Nu följer stycket om Jesu namn, som evangelisten med flit omnämner, eftersom det är mycket viktigt, att man känner det namnet väl, detta namn som inte uppfunnits av människor, utan förts hitned från himmelen och uppenbarats av ängeln, innan barnet avlats i sin moders liv. Meningen därmed är, att var och en skall veta, att det är ett namn som behagar Gud, eftersom Gud själv så kallat sin Son.

Men nu är namnet Jesus på svenska detsamma som Frälsare. Somliga säger också Saliggörare, men Frälsare är riktigast. Och varför Kristus bär detta namn tillkännager ängeln Gabriel, då han säger till Josef i Matt. 1:21: "Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder."

Låt oss nu med flit inprägla det namnet och ge akt på att barnet heter Jesus och är en Frälsare, som hjälper från den största nöd och jämmer, nämligen från synden och inte från den ringa nöd, den mindre besvärlighet, som detta livet har med sig, att den ene drabbas av en olycka och den andre av en annan till liv eller gods eller vad det vara må. Sådant har Gud uppdragit åt världen, som har konungar och kejsare, som skall skydda sina undersåtar mot fiender, fader och moder som skall föda och fostra barnen, läkare, som skall råda och hjälpa vid kroppsliga sjukdomar. Men dessa är allasamman arma hjälpare, jämförda med honom, som är en Frälsare, som frälsar sitt folk från deras synder.

Den som nu vill ta emot detta barn och låta det få bli sin Jesus eller Frälsare, han må anse honom som en Frälsare inte för detta livet, vilken uppgift han, som förut sagts, överlämnat åt andra, utan för det eviga livet, så att han vill hjälpa från synd och död. Ty där synden inte finns, där finns inte heller döden. Tänk därför efter, om du har något mer att hoppas av Gud än av kejsaren och andra världsliga herrar. Vill du inte tro, att det finns ett liv efter detta, så har du frälsare nog: konungen, far och mor och läkaren. Ty dessa är förordnade för detta livet och för den lekamliga nöden.

Men tror du, att det efter detta livet kommer ett annat liv, så behöver du också denne Frälsare. I det avseendet kan varken konung, fader, moder eller läkare hjälpa, inte heller någon annan människa eller ängel. Det är visserligen sant, att när konung, fader och moder eller andra människor inte vill eller kan hjälpa i lekamlig nöd, så vill Herren Jesus komma och bistå de sina även i detta. Men det är inte hans egentliga och viktigaste ämbete. Därför hänvisar vi predikanter inte heller människorna framför allt till detta.

Hans egentliga ämbete, och däri vill han låta alla syndare få del av hans namn Jesus, är det, att han hjälper från synden, den eviga döden och djävulens rike. Därtill behöver de honom också. Ty fanns det inget helvete, inget djävulens rike, inget evigt straff, ingen evig pina, vartill skulle man då önska sig eller behöva Herren Jesus? Då vore det ju, när en människa dör, alldeles så som när ett träd faller omkull eller en ko dör, att allt är förbi. Därför ser man också hur rå och fräck den hopen är, som inte tror på Gud och det eviga livet.

Men den som tror, att det finns en Gud. han måste också utgå ifrån, att allt inte är förbi med livet här på jorden, utan att ett annat och evigt liv återstår. Vi gör då den erfarenheten, att Gud inte främst tar sig an det timliga livet. Annars skulle han inte låta eländiga bovar få bedriva sitt ofog så länge och låta dem leva i överflöd här på jorden. Men Gud förkunnar oss ett evigt liv efter detta. Till detta liv skall barnet Jesus vara vår Frälsare och hjälpare. Och får han hjälpa oss till detta, så har vi fått hjälp nog. Då gör det ingenting, om han här i livet låter det gå så, som om vi ingen Gud hade, som kunde eller ville hjälpa oss. Hans hjälp är en evig hjälp. Därmed bör vi låta oss nöja. Det får gå med det timliga som det kan.

Man ser, hur Ordets föraktare och förföljare lever säkra och bedriver allehanda ofog mot Ordet och de kristna. Gud ser det också, men låter det ske och ställer sig så, som om han inte såg det. Ja, det ser ut, som Gud höll säkrare och tryggare vård om hedningarna än om sitt eget folk. Men är du en kristen, så låt ingenting sådant förvilla dig. Ty just därför att Gud tillsagt oss säker hjälp till det eviga livet genom sin Son, så låter han oss vandra här i livet, som om han inte hade med oss att göra, för att vi skall inse och tro, att vi i barnet Jesus har en sådan Frälsare, som kan hjälpa i den tid och stund, då ingen annan kan hjälpa, nämligen när synden kommer för att anklaga oss och överlämna oss åt den eviga döden.

