Innehåll Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren 6:3 Ty om någon tycker sig något vara, fastän han intet är, så bedrager han sig själv. Ty den som tror sig vara något, fast han ingenting är, han bedrar sig själv. Här bestraffar han åter partisplittringens upphovsmän och framställer dem i deras rätta dager, såsom hårda människor, vilka sakna varje barmhärtig känsla, förakta de svaga och icke bära deras bördor utan vilja ha allt att gå efter snöre, såsom vissa petiga husbönder och stränga lärare. För dem duger intet som de icke gjort själva. Dem får man för alltid till bittra fiender, om man icke gillar allt vad de säga och göra, och i allt rättar sig efter deras vanor. De äro sålunda ytterligt högfärdiga människor, eftersom de tro sig om allt. Det är detta som Paulus här talar om: De tycka sig något vara, de mena sig hava Anden och förstå alla hemligheter i Skriften, de mena, att de icke kunna taga fel eller falla, och att de icke behöva någon syndernas förlåtelse. Därför tillägger Paulus med rätta, att de intet äro utan bedraga sig själva med dåraktiga inbillningar om sin vishet och helighet. De förstå alltså ingenting, vare sig om Kristus eller om Kristi lag, ty annars skulle de säga: Du har detta fel, min broder, jag har ett annat. [147] Gud har efterskänkt mig tio tusen pund, då skall jag också efterskänka dig dina hundra silverpenningar (Matt. 18, 23 ff.). Men eftersom de utkräva allt till sista öret och icke vilja ha fördrag med eller bära några som helst de svagas bördor, taga människor anstöt av deras stränghet, börja förakta, hata och undvika dem, söka icke deras råd och tröst, bry sig icke om vad eller huru de lära, medan tvärtom herdar borde uppföra sig på det sättet mot dem de ha i sin vård, att dessa vördade och beundrade dem, icke för deras persons skull utan på grund av ämbetet och de kristliga dygder, som just hos dem borde framträda allra mest.  Paulus har alltså på detta ställe givit en synnerligen träffande bild av dylika stränga och obarmhärtiga helgon med orden: »De tycka sig något vara», det är, uppblåsta av sina dåraktiga inbillningar och grundlösa fantasier hava de en högst märklig föreställning om sin vishet och helighet, och likväl äro de i själva verket ingenting, de endast bedraga sig själva. Den som tycker sig något vara och likväl ingenting är, han är nämligen uppenbart bedragen. Sådana människor beskrivas Upp. 3, 17: »Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken.» Logosmappen | Till början