Här ser du åter, att ingen kan genom sina gärningar eller krafter undanröja synden. Ty, som Johannes säger, »hela världen är i den ondes våld» (1 Joh. 5, 19). Så många alltså som äro i världen äro underkastade synden och djävulen, ja, de äro djävulens lemmar, vilken med sitt tyranni håller alla människor fångna under sin vilja. [95] Vilken mening har det då att instifta så många ordnar för att undanröja synderna, att uttänka så många stora och besvärliga gärningar, t. ex. att bära tagelskjortor, att piska sin kropp med gissel ända till blods, att i full rustning vallfärda till den helige Jakobs grav o. s. v.? Även om du gör sådant, rubbas icke denna sats: Du befinner dig i den närvarande onda tidsåldern, icke i Kristus. Där Kristus icke är, där är med säkerhet den onda världen och djävulens rike. Alltså är allt vad du har av andliga och kroppsliga gåvor, såsom vishet, rättfärdighet, helighet, vältalighet, makt, skönhet och rikedom ingenting annat än verktyg och vapen för hans helvetiska tyranni, och med allt detta är du tvungen att tjäna djävulen och befordra och utbreda hans rike.

För det första skymmer du med din vishet bort Kristi vishet och kunskapen om honom och förleder människorna med din ogudaktiga lära, så att de icke kunna komma till nåden i Kristus. Din egen rättfärdighet och helighet berömmer och framhäver du, men Kristi rättfärdighet, genom vilken ensam vi bliva rättfärdiggjorda och levandegjorda, avskyr och fördömer du helt och hållet såsom ogudaktig och djävulsk. Vidare vållar du Kristi välde avbräck genom din makt, missbrukar den till att utrota evangeliet, till att förfölja och döda Kristi tjänare och alla som höra dem. Om du befinner dig utanför Kristus, är därför denna din vishet en dubbel dårskap, och din rättfärdighet är en dubbel synd och ogudaktighet, eftersom den icke vet av Kristi vishet och rättfärdighet och till på köpet skymmer bort, förhindrar, hädar och förföljer densamma. Därför är det med rätta som Paulus kallar världen ond, ty den är värst när den är som bäst. I fromma, visa och lärda människor är världen som bäst, och där är den sannerligen i dubbel mening ond. [96] Jag bortser nu från de köttsliga laster, av vilka världen är full, t. ex. äktenskapsbrott, skörlevnad, girighet, stöld, mord, avund, hat, vilka synder väga lätt i jämförelse med de förut nämnda. Den vite djävulen, som omskapar sig till en ljusets ängel - det är den riktige djävulen!

Med dessa ord: »för att rädda oss o. s. v.», åskådliggör alltså Paulus huvudtesen i sitt brev, nämligen att vi behöva nåden i Kristus och att ingen skapad varelse, vare sig människa eller ängel, kan taga människan ut ur denna onda tidsålder. Ty det är uteslutande ett verk av det gudomliga Majestätet, icke av människors eller änglars makt, att Kristus har utplånat synden och befriat oss från djävulens tyranniska välde. Detta välde är själva den onda världen, vilken är en lydig slav och en villig efterföljare till sin gud, djävulen. Vad helst denne mandråpare och lögnens fader gör eller säger, det gör världen efter alldeles utmärkt såsom hans lydige son. Därför är den full av okunnighet om Gud, av hat, hädelse och förakt mot honom, av lögn och villfarelser. Vidare vimlar den av synder, av mord, äktenskapsbrott, lösaktighet, stöld, rån o. s. v. Med ett ord, där världen är som bäst, där är den i dubbel mening ond. På samma sätt voro även vi, innan evangeliets ljus kom, i dubbel mening onda och ogudaktiga under påvedömet, allt under fromhetens och den heliga hörsamhetens skylt.

Men låt nu också dessa Pauli ord vara allvarliga och sanna, icke sanningslösa fantasier, nämligen att den närvarande tidsåldern är ond. [97] Även om flertalet människor kunna uppvisa utomordentliga dygder, och även om det finnes aldrig så stor skenbar helighet hos skrymtare o. s. v., så låt dock icke detta imponera på dig utan giv akt på vad Paulus säger. Med ledning av hans ord bör du med största frimodighet och visshet över världen uttala den domen, att den med all sin vishet, rättfärdighet och makt är djävulens rike, från vilket Gud ensam kan rädda oss genom sin enfödde Son.

Må vi alltså prisa Gud, Fadern, och tacka honom för denna hans oändliga barmhärtighet, att han genom sin Son befriat oss ur djävulens rike, där vi höllos fångna, vilken befrielse omöjligt kunde uppnås med våra krafter. Och samtidigt må vi med Paulus erkänna, att alla våra gärningar och vår rättfärdighet, med vilken vi icke ens kunnat kröka ett hår på djävulen, äro förlust och avskräde (Fil. 3, 8). Och låt oss trampa och spotta på all den fria viljans förmåga, all världens vishet och rättfärdighet, alla munkordnar, mässor, fromhetsövningar, gudstjänster, löften, avhållsamhet, tagelskjortor o. s. v. såsom varande endast ett befläckat kläde (Jes. 64, 6) och ett fördärvbringande djävulens gift. Däremot skola vi prisa och upphöja Kristi härlighet, som med sin död befriat oss icke endast från världen utan från den onda världen.

Här har du nu två definitioner, en på världen och en på Kristus eller på världens rike och Kristi rike. Världens rike är syndens, dödens, djävulens, hädelsens, förtvivlans och den eviga dödens rike. Kristi rike däremot är nådens, syndaförlåtelsens, tröstens, salighetens och det eviga livets rike, i vilket vår Herre Jesus Kristus försatt oss, vilken vare ära i evighet. Amen.