[Inledning] [Företal]
[Första delen: Guds tio bud]
[Andra delen: Om tron | Första artikeln | Andra artikeln | Tredje artikeln]
[Tredje delen: Fader vår]
[Fjärde delen: Om dopet] [Femte delen: Om altarets sakrament]

Andra delen: Om tron

1] Hittills hava vi sysselsatt oss med första huvudstycket av den kristna läran och därvid inhämtat allt vad Gud vill, att vi skola göra och låta. Därefter följer nu med rätta Tron, som för oss framställer allt, vad vi av Gud skola vänta och mottaga och vad som med ett ord sagt lär oss att helt och hållet känna honom. 2] Och detta skall just tjäna därtill, att vi må kunna göra det som vi enligt de Tio buden skola göra. Ty de äro, såsom ovan är sagt, så höga, att varenda människas förmåga är alldeles för ringa och svag för att kunna hålla dem. Därför är detta stycke fullt ut lika nödvändigt att lära sig som det föregående, på det att man må veta, huru man kommer till att fullgöra buden, varest och varigenom kraft härtill står att vinna. 3] Ty om vi av egen kraft förmådde hålla de Tio buden, så som de skola hållas, så behövde vi ingenting vidare, varken Tron eller Fader vår. 4] Men innan man utförligt behandlar denna trons nytta och nödvändighet, är det för de enfaldiga att börja med tillräckligt, att de lära sig fatta och förstå, vad Tron i och för sig är.

5] Först och främst har man hittills delat Tron i tolv artiklar, men om man skulle avhandla vart för sig av de tolv stycken, som finnas i Skriften och höra till Tron, så skulle det bliva långt fler artiklar, vilka icke heller alla med så få ord kunde tydligt uttryckas. 6] Men för att så enkelt och lättfattligt som möjligt kunna sammanfatta allt, såsom det bör läras barnen, så vilja vi i korthet göra detta i tre huvudartiklar efter de tre personerna i gudomen, på vilka allt som vi tro hänsyftar. Sålunda skall den första artikeln, om Gud Fadern, förklara skapelsen, den andra, om Sonen, återlösningen, den tredje, om den Helige Ande, helgelsen. 7] Därför skulle man också kunna på det allra kortaste sammanfatta Tron i de få orden: jag tror på Gud Fader, som har skapat mig, jag tror på Gud Sonen, som har återlöst mig, jag tror på den Helige Ande, som helgar mig. En Gud och en tro, men tre personer, därför också tre artiklar eller bekännelser. 8] Så vilja vi nu i korthet genomgå dessa satser.

Första artikeln

9] Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

10] Här i största korthet avmålat och tecknat, vad som är Guds, Faderns, väsen, handlande och verk. Ty alldenstund de Tio buden hava förehållit oss, att vi icke skola hava mer än en Gud, torde man nu fråga: Vad är då Gud för en person? Vad gör han? Huru kan man prisa eller måla eller beskriva honom, så att man lär känna honom? Detta lär oss nu denna och följande artiklar, så att Tron alltså icke är något annat än ett svar och en bekännelse från de kristnas sida med hänsyn till det första budet. Det är alldeles som om man frågade ett litet barn: 11] Min vän, vad har du för en Gud? Vad vet du om honom? och barnet därvid skulle svara: Min Gud är för det första Fadern, som har skapat himmel och jord. Förutom denne Ende håller jag ingenting för att vara Gud, ty det finns icke någon annan, som skulle kunna skapa himmel och jord.

