Stora Galaterbrevskommentaren

Haven I då lidit så mycket förgäves?

Har ni lidit så mycket förgäves, ...

Han vill säga: Ni böra betänka, icke endast vilken vacker början ni gjort och huru jämmerligt ni förlorat denna goda ansats och den goda kurs ni slagit in på, icke endast att ni avfallit från Andens förstlingsfrukter och åter hemfallit åt syndens och dödens ämbete och åt det sorgliga och eländiga slaveriet under lagen, utan ni skola också betänka, att ni fått lida mycket för evangelium och för Kristus. Ni ha fått edra ägodelar skövlade, ni ha fått utstå hädelse och vanära och faror till liv och lem m. m. Ty allt var hos eder statt i den mest lovande utveckling. Ni hade den rätta läran, ni levde heligt och ni voro ståndaktiga i lidanden för Kristi namns skull. Men nu är det slut med både lära och tro, med både handlande och lidande, med både Anden och dess frukt i eder.

Härav framgår klart nog, vilka nackdelar lag- eller egenrättfärdigheten medför, nämligen att de som sätta sin lit till den med ens förlora omätliga förmåner. Och det är mycket beklagansvärt, när någon så med ens och så lätt förlorar så stor härlighet, samvetets tillförsikt till Gud o. s. v., och likaså är det beklagansvärt, när någon får genomgå så många svåra lidanden och utstå så många faror i fråga om egendom, [350] hustru, barn, liv och lem och likväl allt skall vara förgäves och till ingen nytta. Och med anledning av dessa två saker skulle man kunna skriva lag- eller egenrättfärdighetens beröm och breda ut sig i det oändliga, om man ville gå fram detalj för detalj och redogöra för vad Anden är, som de börjat i, och fortsätta med att förtälja, huru många och svåra de lidanden varit, som de fått utstå för Kristi skull. Men ingen talekonst räcker till för att rätt utveckla detta ämne, ty det är ting av ojämförlig betydelse som Paulus här behandlar, nämligen Guds ära, segern över världen, köttet ocli djävulen, rättfärdighet och evigt liv, och å andra sidan synd, förtvivlan, evig död och helvete. Och likväl förlora vi på ett ögonblick dessa ovärderliga gåvor och ådraga oss i stället detta förskräckliga och aldrig upphörande onda genom att följa de falska lärarnas ledning, då de föra oss bort från evangelii sanning till en villfarande lära. Och detta göra de icke blott med lätthet utan också med sken av stor fromhet.

3:4

Om det nu verkligen har varit förgäves?

... ja, helt förgäves?

Paulus rättar sig och mildrar därigenom den närmast föregående, väl hårda bestraffningen, och detta gör han som apostel för att icke alltför mycket skrämma galaterna. Han bestraffar dem visserligen, dock så, att han alltid därjämte lägger balsam på såren för att icke driva dem till förtvivlan.

Han säger alltså: Om det nu verkligen har varit förgäves. Därmed vill han säga: Jag har icke förlorat allt hopp om eder. Men om ni vilja fortsätta som ni ha börjat, att överge Anden och sluta i köttet, det är, fara efter lagens rättfärdighet, så må ni veta, att all er ära och all er förtröstan på Gud är fåfäng och alla edra lidanden varit förgäves. Men jag måste tala rätt strängt med er, breda ut saken med all kraft och tillrättavisa er ganska skarpt, framför allt därför att ärendets betydelse kräver det, så att ni icke skola tänka, att det betyder intet eller föga, om ni förkasta Pauli lära för att höra och antaga en annan. Likväl berövar jag er icke allt hopp, om ni blott vilja taga ert förnuft till fånga. Ty barn som äro smutsiga, sjuka och fulla med bölder skall man icke förskjuta, utan man skall omhulda och sköta dem med större omsorg än de friska. [351] - Så skjuter Paulus såsom erfaren läkare nästan hela skulden på de falska apostlarna, upphovsmännen till denna ödesdigra sjukdom. Galaterna behandlar han däremot med ganska lätt hand för att genom mildhet föra dem till hälsa. Alltså böra även vi enligt Pauli föredöme så taga itu med de svaga, så bota och borttaga deras sjukdom, att vi samtidigt trösta dem, icke behandla dem för hårt, så att de förtvivla.