|
Martin
Luther: Stora Galaterbrevskommentaren 6:2
Det är ett verkligt kärleksfullt bud, som aposteln allvarligt vill lägga oss på hjärtat med den tillagda satsen, som innebär en direkt vädjan: »Så uppfyller ni Kristi lag.» Kristi lag är kärlekens lag. Sedan Kristus återlöst och förnyat oss och gjort oss till sin kyrka, giver han oss ingen annan lag än budet om den inbördes kärleken, Joh. 13, 34 f.: »Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.» Men att älska är icke, såsom sofisterna prata, att vilja någon väl, utan det är att bära den andres bördor, d.v.s. att hava fördrag med det som irriterar dig och som du icke gärna finner dig i. En kristen måste alltså hava starka axlar och en kraftig rygg för att kunna bära brödernas kött, d.v.s. deras svaghet, ty Paulus säger här, att de hava besvärliga bördor. Kärleken är alltså mild, vänlig och tålig, och den består icke i att taga utan i att giva, ty den tvingas att fördraga och bära mycket. I församlingen se fromma lärare många villfarelser och synder, som de tvingas att bära. I det borgerliga livet svarar aldrig undersåtarnas lydnad mot överhetens lagar. Om därför icke överheten förstår att se genom fingrarna, duger den icke till att styra samhället. I varje hushåll sker mycket, som misshagar husfadern. Men om vi utmärkt väl kunna bära och överse med våra egna laster och synder, [145] som vi dagligen begå i mängd, böra vi också bära de andras, enligt ordet här: »Bär varandras bördor», och enligt budet: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.» Emedan det sålunda hos alla människor i alla stånd finnes fel, ställer Paulus för de kristna fram Kristi lag, i det han uppmanar dem att bära varandras bördor. De som icke göra detta, de visa tydligt, att de icke förstå en bokstav av Kristi lag, som är kärlekens lag. Och kärleken, skriver Paulus, l Kor. 13, 7, tror allting, den hoppas allting, och den bär brödernas alla bördor, dock alltid under förutsättning att lagens första tavla om tron icke trädes för när. Ty den som bryter mot den, överträder icke Kristi lag, som är kärleken, han förorättar icke nästan utan Kristus och det rike, som han med sitt eget blod förvärvat. Detta rike bevaras icke genom kärlekens lag utan genom Ordet, tron och Anden. Detta bud om att bära andras bördor sträcker sig alltså icke till sådana som förneka Kristus, som icke blott vägra erkänna utan t.o.m. försvara sin synd, och icke heller till dem som framhärda i synd, ty även de förneka till en del Kristus. De skola lämnas åt sitt öde för att vi icke må bliva delaktiga i deras onda gärningar. [146] De däremot, som tro och gärna höra Ordet och likväl mot sin vilja falla i synd och vid tillsägelse icke blott lyda utan även själva avsky synden och sträva att bättra sig, de äro sådana som råkat falla, och det är deras bördor som Paulus befaller oss att bära. Då skola vi icke vara hårda och stränga, utan vi skola hava fördrag med och bära dem, enligt Kristi föredöme, ty han har fördrag med och bär sådana. Om han icke straffar sådana som han dock hade rätt att straffa, skola vi mycket mindre göra det.
|