12] Men för de lärda och dem som äro något bevandrade i Skriften kan man visserligen vidlyftigt utlägga alla tre artiklarna och indela dem i lika många stycken, som de innehålla ord. Men för de unga lärjungarna må det nu vara nog att angiva det nödvändigaste, nämligen att, såsom redan är sagt, denna artikel handlar om skapelsen, så att man utgår från det ordet: "himmelens och jordens skapare". 13] Men vad är nu utsagt eller vad menar du med det ordet: "Jag tror på Gud Fader, allsmäktig, himmelens och jordens skapare"? Svar: Det menar och tror jag, att jag är av Gud skapad, d.v.s. att han har givit mig och oavlåtligt uppehåller kropp, själ och liv, lemmar, små så väl som stora, alla sinnen, förnuft och förstånd, vidare att han giver mat och dryck, kläder, näring, hustru och barn, tjänstefolk, hus och hem m.m. 14] Därjämte låter han allt skapat tjäna till livets nytta och nödtorft, sol, måne och stjärnor på himmelen, dag och natt, luft, eld, vatten, jorden och allt vad den bär och alstrar, fåglar, fiskar, säd och alla växter. 15] Och på samma sätt med allt annat lekamligt och timligt gott, god styrelse, fred och trygghet. 16] Av denna artikel kan man därför lära sig, att ingen ibland oss av sig själv äger eller kan uppehålla vare sig livet eller något annat, som nu är uppräknat eller som skulle kunna uppräknas, huru smått eller ringa det än må vara. Ty detta allt innefattas i ordet skapare.

17] Dessutom bekänna vi också, att Gud, Fadern, icke blott har givit oss allt detta, som vi hava och se med våra ögon, utan och dagligen beskärmar och bevarar oss för olycka och allt ont, avvänder alla faror och vidrigheter, och det allt av idel kärlek och godhet, utan någon vår förskyllan, såsom en vänlig fader, som sörjer för oss, så att intet ont skall vederfaras oss. 18] Men att vidare tala härom hör till de två andra styckena av denna artikel, där det heter: Fader allsmäktig.

19] Av det sagda följer nu den slutsatsen av sig själv, att emedan allt det vi äga och i övrigt allt som finnes i himmel och på jord dagligen gives oss av Gud samt uppehålles och bevaras av honom, så äro vi ju skyldiga att för detta oavlåtligt älska, lova och tacka honom samt korteligen tjäna honom med odelat hjärta, så som han genom de Tio buden fordrar och har befallt. 20] Här vore nu mycket att säga, om man skulle utförligt visa, huru de äro, som tro denna artikel. Ty vi gå alla förbi densamma, höra och säga efter, men se och betänka icke, vad orden verkligen innebära. 21] Ty om vi av hjärtat trodde det, skulle vi också handla därefter och icke så stolta gå vår väg, trotsa och brösta oss såsom ägde vi genom oss själva liv, rikedom, makt och ära m.m., så att man måste frukta och tjäna oss. Så handlar dock den osaliga, förvända världen, vilken i sin blindhet sjunkit så djupt, att den missbrukar alla Guds gåvor till högfärd, girighet, vällust och goda dagar och icke ägnar Gud en enda tanke för att tacka honom eller erkänna honom som herre och skapare.

22] Därför borde denna artikel, om vi trodde den, ödmjuka och förskräcka oss alla. Ty vi synda dagligen med ögon, öron, händer, kropp och själ, med penningar och ägodelar samt med allt vad vi äga, men allra mest synda de, som ännu kämpa emot Guds ord. Dock hava de kristna det företräde, att de erkänna sig skyldiga att tjäna och lyda Gud för dessa välgärningar.

23] Fördenskull skola vi dagligen öva denna artikel, inprägla den hos oss och erinra oss den vid allt som möter oss och vid allt gott som vederfares oss. Och när vi räddas ur nöd och fara – såsom det ju är Gud som giver och gör oss allt sådant, för att vi därav skola märka och förstå hans faderliga hjärta och hans översvinneliga kärlek till oss – därav skulle vårt hjärta värmas och upptändas till tacksamhet, så att vi bruka allt detta goda till Guds ära och pris.