Med undantag måhända just för den stunden, märks det tyvärr, att man föga åstundar denne Frälsare och föga frågar efter honom. Ty den som är frisk och har kistan full med pengar, han behöver inte Herren Kristus för att köpa det ena eller andra. Det klarar han med sina pengar. Så är det också med andra timliga gåvor. Förstånd, vishet och makt kan i dessa stycken uträtta allt det, som de är ämnade till. En mor kan ge barnen mat och dryck, en läkare hjälpa den sjuke, en lagfaren den som förlorat sitt mål.

Men när detta jordiska liv är till ända och samvetet inför Guds domstol inte kan förneka synderna och därför är i bekymmer och fara för den eviga fördömelsen, då är rätta tiden inne för denne Frälsare Jesus att komma. Då kan varken konung eller fader och moder eller läkare eller lagkarl, varken ängel eller någon annan skapad varelse hjälpa. Var skall du då söka hjälp och råd? Ingenstans, utom hos detta barn. Ty just för den nödens skull heter han Jesus, att han vill vara tillhands och hjälpa alla dem, som känner den nöden och söker hjälp hos honom.

Men nu ligger det stor vikt vid, att du ger noga akt och ser dig väl för, så att du inte förvanskar det namnet för dig och av barnet Jesus gör dig ett helgon, en munkorden, en mässa, vaka, avlat, allmosa, fasta eller annat sådant, som man gjort i påvedömet Då blir alltsammans förvänt. Ty mot synden finns ingen annan frälsare, varken i himmelen eller på jorden, än denne ende jungfru Marias son, som heter Jesus.

Den som därför söker en annan frälsare, vem det sedan vara må, han går förlorad. Men den som kan nämna detta barn vid dess rätta namn och kalla honom Jesus, honom går det väl, ty det namnet innefattar allt. Här och ingen annanstans skall man alltså söka hjälpen.

Djävulen driver nu alltid sitt spel och vill ge barnet ett annat namn. Han vill att man skall se det som en domare och söka andra frälsare och hjälpare. Men det står fast: Jesus heter en frälsare, inte därför att han skall ge dig pengar eller göra dig till något stort på jorden. Detta är oss redan på förhand förunnat och givet. Gud säger ju i 1 Mos. 1:28: "Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!" Men därför heter han Jesus, att han är en frälsare och skall hjälpa oss i den stund, då allt fattas oss, när vi måste lämna ifrån oss allt vad vi ägt här på jorden och styra färden till det andra livet. Det namnet förkastar och underkänner allt vad människor företar sig utanför Kristus och som de menar skulle hjälpa och tjäna dem till syndernas förlåtelse och ett evigt liv. Ty när en munk tänker så: "Genom min orden vill jag försona Gud, så att han blir mig nådig", så är det detsamma som om han sade: "Min orden skall heta Jesus och uträtta det, som tillkommer Jesus." Att påven och hans anhang lär, att inte tron allena gör det, utan att du, om du vill bli salig, måste göra goda gärningar och sedan få lön för dem, det är detsamma som att goda gärningar är och heter Jesus.

Men detta är inte sant. Vad jag själv tänker ut och finner på, får inte heta Jesus. Så skall detta barn allena heta. Påven och hans prästerskap vill inte ha det så, och inte vi heller, om vi låter våra synder förskräcka oss mer än detta barnet Jesus får trösta oss och om vi tänker: "Hade jag bara inte gjort det eller det, så kunde jag väl beståinför Gud".

Sådant kan den helige Ande inte finna sig i utan vill att detta barn skall ha sitt namn helt och allena, för att vi, om vi vill ha hjälp mot synden och den eviga döden, skall låta alla, ja, alla helgons gärningar och hjälp fara och i fast tro hålla oss allenast till detta barn, som bär namnet och heter Jesus, och låta detta ensamt ha det namnet. Men den som vill röva det namnet ifrån honom, han skall väl en gång märka, vad följden skall bli.

Den som däremot kan hålla fast vid detta namn, han blir trygg inför djävulen. Och kan inte denne göra honom något förnär, hur mycket mindre då världen. Ty det är ett namn, som ängeln fört ned från himmelen och på Guds befallning givit detta barn, innan det blev avlat i sin moders liv. Vill nu detta namns förföljare, som hänvisar till andra frälsare och hjälpare, kalla ängeln Gabriel en lögnare, så anropar han vår Herre Gud och säger: "Herre, du har befallt mig att såkalla din Son. Nu får du se till, vad förföljarna tar sig före mot detta namn och vad de vinner därpå, nämligen att de varken får någon frälsare eller Gud och därför måste dö i synden och gå förlorade." Däremot skall alla de, som håller fast därvid, väl bestå inför Gud och hans Son och bli saliga.

