|
Innehåll
Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren
Detta är kristendomens sanna väsen, nämligen att vi rättfärdiggöras genom tro på Kristus, icke genom laggärningar. Man bör icke låta sofisternas gudlösa utläggning imponera på sig. De säga, att tron rättfärdiggör, först då kärleken och de goda gärningarna komma till. Med denna fördärvbringande utläggning ha de förstört och skymt bort meningen i de bästa bibelställen. Men när människan hör, att hon visserligen bör tro på Kristus, men att tron icke rättfärdiggör, förrän dess »form» kommit till, nämligen kärleken, avfaller hon genast från tron och tänker: Om tron utan kärleken icke rättfärdiggör, är tron overksam och gagnlös, och det är kärleken ensam som rättfärdiggör. Tron är ju ingenting, om den icke är formad och prydd av kärleken. Och för att bevisa denna sin farliga och fördärvliga utläggning anföra motståndarna 1 Kor. 13, 1 f.: »Om jag talade både människors och änglars tungomål, och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.» Detta ställe anse de vara deras kopparmur. Men de äro människor utan förstånd, därför begripa de ingenting och fatta ingenting hos Paulus. Och med denna falska uttolkning ha de icke allenast våldfört sig på Pauli ord utan ha även förnekat Kristus och gömt undan alla hans välgärningar. [240] Därför måste man sky denna tolkning som ett helvetiskt gift och med Paulus hålla fast vid detta: Genom tron allena, icke genom den av kärleken formade eller gestaltade tron, rättfärdiggöras vi. Kraften att rättfärdiggöra får därför icke tillskrivas denna form, som om den gjorde oss Gud välbehagliga, utan tron, som fattar och i hjärtat har Kristus, Frälsaren själv. Denna tro rättfärdiggör utan och före kärleken. Visst skall det undervisas även om goda gärningar och om kärleken, men i rätt tid och på rätt plats, när det nämligen är fråga om gärningarna utanför denna huvudpunkt. Ty här är frågeställningen denna: Varigenom skola vi rättfärdiggöras och vinna det eviga livet? Och här svara vi med Paulus, att vi förklaras rättfärdiga genom tron på Kristus allena, icke genom laggärningar eller kärlek. a) Icke som om vi förkastade gärningarna eller kärleken, såsom motståndarna anklaga oss för att göra, men vi vägra att låta oss ryckas bort från frågeställningen, vilket Satan försöker göra. Då vi därför nu syssla med läropunkten om rättfärdiggörelsen, förkasta och fördöma vi gärningarna. Ty detta lärostycke tillåter intet ingående på frågan om goda gärningar. Från behandlingen av detta ämne avskilja vi alltså alla lagar och laggärningar. Men lagen är god, rättfärdig och helig. Ja väl. Men emedan vi behandla frågan om rättfärdiggörelsen, är här icke rätta platsen att tala om lagen. Nu är nämligen frågan den vad Kristus är, vilken välgärning han har gjort oss. Och Kristus är icke lag, han är icke mitt eller lagens verk, han är icke min eller lagens kärlek, han är icke min kyskhet, lydnad eller fattigdom utan livets och dödens Herre, syndares Medlare och Frälsare, deras Återlösare som äro under lagen. Vi äro i honom genom tron och han i oss (Joh. 6, 56). [241] Brudgummen Kristus bör få vara ensam med bruden i lugn och ro, utan att ha alla tjänarna och hela husfolket omkring sig. Men sedan, när brudgummen öppnar dörren och går ut, då skola tjänare och tjänarinnor skynda till och erbjuda sina tjänster, duka fram mat och dryck. Då börja gärningarna och kärleken. Vi böra alltså lära oss att noga skilja alla lagar, även de gudomliga, och alla gärningar från tron och Kristus för att kunna rätt beskriva honom. Han är nämligen icke lag, alltså icke heller en utkrävare av laggärningar, utan Guds lamm, som borttager världens synder (Joh. 1, 29). Men detta omfattar man med tron allena, icke med kärleken, som väl bör följa på tron, men såsom en gärd av tacksamhet. b) För den skull är det icke lagen, icke laggärningar, icke vår vilja som ger segern över synd och död, som är frälsning och evigt liv, utan Jesus Kristus ensam. Alltså är det tron ensam som rättfärdiggör, i det att den griper om detta. Slutsatsen bygger på induktion, på fullständig uppräkning av alla möjligheter: Segern över synd och död ligger icke i laggärningar eller i vår vilja o. s. v. Alltså är den i Jesus Kristus allena. Sedan skola vi gärna finna oss i att våra motståndare kalla oss »allenaiter». [242] Ty de förstå ingenting av vad Paulus här säger. Ni som skola bli tröstare för bedrövade samveten böra noggrant lära er denna artikel, ständigt öva er i den och driva den våldsamt i motsättning till papisternas, judarnas och turkarnas styggelser. a) Hs: i »Då jag är i denna fråga, skall intet medgivas utom tron allena.» Tillbaka b) Hs: »Alltså gripa vi med tron allena om honom såsom frälsare från våra synder.» Tillbaka |