24] Sådan är i all korthet innebörden av denna artikel, så mycket som de enfaldiga till en början behöva lära sig, nämligen både vad vi av Gud äga och alltjämt mottaga och vad vi därför äro honom skyldiga, vilket är en stor och förträfflig kunskap, men en ännu större skatt. Ty här se vi, huru Fadern givit sig åt oss och åt allt skapat samt på det rikligaste försörjer oss i detta liv, förutom det att han även eljest överhopar oss med outsägliga eviga gåvor genom sin Son och den Helige Ande, såsom vi skola få höra.

Andra artikeln

25] Jag tror på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria; pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven; nederstigen till dödsriket; på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen till himmelen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida; därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

26] Här lära vi känna den andra personen i gudomen, så att vi se, vad vi utöver de förut nämnda timliga gåvorna hava från Gud, nämligen huru han helt och utan gräns har givit ut sig själv och icke behållit något för sig, som han icke skänkt oss. Denna artikel är nu mycket rik och omfattande; men för att kunna kort och barnsligt framställa även denna, vilja vi taga fasta på ett ord och däri sammanfatta hela innehållet, på det att man nämligen såsom sagt härav må lära, huru vi blivit återlösta. Detta grundar sig på de orden: på Jesus Kristus, vår HERRE.

27] Om du nu blir tillfrågad: "Vad tror du med hänsyn till andra artikeln om Jesus Kristus?", svara då i korthet: "Jag tror, att Jesus Kristus, Guds sannskyldige Son, är vorden min Herre." Vad betyder nu detta att "varda en Herre"? Det betyder, att han har återlöst mig från synd, djävul, död och all olycka. Ty förut har jag icke haft någon herre eller konung, utan har varit fången under djävulens våld, fördömd till döden och snärjd i synd och blindhet.

28] Ty då vi voro skapade och av Gud, vår Fader, hade mottagit allehanda gott, kom djävulen och bragte oss i olydnad, synd, död och allsköns olycka, så att vi kommo under Guds vrede och onåd och dömdes till evig död, såsom vi hade förskyllt och förtjänat. 29] Då fanns ingen råd, hjälp eller tröst, till dess denne Guds ende och evige Son av outgrundlig godhet, förbarmade sig över vår jämmer och vårt elände och kom från himmelen för att hjälpa oss. 30] Så äro nu alla dessa tyranner och plågare fördrivna, och i deras ställe har trätt Kristus Jesus, en livets, rättfärdighetens, alla goda gåvors och all salighets Herre; han har ur helvetets gap ryckt oss arma, förlorade människor samt vunnit och befriat oss och åter bragt oss under Faderns välbehag och nåd och tagit oss såsom sin egendom under sitt skydd och beskärm för att regera oss med sin rättfärdighet, vishet och makt, sitt liv och sin salighet.

31] Det må alltså gälla såsom huvudsumman av denna artikel, att det lilla ordet "Herre" rätt och slätt innebär detsamma som återlösare, d.v.s. den som fört oss från djävulen till Gud, från döden till livet, från synden till rättfärdigheten och som behåller oss vid detta. Men de stycken som sedan följa efter varandra i denna artikel, hava ingen annan uppgift än att förklara denna återlösning och närmare ange, huru och varigenom den har skett, d.v.s. vad den har kostat honom och vad han har offrat och satt på spel för att vinna oss och bringa oss under sitt herradöme: nämligen att han har blivit människa, avlad och född av den Helige Ande och Jungfrun utan all synd, för att så bliva herre över synden, att han vidare lidit, dött och blivit begraven, för att han för mig skulle göra till fyllest och betala vad jag förskyllt, icke med silver eller guld, utan med sitt eget dyra blod. Och detta allt fördenskull, att han skulle bliva min Herre, då han ju för sin egen skull ej gjort eller behövt göra något av detta. Sedan har han uppstått igen, uppslukat och förtärt döden och slutligen uppfarit till himmelen och tagit väldet på Faderns högra sida, så att djävulen och alla väldigheter måste vara honom underdåniga och ligga för hans fötter, till dess han slutligen på den yttersta dagen avskiljer och befriar oss från den onda världen, från djävul, död, synd m.m.

