ||
| Profetior, specifika och daterade, kap 21-39 | ||
| 40-52 | Efter Jerusalems fall | Profetior efter Jerusalems fall, kap 40-44 |
| Profetior mot hednafolken, kap 45-51 | ||
| Avslutning: Jerusalem erövras kap 52 |
Några huvudpunkter
- Jeremias budskap resulterade i motstånd från furstar, präster, Jer 20:1-10, och falska profeter, Jer 28, och han gisslades, sattes i ett underjordiskt fängelse där han höll på att dö, Jer 37:15-21. När han för att skona staden förkunnade underkastelse för Nebukadnessar, blev han kastad i en brunn med gyttja, Jer 38.
- Jeremia manar folket till lydnad för Herren, Jer 7:23, ”O land, land, land, hör Herrens ord!”, 22:29, och varnar för de falska profeterna, Jer 23:16-40, ”Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta”, Jer 11:8, och därför gick de ohjälpligt mot sin undergång, Jer 6:22-26.
- Profeten älskade sitt folk och bad för landet, Jer 14:7-9; 18:20, men betraktades som en landsförrädare, Jer 38:1-13.
- Kallas för tårarnas profet: ”O, att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina ögon en källa av tårar! Då skulle jag gråta dag och natt över de slagna hos dottern mitt folk”, Jer 9:1.
- Jeremia såg djupare in i hjärtats väsen än andra profeter och såg att den yttre fromheten som Josias reformation åstadkommit inte räckte. Det behövdes verklig omvändelse, Jer 18:11, och hjärtat måste förnyas, Jer 4:4; 24:7.
- Genom denna djupa insikt förberedde Jeremia religionens oberoende av alla yttre förhållanden. Gud ska sluta ett nytt förbund med människorna, skrivet i deras hjärtan, Jer 31:31-34, ”jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg”.
- På förkunnelsen om ”en rättfärdig telning” och ”Herren vår rättfärdighet”, Jer 23:5-6, bygger hela NT´s teologi.
Några andliga lärdomar
- ”Jag skall vaka över mitt ord”, Jer 1:12. Därför har Guds ord under årtusenden bevarats utan att förvanskas.
- Profeten påtalar den dubbla synden: ”Ty mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten”, Jer 2:13.
- Vår missgärning inför Herren försvinner inte med mänskliga medel: ”Om du än tvättar dig med soda och tar aldrig så mycket såpa, syns ändå din synds fläckar inför mig, säger Herren, Herren”, Jer 2:22. Men ”Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd”, 1 Joh 1:7.
- Hjärtats ondska avslöjas: ”Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det? Jag, Herren, utforskar hjärtat och prövar njurarna”, Jer 1:9-10.
- Profeten meddelar Guds tröst: ”Vänd om, ni avfälliga barn! Jag skall bota er från er otrohet”, Jer 3:22. ”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp”, Jer 29:11.
- ”Både profet och präst, alla handlar de lögnaktigt. De tar det lätt med att hela mitt folks skada och säger: ’Allt står väl till, allt står väl till’. Men allt står inte väl till”, Jer 6:13-14. Den förkunnelse som förtiger synden, folkets skada, och predikar ”Allt står väl till” är lögnaktig förkunnelse även i vår tid.
- När Gud omskapat ett hjärta uppstår en önskan att vittna om Frälsaren för andra. Jeremia skriver: ”Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig att uthärda den men kunde det inte”, Jer 20:9.
- Bibeln innehåller varningar för förhärdelsens dom, Hebr 3:13, 15; 2 Mos 10:1. Det är ett angeläget böneämne att profetens ord i Jer 8:20 inte kan tillämpas på någon av oss som följer Luthersk Nätbibelskola: ”Skördetiden är förbi, sommaren är över, men vi har inte blivit räddade”.