Textutläggningar

till tredje årgångens texter
enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000

Juhani Martikainen 2002


Självständighetsdagen: Joh. 8:31-36

31. Då sade Jesus till de judar, som hade satt tro till honom: "Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar;
Joh. 7:17, 15:10,14.

De judar som hade satt tro till Jesus hade gjort detta genom att tro det som han talade. Av hans tal hade de övertygats om att han var den i Skrifterna utlovade Messias och var sänd av Fadern. Att sätta tro till Jesus är att sätta tro till hans lära.

Men det finns de som inte är så rotade i Sanningen så att de skulle förbli i den under frestelsernas anfäktningar. Luk. 8:13,14. Endast de som förblir i tron på Jesu lära är hans rätta lärjungar. Luk. 8:15.

32. och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall då göra eder fria."
Rom. 6:18. Gal. 5:1.

Endast de som förblir i Sanningen, så att de inte i något stycke tror på sin egen medverkan till sin frälsning, är i stånd att förstå sanningen om Guds suveräna verk för människan genom Sonen. Sanningen befriar människan från synden och dess skuld, ävensom från 'döda gärningar' d.v.s. mänskliga försök att åstadkomma en egen rättfärdighet eller medverka till denna under förtröstan på egen förmåga.

33. De svarade *) honom: "Vi äro Abrahams säd och hava aldrig varit trälar under någon. Huru kan du då säga: "I skolen bliva fria?"
Matt. 3:9.

34. Jesus svarade dem: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Var och en som gör synd, han är syndens träl.
Rom. 6:16, 20. 2 Petr. 2:19.

Det är inte så, att människan kan göra det ena eller det andra allt efter sin egen vilja. En träl är inte stundtals i fångenskap och stundtals fri. En träl lever i träldom ständigt, ända tills han blir befriad. Efter befrielse är han på liknande sätt ständigt fri. Människan är antingen en träl under synden och sitt gamla väsende och tänkesätt, eller är hon befriad genom Sanningens ord och lyder under detta.

Alla människor kom genom syndafallet i träldomsförhållande under synden och världens furste Djävulen. I detta förhållande är människan helt blind och döv för det andliga, ända till dess att Sanningens ord genom sin nyskapande kraft öppnar hennes ögon och öron.

35. Men trälen får icke förbliva i huset för alltid; sonen får förbliva där för alltid.
1 Mos. 21:10.

Huset är den krets, där Sanningen bor och blir förkunnad. Det under otrons mörker trälaktiga sinnet måste vika för Sanningen, antingen så att människan föds till ett nytt liv av Kristi lära, eller så att människan på den yttersta dagen blir hel och hållen utvisad från gudsgemenskapen.

'Sonen' är Kristus i oss, i betydelsen av det nya andliga livet i tron på honom, vilket evangeliet åstadkommer. De människor som har detta liv får förbli i Kristi gemenskap till evig tid. Deras 'gamla' syndaträldomssinne, som jämsides med det nya gudslivet följer dem och plågar dem intill döden, uppstår inte ur graven.

36. Om nu Sonen gör eder fria, så bliven I verkligen fria.

Ingen annan än Guds Son kan befria oss från synden och det därmed förbundna träldomssinnet. Evangeliet om syndernas förlåtelse befriar samvetet från syndens skuld - inte endast för stunden eller från var enskild synd i sin tur, utan från all synd både i det förgångna och framdeles, eftersom Kristus led döden för all synd en gång för alla.

En sådan samvetets tillförsikt inför framtiden leder inte till andlig lösaktighet, som det påstås alltsomoftast. Den som under kännedom om sin synd tar emot Kristi nåd, får därigenom ett känsligt samvete, som inte tål att man s.a.s. syndar på nåden. Den som säges synda på nåden har i verkligheten inte tagit emot nåden på rätt sätt helt och fullt. Det står fast, att Kristus till fullo har lidit både för alla begångna och ännu obegångna synder, och att den frihet från skuld som han därmed ger är fullständig.

______________________

*) De som här opponerar sig mot Jesus kan inte vara just de judar, som nyss, enligt vers 31, hade satt tro till Jesus. Jesus säger nämligen till dem i vers 45: "Men I tron mig icke . . ." Det grekiska ordet, som i vers 33 har översatts med 'svarade', kan lika gärna betyda bara 'talade' och syftar inte nödvändigtvis exakt på den grupp som tilltalades i det föregående. CS III 1874. Bibel 2000 har 'De sade', nämligen hopen av judar sammantaget.

 

Kommentar:

Denna text har egentligen mycket litet gemensamt med tanken på ett lands självständighet. Även om ett lands självständighet är viktig i jordiskt och timligt avseende, är den i evighetsperspektiv en försvinnande liten angelägenhet i jämförelse med friheten från syndens skuld. En kristen människa har sin viktigaste frihet i tron på Kristus också i tider under yttre ofrihet. Och en yttre ofrihet skall tjäna Guds folk till det bästa lika väl som allt annat. En kristen människa bör därför tacka Gud för all världslig överhet och bedja för den.

 

Joh. 8:31-36 (SF1998)

31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria." 33 De svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?" 34 Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. 35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.

Innehåll | Förkortningar