32] Men att grundligare utlägga alla dessa stycken vart för sig hör icke till den korta barnundervisningen, utan till de utförligare predikningarna över hela kyrkoåret, särskilt på de tider som äro bestämda för ingående behandling av de olika artiklarna, om Kristi födelse, lidande, uppståndelse, himmelsfärd o.s.v. 33] Så syftar ju hela evangelium, som vi predika, därpå, att vi väl må fatta denna artikel, såsom den på vilken hela vår frälsning och salighet vilar och vilken är så rik och omfattande, att vi aldrig komma till slut med att lära därav.

Tredje artikeln

34] Jag tror på den Helige Ande, en helig kristlig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, köttets uppståndelse och ett evigt liv.

35] Denna artikel kan jag icke bättre utveckla än genom att, såsom sagt, tala om helgelsen; ty på så sätt blir den Helige Ande allra tydligast beskriven och avmålad med sitt ämbete, som består däri att han helgar. Därför måste vi taga fasta på ordet "helig Ande", som är ett så kort och knappt uttryck, att man icke kan välja något bättre. 36] Det är nämligen i Skriften tal om många andra andar, såsom människans ande, himmelska andar och onda andar. Men allenast Guds Ande kallas en helig Ande, d.v.s. den som har helgat oss och alltjämt helgar oss. Ty liksom Fadern kallas skaparen och Sonen återlösare, så skall också den Helige Ande efter sitt verk kallas helig eller heliggörare. 37] Men huru tillgår nu ett sådant helgande? Svar: Liksom åt Sonen anförtros det herradöme, varigenom han vinner oss åt sig, genom sin födelse, död, uppståndelse o.s.v., så utför den Helige Ande helgelsen genom följande stycke, nämligen genom de heligas samfund eller den kristna kyrkan, genom syndernas förlåtelse, köttets uppståndelse och det eviga livet, d.v.s. så att han först förer oss in i sin heliga församling och lägger oss i kyrkans sköte, genom vilken han sedan predikar för oss och bringar oss till Kristus.

38] Ty varken du eller jag kunde någonsin veta något om Kristus eller tro på honom och få honom till Herre, om det icke i och genom evangelii predikan tillbjödes oss och lades i vårt hjärta av den Helige Ande. Själva verket är skett och fullbordat. Ty Kristus har åt oss förvärvat och vunnit skatten genom sitt lidande, sin död och uppståndelse m.m. Men om verket bleve fördolt, så att ingen visste därom, så vore det förgäves och utan gagn. För att nu en så kostlig skatt icke må bliva begraven, utan använd och begagnad, har Gud låtit Ordet utgå och bliva förkunnat och däri inneslutit den Helige Ande för att så erbjuda och göra till vår egendom denna återlösningens skatt. 39] Därför är det att helga ingenting annat än att föra till Herren Kristus för att mottaga denna gåva, något som vi av oss själva icke skulle förmå.

40] Så lär då att klart och tydligt förstå denna artikel, så att om någon frågar: "Vad menar du med orden: Jag tror på den Helige Ande?", du då kan svara: "Jag tror, att den Helige Ande helgar mig, såsom också hans namn utsäger." 41] Men varigenom uträttar han sådant? Eller vilket sätt och vilka medel gör han härvid bruk av? Svar: genom den kristna kyrkan, genom syndernas förlåtelse, köttets uppståndelse och det eviga livet. 42] Ty först och främst har han i världen en särskild församling, vilken är den moder, som föder och närer varje kristen genom Guds ord, vilket den Helige Ande uppenbarar och driver och varigenom han upplyser och upptänder människornas hjärtan, att de må fatta och mottaga det, fasthålla och förbliva därvid.

