Hesekiel

Hesekiel tillhörde en prästsläkt och växte upp i Jerusalem. Han blev år 597 fKr en av dem som i den andra deportationen bortfördes till Babel. Där fick han sin profetkallelse sommaren 593 fKr och verkade fram till våren 571 fKr. Två samtida profeter är Jeremia och Daniel.

Indelning

Några huvudpunkter

• Hesekiel profeterade inte för hela folket utan bara för sina medfångar i Babel
• Strängare och skoningslösare än någon tidigare profet dömde Hesekiel sitt folk, Hes 5:5-17, och hårdast drabbar domen Juda, Hes 16:51-58.
• Profeten fick inte klaga, gråta eller hålla sorgefest efter sin hustrus död. Detta skulle vara en bild för folket hur de skulle motta budskapet om Jerusalems ödeläggelse, Hes 24:15-27.
• Framställningen karakteriseras av svårtydda bilder, syner, allegorier och symboler.
• Hesekiel var mer än någon annan profet den enskildes själasörjare, och framhöll själens stora värde, Hes 33.
• En av bokens bärande tankar är ”Ni skall då inse att jag är Herren”, Hes 20:38, ett omkväde som återkommer ca 70 gånger hos Hesekiel.
• I NT har Uppenbarelseboken många av Hesekiels bilder: ätandet av bokrullen, Upp 10:7-9, Gog och Magog, Upp 20:7-9, mätningen av Guds tempel, Upp 11:1-2, staden med 12 portar, Upp 21:12-16, strömmen med levande vatten, Upp 22:1-2.

Några andliga lärdomar

• Herren säger: ”Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena ... Jag skall ge er ett nytt hjärta ... Jag skall ta bort stenhjärtat ... Jag skall låta min Ande komma in i er”, Hes 36:25-27, vilket är en förutsägelse om det kristna dopet.
• Hesekiel trycker på ansvaret att varna våra medmänniskor i Hes 3:18-19
• När Frälsaren ger en kämpande själ förlåtelse och frid kan erfarenheten bli som i Hes 16:63: ”Då skall du minnas det och skämmas, så att du av skam inte mer öppnar din mun, när jag förlåter dig allt vad du har gjort, säger Herren, Herren”
• Gud vill ingen syndares död, Hes 33:11; 1 Tim 2:3-4.

  Innehåll | Föregående avsnitt | Nästa avsnitt