Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren

 Hela detta ställe om gärningarna visar, att de i sann mening troende icke äro skrymtare. Därför må ingen bedraga sig själv. Alla de som höra Kristus till, säger aposteln, korsfästa sitt kött med dess fel och brister. Ty emedan de heliga ännu icke helt och hållet hava avklätt sig sitt syndiga kött, äro de benägna till synd. [122] De frukta och älska icke Gud som de borde, de retas till vrede, avund, otålighet, okyskhet och dylika sinnesrörelser, vilka de likväl icke fullfölja, eftersom de korsfästa sitt kött med dess lidelser och laster, såsom Paulus här säger. Detta sker, då de icke endast kuva köttets lättfärdighet med fastor och andra späkningar utan i enlighet med Pauli ord härovan vandra i ande, d.v.s. då de taga varning av Guds hotelser att strängt straffa synden och därigenom låta sig avskräckas från att synda, likaså då de rusta sig med Ordet, tron och bönen, så att de icke lyda köttets begärelser. Genom att på detta sätt göra motstånd mot köttet, nagla de det fast vid korset med dess lustar och begärelser. Ehuru köttet lever och alltjämt rör på sig, kan det då icke fullfölja sin vilja, eftersom det till händer och fötter är fastnaglat vid korset. Så länge de fromma leva här i världen, korsfästa de alltså sitt kött, det är, de känna visserligen dess begärelser, men de lyda dem icke.a) De hava nämligen »Iklätt sig hela Guds vapenrustning» (Ef. 6, 11) och kämpa med tron, hoppet och Andens svärd mot köttet, som de med dessa vapen såsom ett slags spikar nagla vid korset, så att det även mot sin vilja tvingas att vara anden underdånigt. Då de sedermera dö, avkläda de sig helt och hållet detta kött, och då de uppväckas, skola de ha ett rent kött, utan lustar och begärelser.