43] Ty om han icke låter ordet predikas och vara levande i våra hjärtan, så att man fattar det, så är det utan gagn, såsom det var under påvedömet, då tron var helt och hållet åsidosatt och ingen erkände Kristus som Herre eller den Helige Ande såsom den som helgar, d.v.s. ingen trodde, att Kristus på det sättet är vår Herre, att han utan vårt åtgörande eller vår förtjänst har vunnit åt oss en sådan skatt och gjort oss välbehagliga i Faderns ögon. Vari låg då bristen? 44] Jo, däri att den Helige Ande icke varit tillstädes, vilken skulle ha uppenbarat och låtit predika dessa ting, utan människor och onda andar hava varit tillstädes, vilka hava lärt oss att genom egna verk söka bliva saliga och förvärva nåd. 45] Därför är det icke heller någon kristlig kyrka. Ty där man icke predikar om Kristus, där är icke heller någon helig Ande, vilken kan skapa, kalla och församla den kristna kyrka, utan vilken ingen kan komma till Herren Kristus.

46] Detta vare nu nog sagt om denna artikels huvudinnehåll. Men emedan de stycken, som däri uppräknas, icke äro så alldeles klara för de enfaldiga, så vilja vi i korthet genomgå dem.

47] Den heliga kristna kyrkan kallas i Tron "communio sanctorum", "en gemenskap av de heliga". Ty båda uttrycken innefatta alldeles samma sak, men fordom saknades det ena ledet, vilket också illa och obegripligt på tyska återgivits med "Gemeinschaft der Heiligen" (de heligas gemenskap). Ville man göra saken rätt tydlig, så måste man efter tyskt språkbruk uttrycka sig helt annorlunda. Ty ordet "ecclesia" betyder på tyska egentligen en "församling". 48] Men vi äro nu vana vid ordet "kyrka", varmed de enfaldiga förstå icke en församlad menighet, utan det invigda huset eller byggnaden, ehuruväl huset icke borde kallas en kyrka annat än på den grund, att menigheten däri kommer tillsamman. Ty vi, som komma tillsammans, tillreda och utvälja åt oss för detta ändamål ett särskilt rum och giva huset namn efter menigheten.

Därför betyder ordet "kyrka" egentligen ingenting annat än en "allmän församling", och det är till sitt ursprung icke tyskt, utan grekiskt (såsom också ordet ecclesia); ty på grekiska heter detta ord "kyria", liksom man på latin säger "curia". Därför borde det på vårt modersmål rätteligen heta: "en kristlig menighet eller församling" eller allra bäst och tydligast: "en helig kristenhet".

49] Likaledes borde också ordet "cummunio", som är fogat därtill, översättas icke med "gemenskap", utan med "menighet". Detta ord är heller ingenting annat än den glosa eller utläggning, varigenom någon har velat klargöra, vad uttrycket kristlig "kyrka" innebär. I dettas ställe hava nu de våra, som varken kunnat latin eller tyska, inskjutit "Gemeinschaft der Heiligen" (de heligas gemenskap), ehuru ingen på tyska språket använder eller förstår detta uttryck i sådan betydelse. Rätteligen borde det heta en "de heligas menighet", d.v.s. en menighet, i vilken idel heliga finnas, eller ännu tydligare en "helig menighet". 50] Detta säger jag, för att man må förstå orden, ty det gamla har så vuxit sig fast vid vår vana, att det endast med svårighet låter sig därifrån lösgöras, och det anses nära nog som kätteri, om man ändrar ett ord.

