|
Martin
Luther: Stora Galaterbrevskommentaren 6:12
Han begagnar det talande ordet evprosopésaj, som på vårt språk kan återges med »skicka sig väl», »veta att ställa sig väl». [166] Deras första dygd är, säger han, att de ställa sig in hos de mäktiga och hos översteprästerna. För att vara dem till behag och för att få behålla sin egen ära tvinga de er till omskärelse. Ty de förnämsta bland judarna göra hårdnackat motstånd mot evangelium och försvara Mose. Efter deras vilja söka de anpassa sig, i det att de ställa sitt utvärtes leverne och uppträdande dem till behag. För att alltså bevara deras ynnest och undgå korsets förföljelse lära de, att omskärelsen är nödvändig för saligheten. Sådana äro i våra dagar vissa påvens, biskoparnas och furstarnas ränksmidare, som ropa mot oss och vränga våra skrifter till det värsta, icke av kärlek till sanningen, ty den bekämpa och smäda de trots samvetets gensaga, utan för att behaga sin avgud: påven, biskoparna, kungarna och de världsliga furstarna, och vidare för att undgå förföljelse för Kristi kors´ skull. Men om evangelium kunde bjuda dem samma köttsliga förmåner som de erhålla av ogudaktiga biskopar och furstar, och om evangelii förkunnelse medförde rikedomar, njutningar, frid och lugn för köttet, skulle de genast ansluta sig till oss. Edra lärare äro alltigenom lögnaktiga människor, säger Paulus, som icke alls bry sig om Kristi ära och er frälsning utan endast söka sin egen ära. [167] Vidare frukta de för korset, och därför predika de en köttslig rättfärdighet för att icke ådraga sig människors hat och förföljelse. Även om ni alltså med stor iver länge ha lyssnat till dem, så lyssna ni dock till sådana som dyrka buken, söka sin egen ära och fly för korset. – Tonvikten ligger på ordet »tvinga». Ty omskärelse betyder intet, men att tvingas till omskärelse och att räkna dess iakttagande för rättfärdighet och tillfyllestgörelse och dess försummande för synd, det är att skymfa Kristus. Därom har ovan talats tillräckligt utförligt.
|