|
Innehåll
Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren 2:12
De till tron omvända hedningarna åto sådan mat som var förbjuden i lagen. Då Petrus vistades hos dem, åt även han sådan mat tillsammans med dem och drack förbjudet vin. Och han visste att han gjorde rätt i detta. Därför överträdde han tillsammans med hedningarna förtröstansfullt lagen. Så berättar också Paulus att han gjort, 1 Kor. 9, 20 f.: »För judarna har jag blivit såsom en jude, för dem som voro utan lag såsom vore jag utan lag.» Det är, med hedningar åt och drack jag på hedniskt sätt och höll ingen lag alls. Med judarna levde jag enligt lagen, avhöll mig från svinkött och dylikt, ty jag strävade efter att tjäna alla och vara alla till behag för att vinna dem alla. Därför syndade Petrus icke härvidlag utan gjorde väl och visste, att det var honom tillåtet. [199] Med denna sin överträdelse visade han, att lagen icke var nödvändig för rättfärdighet och befriade därigenom hedningarna från plikten att iakttaga lagens bestämmelser. Ty om det för Petrus var tillåtet att bryta mot lagen på en punkt, var det tillåtet att överträda den i allt. Det var icke heller för denna lagöverträdelse som Paulus förebrådde Petrus utan för hans skrymteri, såsom framgår av fortsättningen.
Här ser du Petri synd, som Paulus omsorgsfullt beskriver. Han anklagar honom icke för ondska eller okunnighet utan för svaghet, nämligen att han var rädd för judarna, som hade kommit från Jakob, och föll av fruktan för dem. Han ville nämligen icke väcka anstöt hos dem på detta sätt. Han tog alltså större hänsyn till sina egna, till judarna, än till hedningarna, och därigenom gav han anledning till att den kristna friheten och evangelii sanning äventyrades. Ty därigenom att han drog sig tillbaka och alldeles höll sig undan för att undvika i lagen förbjuden mat, som han förut hade ätit. vållade han samvetsbetänkligheter hos de troende. Av detta hans handlingssätt föranleddes de att tänka: Petrus avhåller sig från i lagen förbjuden mat, den som äter vad lagen förbjuder, syndar alltså och överträder lagen, den åter som avhåller sig från sådant håller lagen och är rättfärdig, annars skulle han icke draga sig undan. [200] Men då han drager sig tillbaka och avsiktligt undviker sådan mat som han förut åt, är det ett säkert tecken på att de som icke följa lagens föreskrifter om mat, synda och att de som avhålla sig från i lagen förbjuden mat därigenom bli rättfärdiga. Det är detta som det här gäller. Det förstår icke Hieronymus. Han ser endast den yttre handlingen men icke dess innebörd. Handlingen i och för sig var icke onds ty det har ingen betydelse om man äter och dricker eller om man låter bli att göra det. Men där inlades en ond innebörd: Om du äter, syndar du; om du avhåller dig från att äta, är du rättfärdig. Så är omskärelsen en god sak, men denna innebörd är ond: Om du icke låter omskära dig enligt Mose lag, kan du icke bliva salig. Just denna innebörd hade också detta Petri föredöme: Om du icke undviker i lagen förbjuden mat, kan du icke bliva salig. Detta fick Paulus under inga omständigheter låta passera, ty då äventyrades evangelii sanning. För att den skulle bevaras oförkränkt, uppträdde han öppet mot Petrus. Paulus skiljer här på två saker. För det första, om man undviker vissa slags mat, bör det ske som en eftergift åt någon broder, endast för kärlekens skull. Då är ingen fara å färde, utan det är en god gärning att på detta sätt tjäna en svag broder. Så hade Paulus själv både gjort och lärt. För det andra kan i handlingen inläggas den innebörden, att den som undviker ifrågavarande födoämnen är rättfärdig och blir salig, och den som icke undviker dem syndar och fördömes. Under sådana omständigheter vare kärleken förbannad med alla dess tjänster och all dess foglighet. Ty att i denna anda avhålla sig från visst slags mat är att förneka Kristus, att förtrampa hans blod och att häda den helige Ande, Gud och allt gudomligt. [201] Måste man alltså förlora endera, må hellre en mänsklig vän eller broder förloras och gå under än Gud, Fadern. Ty går Gud, Fadern, under, så förbliver icke heller brodern, som är en människa, länge. a) Hieronymus, som icke inser detta, kunde varken förstå detta ställe eller brevet över huvud. Han menar, att Paulus tvistar om struntsaker, och därav kommer det sig, att han förringar och ursäktar Petri synd, i det han säger, att han syndat av okunnighet. Men Petrus visste, att det stod honom fritt att äta vad som helst. Det var allså icke på grund av okunnighet som han syndade utan genom sitt skrymteri. Genom detta skrymteri skulle Petrus nämligen ha visat lagens nödvändighet, han skulle ha tvingat hedningar och judar att övergiva evangelii sanning och givit dem den kraftigaste anledning att övergiva Kristus, att förneka nåden, att återvända till judendomen och taga på sig alla lagens bördor, om icke Paulus hade förebrått honom och därigenom återkallat till friheten i Kristus och till evangelii sanning hedningar och judar, som tagit anstöt av detta Petri föredöme. Om därför någon ville framhäva och understryka allvaret i Petri synd, så funnes riklig anledning därtill, och likväl syndade han endast av en tillfällighet och av fruktan, icke av ondska eller okunnighet. Så lätt kan en enda människas fall eller felsteg draga med sig väldiga följder, om det icke blir rättat. Därför får man icke skämta med artikeln om rättfärdiggörelsen. Det är icke utan skäl som vi med sådan flit inpränta den och framhäva dess betydelse. [202] Och det är mycket underligt att Petrus kunde göra något sådant, han som var en så stor apostel och som tidigare, vid apostlamötet i Jerusalem, nästan ensam drivit igenom sin mening, att rättfärdigheten kommer de troende till del genom tron, utan lagen. Samme man som förut hävdade evangelii sanning och frihet, han faller nu av den underliga anledningen, att han äter i lagen förbjuden mat, ger upphov till så mycken anstöt och bryter mot sitt eget beslut. Därför må den som står se till att han icke faller (1 Kor. 10. 12). Det är svårt att riktigt föreställa sig, hur farliga mänskliga stadgar och sedvänjor äro - och likväl kunna vi aldrig vara dem förutan. Vad är mera av nöden i världen än lagen och dess gärningar? Och likväl föreligger alltid den faran, att därav kommer förnekelse av Kristus. Ur lagen kommer nämligen icke sällan förtröstan på gärningar. Och där den finns, är icke rum för någon förtröstan på Kristus. Då går det lätt att förneka och förlora Kristus. Vi se det hos Petrus, som dock kunde artikeln om rättfärdiggörelsen bättre än vi. Hur ringa var icke den handling och det exempel, genom vilket han så när blivit anledning till en så väldig olycka, nämligen att alla hedningar avfallit från Pauli predikan, att de förlorat evangelium och Kristus! Och avfallet skulle fått ett sken av helighet. De hade nämligen kunnat säga: Paulus, hittills har du lärt, att vi böra rättfärdiggöras av nåd allena, utan lagen. Nu ser du, att Petrus handlar tvärt emot detta. Han avhåller sig nämligen från vad som är förbjudet i lagen och visar genom detta sitt exempel, att vi icke kunna bliva saliga, om vi icke antaga omskärelsen och hålla lagen. a) Hs: "Må kärleken gå under för att tron må bestå!" Tillbaka
|