Paulus är så brinnande, att han icke kan vänta, till dess han kommer till själva saken, utan genast i själva överskriften brister han ut och säger, vad han har på hjärtat. Han vill nämligen i detta brev behandla och försvara rättfärdigheten av tro och samtidigt kullkasta lagen och gärningsrättfärdigheten. Av dessa tankar är han uppfylld. I hans hjärta finnes en underbar och outtömlig källa, som flödar över av Kristuskännedomens översvinneliga vishet, och därav talar hans mun. Denna låga, denna väldiga brand i hjärtat kan icke döljas. Den tillåter honom icke att tiga. Därför säger han: "Och genom Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda."

Detta tillägg "och genom Gud, Fadern" o. s. v. synes visserligen icke vara nödvändigt, men han talar som sagt av överfullt hjärta, hans sinne brinner efter och åtrår att genast i själva överskriften yppa Kristi outrannsakliga rikedom och predika den Guds rättfärdighet, som heter de dödas uppståndelse. Ty den från de döda uppväckte, levande Kristus talar ur honom och driver på honom. Därför nämner han Gud, Fadern, som uppväckt Kristus från de döda, som om han ville säga: Jag har att göra med Satan och hans ormasäd, Satans verktyg, som för mig nedbryta den genom Gud, Fadern, från de döda uppväckte Kristi rättfärdighet, genom vilken allena vi rättfärdiggöras och i vår tur skola uppväckas från de döda till evigt liv. Men då de så nedbryta Kristi rättfärdighet, häva de sig upp mot Fadern och Sonen och deras verk.

Så undslipper honom redan i den första meningen hela den sak, som det rör sig om i detta brev. Det handlar ju om Kristi uppståndelse, hans, som uppstått för vår rättfärdighets skull. Rom. 4, 25. Hans seger är alltså en seger över lagen, synden, vårt kött, världen, djävulen, döden, helvetet och allt ont, och denna sin seger har han givit oss. Fastän dessa våra tyranner och fiender anklaga och skrämma oss, kunna de därför icke driva oss till förtvivlan och fördöma oss. Ty den från de döda uppväckte Kristus, deras besegrare, är vår rättfärdighet. Gud vare alltså tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. Amen.

Lägg märke till hur väl Paulus lägger sina ord! Han säger icke: Genom Gud, som skapat himmel och jord, som är änglarnas Herre, som befallde Abraham att draga ut från sitt land, som sände Mose till Farao, som förde Israel ut ur Egypten. Så talade de falska apostlarna, som bröstade sig över sina fäders Gud, vilken skapar och verkar allt och gör under i sitt utkorade folk. Paulus däremot har något annat på hjärtat, nämligen Kristi rättfärdighet, vilken han lärde och försvarade i sin egenskap av Kristi apostel. Därför använder han ord, som syfta till detta hans ämne, i det att han säger: Jag är apostel, och det icke från människor eller genom någon människa utan genom Jesus Kristus och Gud, Fadern, som uppväckt honom från de döda. Så blir det klart, av vilken glöd hans brinnande ande drives i denna sak, som han vill inplanta och skydda mot hela helvetets rike, mot alla mäktiga och visa i hela världen, mot djävulen och hans apostlar.