Låt oss därför ge noga akt på det namnet och hålla oss fast vid detta, att det barnet är den ende frälsaren mot synd, död och djävul. Blir världen fördenskull fientlig emot oss, så må hon då i Guds namn bli det. Vill hon inte räkna detta barn som sin frälsare, så får hon låta bli och sedan se, vem som skall hjälpa henne, när döden nalkas, om hennes eller andra människors gärningar, fastor, böner, allmosor, mässor, helgonens anropande eller annat sådant skall kunna det.

Men vi vill söka all vår tröst och frimodighet i detta, att vi vet, att Gud själv gett barnet detta namn och kallat det Jesus eller Frälsare. Vi vill därför gärna bekänna oss till honom och räkna honom som vår Frälsare, d. v. s. vi vill ha vår tröst i honom, när synden och den eviga döden anfäktar oss, så att han hjälper oss däremot. Vi vet, att Gud har behag till ett sådant hopp och en sådan tro, ja, att han anser sig därigenom högeligen ärad, medan han däremot är i högsta grad missnöjd med dem, som inte vill ta emot denne Frälsare utan söker sig andra hjälpare.

Vi skall sålunda lära oss att på ett skönt sätt förena dessa båda stycken: högtidens namn Jesus, och dess gärning, omskärelsen. Barnet Jesus låter sig som ett annat barn omskäras. Varför? Han är ju utan synd och behöver alls inte omskärelsen för att genom den bli ett Guds barn. Det är han ju förut. Men det sker därför att han heter Jesus och är en Frälsare, som skall hjälpa mot synden och det onda samvetet, ja, mot döden och all olycka, som följer med synden.

Därför låter han sig omskäras och ger sig under lagen för att han inte skall lämna något ogjort, som Gud en gång ålagt människorna att göra, för att vi, när vi finner hos oss oomskurna hjärtan och en hemsk olydnad, inte skall förtvivla utan hålla oss till Kristus och säga: "Jag är tyvärr en stor syndare och har ingalunda gjort min Guds vilja, men ändå vill jag inte tvivla på Gud och hans nåd. Ty vad jag inte har gjort, det har Kristus gjort för mig. Honom kan väl lagen inte beskylla för att han underlåtit det allra minsta. Därför får lagen lämna mig ifred och varken fördöma eller anklaga mig. Jag står ju inte ensam. Kristus är med mig. Han har dyrt pliktat för min synd och skänkt mig sin oskuld och rättfärdighet. Jag trotsar lagen och djävulen. De kan ingenting göra mig." Så skall man göra sig till godo Kristi omskärelse och hans namn.

Hade vi nu tid, så skulle vi ur profeterna kunna dra fram sköna tröstepredikningar om Kristus och hans rike, som vill förlåta oss vår synd, göra oss rättfärdiga och skänka oss det eviga livet. All sådan predikan sammanfattar ängeln i det enda ordet, att Kristus skall vara hela världens Frälsare och heta Jesus.

Isynnerhet syftar den härliga profetian i Jes. 9:6 på detta, där profeten ger Herren Kristus fyra namn och kallar honom: "Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste." Sådana namn syftar allesamman på, att vi genom detta barn skall få hjälp från synd, död och djävul till rättfärdighet och evigt liv.

Vad gör nu de skändliga lögnpredikanterna, som berövar Kristus detta namn och målar honom för människorna som en sträng och vred domare, som man inte kan våga träda fram inför och finna nåd hos, utan att man har helgonens förbön och många goda gärningar att åberopa? Därmed gör de en dubbel synd. Först och främst tar de ifrån Kristus hans namn och låter honom inte vara Frälsare eller Jesus. För det andra ger de helgonen, ja, också våra gärningar namnet frälsare, liksom vore Kristus en frälsare för sin egen räkning och hade lust till vårt fördärv.

Så har vi också den onde djävulen, som alltjämt inskjuter i våra hjärtan den tanken, att Gud är vred på oss och vill låta oss anfäktas men inte hjälpa oss. Men hur låter sig sådana tankar förlikas med namnet Jesus, som ängeln på Guds befallning ger barnet? Skall det namnet vara rätt och sant, så kan Guds vilja inte vara den, att han har lust till vårt fördärv, utan hans vilja är, att vi skall bli frälsta och saliga.

Därför skall vi hålla det namnet kärt och i all anfäktelse trygga oss vid, att Guds Son och vår Herre Kristus även heter Jesus och är en Frälsare. Såsom det också sades om honom i paradiset, att han skulle söndertrampa ormens huvud, d. v. s. hjälpa oss mot djävulen och hans rike.

Må Gud, all hugsvalelses och barmhärtighets fader, hos oss dagligen föröka en sådan tro och tillförsikt och genom sin Son Jesus Kristus, vår Frälsare uppehålla oss för evigt! Amen.