51] Meningen och huvudsumman av detta tillägg är emellertid: Jag tror, att det på jorden finnes en liten hop eller församling av idel heliga under ett huvud, Kristus, kallad tillsamman genom den Helige Ande, i en tro, ett sinne och en kunskap, utrustad med mångahanda gåvor, dock endräktig i kärleken, utan partier och splittring. 52] Av denna församling är också jag en del eller lem, med delaktighet i och rätt till alla de gåvor, som den äger. Till densamma har jag blivit förd och därmed införlivad av den Helige Ande, därigenom att jag har hört och alltjämt hör Guds ord, vilket är förutsättningen för att komma in. Ty förut, innan vi kommit därtill, hava vi varit i djävulens våld, såsom de där icke vetat något om Gud och Kristus. 53] Så förbliver den Helige Ande ända till den yttersta dagen hos den heliga församlingen eller kristenheten; och genom henne samlar han oss till sig och brukar henne till att förkunna och driva ordet, varigenom han verkar och förökar helgelsen, så att vi dagligen tillväxa och bli starka i tron och dess frukter, vilka äro ett verk av honom.

54] Vidare tro vi jämväl, att vi i kristenheten hava syndernas förlåtelse, som skänkes oss genom de heliga sakramenten och avlösningen liksom ock genom allehanda trösteord i hela evangeliet. Därför hör hit allt som bör predikas om sakramenten och korteligen hela evangelium och alla kristenhetens ämbeten. Och det är nödvändigt, att också detta oavlåtligen förkunnas. Ty ehuru Guds nåd är förvärvad genom Kristus och heligheten grundlagd genom den Helige Ande medelst Guds ord i den kristna kyrkans sammanslutning, så äro vi dock för vårt kötts skull, som vi ännu föra med oss, aldrig utan synd.

55] Därför är allt i kristenheten därtill inrättat, att man där dagligen skall genom ord och tecken hämta syndernas förlåtelse till att trösta och upprätta vårt samvete, så länge vi leva här. På så sätt uträttar den Helige Ande, att, ehuru vi hava synd, denna likväl icke kan skada oss, alldenstund vi tillhöra kristenheten, varest är idel syndernas förlåtelse, både så att Gud förlåter oss och att vi sinsemellan förlåta, fördraga och upprätta varandra. 56] Men utanför kristenheten, varest evangelium icke är för handen, finnes heller ingen förlåtelse, liksom icke heller någon helighet där kan finnas. Därför hava alla, som icke genom evangelium och syndernas förlåtelse, utan genom sina egna gärningar vilja vinna och förtjäna helighet, själva utstött och avsöndrat sig från kristenheten.

57] Då emellertid vår helighet har begynt och dagligen tillväxer, vänta vi, att vårt kött skall dödas och begravas med all sin orenhet, men åter härligt framkomma och uppstå till hel och full helighet i ett nytt, evigt liv. 58] Ty nu stannar det med oss vid en blott halv renhet och helighet, på det att den Helige Ande ständigt må arbeta med oss genom ordet och dagligen utdela förlåtelse, ända till dess vi få ingå i det liv, där det ej mer skall finnas någon förlåtelse, utan helt och hållet rena och heliga människor, uppfyllda av fromhet och rättfärdighet, frälsta och befriade från synd, död och allt ont, med en ny, odödlig och förklarad kropp.

59] Se, detta allt skall vara den Helige Andes verk och ämbete, att han på jorden begynner och dagligen förökar helgelsen genom de två styckena: den kristna kyrkan och syndernas förlåtelse. Men när vi blivit till jord igen, skall han i ett ögonblick helt fullborda verket och för evigt behålla oss därvid genom de tvenne sista styckena.

60] Men att nu här står "köttets uppståndelse" är icke heller något träffande uttryck på vårt språk. Ty när vi höra talas om kött, så gå våra tankar genast till slaktarbodar. På vårt språk skulle vi däremot rätteligen säga: "kroppens eller lekamens uppståndelse". Dock ligger icke stor vikt härpå, blott man rätt förstår orden.

