Textutläggningar

till andra årgångens texter
enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000

Juhani Martikainen 2002


Marie bebådelsedag: Luk. 1:46-55

Tema: Herrens tjänarinna

46. Då sade Maria: "Min själ prisar storligen Herren,
1 Sam. 2:1 f.
47. och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.
48. Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.
1 Mos. 30:13. 1 Sam. 1:11. Ps. 113:5 f.
49. Ty den mäktige har gjort stora ting med mig,

Med dessa ord avslöjar Maria för det första, att hon var medveten om sin syndfullhet. Hon var en syndare som alla människor, men till skillnad från de flesta kändes hon vid sin orenhet och den ringhet som detta innebar inför Gud.

För det andra beskriver hon, just mot bakgrunden av hennes ringhet, hur lycklig hon var över att Gud inte hade försmått henne utan tvärtom benådat henne. Den uppgift som Gud gav henne var ett bevis på denna benådning.

Benådningen innebar en överflödande salighet, den högsta graden av lycka, för Maria, samma salighet som också alla andra människor äger i Kristi försoningsgärning. Maria såg och upplevde denna salighet. Guds nåd är en överväldigande upplevelse för alla som ser sin egen synd. För Guds nåds skull har alla människor skäl att prisa både Maria och sig själv saliga.
Jämfört med Maria, som fick en uppgift till tecken på sin benådning, är vi sentida människor i en fördelaktigare situation: vi har alla nödvändiga tecken färdiga i evangeliet om Kristi fullbordade offerdöd och dessutom i form av sakramenten. Om Guds nåd blev uppenbar för Maria redan då, så är den nu mycket närmare oss, eftersom frälsningen nu är offentligen fullbordad i tiden.

Det var visserligen stort för Maria, att hon fick ta emot Guds Son som människa i sin kropp, men det verkligt stora som Gud gjorde med henne, var detsamma som han gör med alla sina barn på jorden: att han förlåter deras synder och tar sin boning i dem med sin Ande och sitt Ord.

och heligt är hans namn.
Ps. 111:9.

Ingen annan handlar så som Gud. Det är främmande för mänskligt tänkande och mänsklig rättsuppfattning att förlåta orättfärdiga och upphöja det som ingenting är. Men Gud är den högste domaren, och han handlar efter sin egen lag, den enda rätta och rättfärdiga.

50. Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.
2 Mos. 20:6. Ps. 103:17.

Att frukta Gud är att tro hans nådestillsägelse genom evangeliet.

Gud är barmhärtig mot alla genom sin Son, men denna barmhärtighet kommer dem till godo som inte föraktar den.

51. Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.
2 Sam. 22:28. Ps. 89:11. Jes. 51:9, 52:10. 1 Petr. 5:5.

Att tänka övermodiga tankar i sitt hjärta är att anse sig rättfärdig inför Gud utan Kristi nåd. Genom sin väldiga gärning, sitt ställföreträdande lidande på Golgata kors, gjorde han det uppenbart att ingen människa är rättfärdig i sig själv inför Gud.

52. Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;
Job. 5:11. Ps. 147:6.

Sådana härskare är de som förtiger Guds existens och verk inför sig själv och andra och som inte ger Gud den ära som tillkommer honom, utan tillskriver äran åt sig själv. Gud störtar ner dem från deras inbillade säkerhet, om inte förr, så på domens dag. Han gör så ifråga när det gäller andliga ting, men också i vårt jordiska liv, där han så finner för gott.

53. hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.
Ps. 34:11, 107:9.

Gud mättar dem med nåd som ser sin synd och hungrar efter rättfärdighet, men de som räknar med egna andliga förtjänster inför Gud, de får inte ut någonting av Guds verkliga goda, hans nåd och evigt liv.

54. Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet
Ps. 98:3. Jes. 41:8 f. Jer. 31:3, 20.

Guds Israel var ur det gamla förbundets synvinkel judafolket, vilket var en bild av det nya och bestående förbundets sanna Israel, nämligen hela det i Kristus återlösta människosläktet. Gud bevisade i Kristus barmhärtighet mot oss alla. Men definitionen är viktig här: Alla människor är Guds Israel bara i Kristi gärning. Gud ser oss alla som sina barn i Kristus. Det stora avfallet nämns inte här.

55. mot Abraham och mot hans säd till evig tid efter sitt löfte till våra fäder."
1 Mos. 17:7, 19. Mik. 7:20.

Abrahams säd är inte heller detsamma som judafolket. Det blev inget evigt rike på jorden på basen av det gamla förbundet mellan Gud och israeliterna, eftersom folket inte höll sin del av förbundet. Löftet till Abraham syftar på det eviga rike som Kristus upprättade genom sin död för världen. 'Abrahams säd' är Abrahams efterföljare i tron i hela världen och i alla tider.

Här lämnas dörren öppen. Så som Kristus dog för alla, så står det också alla fritt att vara Abrahams efterföljare i tron på Guds frälsningsverk.

Här nämns ingenting om alla dem som inte vill vara Kristi israeliter eller Abrahams säd. De som vänder ryggen till evangeliet är som 'agnar som vinden bortför' - utan att bokföras eller nämnas i samband med Guds verk.

Sammanfattning:

Gud handlar inte så som människor handlar. Han visar sin storhet genom att upphöja de ringa och ödmjuka, dem som han själv genom sin Ande har gett insikt om deras synd och andliga ofullkomlighet. Dessa gläder sig storligen som Maria över Guds nåd och handlande med dem.

______________

Handbokens tema för söndagen 'Herrens tjänarinna' ansluter sig dåligt och bara delvis till denna text. Visserligen ger Marias bekännelse i lovsången uttryck för vad som rör sig i en sann Guds tjänarinnas eller tjänares inre, men Maria lovsjunger i hela texten Gud för hans gärningar, och hon skulle ingalunda själv ha godkänt ett försök att sätta hennes egen person i textens centrum.

Handbokens tema är inte det bästa för söndagen som helhet heller. Bebådelsedagen är en minnesdag för den dag då Guds Ande avlade Guds Son, världens Frälsare i Maria. Bebådelsedagens egentliga firningsämne är således inkarnationen, Kristi människoblivande - inte Maria.


Luk. 1:46-55 (SF1998)

46 Då sade Maria: "Min själ prisar Herren, 47 och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare. 48 Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig. 49 Stora ting har den Mäktige gjort med mig och heligt är hans namn. 50 Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som fruktar honom. 51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm. Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen. 52 Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt. 53 Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort. 54 Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att visa sin barmhärtighet 55 mot Abraham och hans barn, till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder."

Innehåll | Förkortningar