Textutläggningar

till andra årgångens texter
enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000

Juhani Martikainen 2002, 2005


Tjugotredje söndagen efter pingst
Förlåt varandra
Matt 18:15-22

 

Texten handlar om den nyckel- och maktposition som Jesu lärjungar innehar i Guds rike. Medvetet eller omedvetet utövar dessa genom evangeliet en domsmakt på jorden. Där evangeliet tas emot löses samvetena. Där det inte tas emot binds samvetena vid synden och under otron. (Se närmare utveckling om löse- och bindenyckeln.)

Jesu lärjungar är de verkliga regenterna på jorden. De står genom Ordet och bönen i oavbruten kontakt med Gud. De regerar - inte ifråga om förgängliga ting utan ifråga om eviga ting i Guds osynliga rike, som dock är verksamt på jorden.

15. Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder.
3 Mos. 19:17. Luk. 17:3. Gal. 6:1. Jak. 5:19 f.

16. Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago'.
5 Mos. 19:15. Joh. 8:17. 2 Kor. 13:1. Hebr. 10:28.
17. Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig som en hedning och en publikan.
Rom. 16:17. 1 Kor. 5:9 f. 2 Tess. 3:14 f. 2 Joh. v. 10.

En person som inte erkänner en uppenbar försyndelse, så att han skulle få den förlåten, bör man ta avstånd ifrån beträffande hans vandel och lära. 2 Tess. 3:14 f. 2 Joh. v. 10. Men han skall ändå alltfort omfattas i kärlek. Matt. 5:44.

I ovanstående text framgår inte direkt evangeliets funktion i sammanhanget, endast lagens upplysning. Men enligt Gal. 6:1 ska den felande 'upprättas i saktmods Ande'. Det egentliga upprättandet sker genom förlåtelsens evangelium, vilket dock förutsätter att den felande inte försvarar sin synd utan tillstår den.

18. Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lösen på jorden, det skall vara löst i himmelen.
Matt. 16:19. Joh. 20:23.

Det är fråga om samvetets bindande vid synden eller lösande genom nådens evangelium.

Alla människor är syndare oavsett om de erkänner det eller inte. De som blir upplysta om sin synd och accepterar förlåtelsens evangelium, blir lösta i sitt samvete från sina synder. De däremot som inte vill anse sig ha syndat vägrar naturligtvis att ta emot förlåtelse och blir därmed bundna vid synden i sitt samvete. Senast på den yttersta dagen binds alla obotfärdiga vid sina synder. Matt. 25:45.

Vi har inte fått till uppgift att binda samveten i synd, utan att lösa d.v.s. predika evangeliet för alla människor (Mark. 16:15), eftersom alla människor är syndare. Men då evangeliet inte tas emot av dem som menar sig bli rättfärdiga på annat sätt än av nåd, nödgas vi lämna dessa obotfärdiga bundna i sina samveten vid sin otro. Genom att de förkastar evangeliet, har de förverkat alla möjligheter att bli lösta.

I egentlig mening är det inte predikanten själv som agerar och dömer. Det är Kristus själv som via evangeliets förkunnelse utför ett skiljande av dem som ska lösas ifrån dem som ska bindas, fåren från getterna. Joh. 3:18. Det vore en alltför ansvarsfull och omöjlig uppgift för människor.

Det är viktigt att observera att bindandet och lösandet gäller samvetena. Inför Gud är nämligen alla människor syndare men samtidigt gjorda rena och rättfärdiga genom Jesu lidande och död för världen. Men fastän synden är borttagen inför Gud, måste människornas samveten lösas från den d.v.s. befrias från medvetandet om skuld.
[Se också textförkl. till Septuagesima årg. 2 om nyckelmakten]

19. Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden komma överens om att bedja om något, vad det vara må, så skall det beskäras dem av min Fader, som är i himmelen. Matt. 21:22. Mark. 11:24. 1 Joh. 3:22, 5:14. Jak. 4:3, 5:14 f.

Orden är kategoriska. Regeln har inga undantag. 'Två av eder' är vilka som helst av Kristi lärjungar i alla tider. Dessa står genom tron alltid i Guds kraftfält - inte på grund av egen strävan, utan av Guds nåd och vilja. De är hans barn, födda av honom genom hans Ord och Ande. Och de är mäktigare i sin stilla bön än alla jordens härskare tillsammans. Närhelst de ber om något, ges det åt dem. Men de känner dock en trygghet i att överlåta åt Faderns vishet att ombesörja allt som de från sin mänskliga horisont inte kan förstå att bedöma. Därför behöver de inte nödvändigtvis använda sig av detta Guds löfte vid alla tillfällen, då de känner sig trängda. Men löftet om bönhörelse har de alltid kvar. Gud varken kan eller vill återkalla det.

Jesus nämner talet två som ett exempel på en grupp lärjungar, men för att bli bönhörd behöver man inte nödvändigtvis vara två eller flera. Gud har lovat besvara också en ensam persons bön. Jak. 5:16. Ords. 10:24.

Bönhörelsen är inte beroende av något annat än Guds nåd genom Jesus Kristus, vilken alltid är lika stor och fast. Men det är en förmån att kunna få stöd och uppmuntran i nåden av varandra.

20. Ty var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."
Matt. 28:20.

T.o.m. en så liten församling som två Jesu lärjungar är en till kvalitén fullgod Guds församling. Det utesluter inte heller att Jesus också är med var och en enskild människa som tror på honom.

Att vara församlade i Jesu namn kommer sig inte av att man säger 'I Jesu namn' i sammankomstens början. Matt. 7:21. Endast de som gör Guds vilja, d.v.s. tror på Jesus som sin Herre och Frälsare, är samlade i hans namn. Och dessa är alltid samlade i hans namn, oavsett om det sägs uttryckligen eller inte. De är nämligen alltid medvetna om att det endast är av hans nåd, d.v.s. i hans namn, som de kan och får göra det som de gör eller inte gör. De lever var dag och var stund endast i och av hans nåd. Jesus är både ibland dem och hos dem var och en. Genom honom står de också i obruten förbindelse med Fadern.

21. Då trädde Petrus fram och sade till honom: "Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?"
Luk. 17:3 f.

Petrus återknyter till behandlingen av felande bröder.

22. Jesus svarade honom: "Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.
1 Mos. 4:24.

Även om den som har försyndat sig har blivit förehållen sin synd av alla de ovan nämnda, och han för sin halsstarrighets skull kan anses som en hedning eller publikan, så bör förlåtelsen alltid finnas i den kristnes hjärta helt och fullt. 3 Mos. 19:17.

Talet 'sjuttio gånger sju gånger' anger att förlåtelsen ska vara obegränsad. Eftersom Gud för Kristi offers skull har förlåtit oss hela vår omätliga syndaskuld, är vi pliktiga att förhålla oss på samma sätt mot dem som handlar illa mot oss.

Matt 18:15-22 (SF1998)

 

 

15 Om din broder har begått en synd,* så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Omhan lyssnar på dig, har du vunnit din broder.

16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.*

17 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.

18 Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen.

19 Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen.

20 Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."

21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?"

22 Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.


NOTER

15. begått en synd: Andra handskrifter: "syndat mot dig". Här handlar det tydligen om en allvarlig, offentlig synd, i andra handskrifter om enskild synd.

16. Se 5 Mos 19:15.

 

Innehåll | Förkortningar