61] Detta är nu den artikel, som beständigt måste vara och förbliva i verksamhet. Ty skapelsen är nu till ända och även återlösningen är fullbordad. Men den Helige Ande driver sitt verk utan återvändo ända till den yttersta dagen, och för detta ändamål har han på jorden inrättat en församling, genom vilken han talar och uträttar allt. 62] Ty han har ännu icke församlat hela sin kristenhet eller utdelat hela sin förlåtelse. Därför tror vi på honom, som dagligen kallar oss till sig genom ordet samt giver, föröker och stärker tron genom samma ord och syndernas förlåtelse, på det att han, när det allt är uträttat och vi förbliva därvid samt dö bort från världen och all olycka, äntligen må göra oss fullkomligt och evigt heliga, vilket vi nu på grund av ordet i tron förbida.

63] Se, här har du nu i korta, men likväl innehållsrika ord hela Guds väsen, vilja och verk på det allra skönaste tecknade. Härav kommer all vår vishet, som vida övergår allt vad mänsklig vishet, tanke och förnuft heter. Ty ehuru hela världen med all flit har traktat efter att förstå vad Gud är samt hans planer och gärningar, så har hon dock aldrig förmått utgrunda något av detta. 64] Men här har du det allt i allra rikligaste måtto. Ty här har han i alla tre artiklarna själv uppenbarat och avhöljt sitt faderliga hjärtas djupaste avgrund och fullheten av sin outsägliga kärlek. Ty just därtill har han skapat oss, att han skulle återlösa och helga oss. Och utom det att han har skänkt och ställt till vårt förfogande allt, som är i himmel och på jord, har han också givit oss sin Son och sin Helige Ande, genom vilka han vill draga oss till sig. 65] Ty, såsom vi ovan sett, kunde vi aldrig komma till att känna Faderns huldhet och nåd annat än genom Herren Kristus, som är en spegel av Faderns hjärta och utom vilken vi intet annat se än en vred och skräckinjagande domare. Om Kristus åter kunde vi ej heller något veta, om det icke vore oss uppenbarat genom den Helige Ande.

66] Därför skilja och avsöndra dessa trons artiklar oss kristna från alla andra människor på jorden. Ty vad som är utanför kristenheten, det må vara hedningar, turkar, judar eller falska kristna och hycklare, och även om de skulle tro och tillbedja blott en enda, sann Gud, så veta de likväl icke, hurudant hans sinnelag mot dem är, och kunna av honom icke vänta kärlek eller något gott, varför de förbliva under evig vrede och fördömelse. Ty de hava icke Kristus till sin Herre och äro icke av den Helige Ande upplysta eller benådade med några gåvor av honom.

67] Härav ser du nu, att Tron betyder en helt annan lära än de Tio buden. Ty dessa lära väl, vad vi skola göra, men Tron säger, vad Gud gör och giver oss. De Tio buden äro dessutom också skrivna i alla människors hjärtan; Tron åter kan ingen mänsklig klokskap fatta, den kan läras allenast av den Helige Ande. 68] Därför gör budens lära ännu ingen till kristen, ty Guds vrede och onåd förbliver därvid ännu alltjämt över oss, alldenstund vi icke förmå hålla vad Gud fordrar av oss. Men Trons lära bringar idel nåd samt gör oss fromma och välbehagliga inför Gud. 69] Ty genom denna kunskap få vi lust och kärlek till alla Guds bud, emedan vi här se, huru Gud helt och fullt med allt vad han har och förmår ger sig åt oss, för att hjälpa och bistå oss med att hålla de Tio buden: Fadern med allt han skapat, Kristus med alla sina verk, den Helige Ande med alla sina gåvor.

70] Det som nu, i avsikt att lägga en grund för de enfaldiga, är sagt om Tron må vara nog, så att man icke alltför starkt belastar dem. Fastmer skola de, när de förstått det väsentliga därav, själva sträva efter att fatta mera och därtill lägga vad de lära sig i Skriften samt så tilltaga och växa i ständigt rikare insikt. Ty det är dock nödvändigt, att vi dagligen, så länge vi leva här, predika för andra och lära oss själva dessa ting.