Textutläggningar

till andra årgångens texter
enligt Finlands evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok 2000

Juhani Martikainen 2002


Mikaelidagen: Matt. 18:1-10

1. I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vilken är den störste i himmelriket?"
Mark. 9:33 f. Luk. 9:46 f.

I sina försök att göra sig en föreställning om himmelriket utgår lärjungarna från bilden av ett jordiskt rike.

2. Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem
3. och sade: "Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.
Matt. 19:14. Mark. 10:15. Luk. 18:17. 1 Kor. 14:20
4. Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket.

I himmelriket är den minste och obetydligaste störst. Orsaken därtill är att att Guds storhet blir som mest uppenbar i det som i sig själv ingenting är.

Att vara såsom ett barn betyder att inse sin egen hjälplöshet och acceptera Guds hjälp i form av en ren och skär nåd och barmhärtighet genom Jesus. En parallell till detta finns i samband med berättelsen om den barmhärtige samariten, då Jesus uppmanar den lagkloke att göra detsamma som den slagne mannen, nämligen att vara föremål för hjälp. Jesus visste väl, att den lagkloke, som hade kommit för att snärja honom, inte skulle låta sig hjälpas eller frälsas av Jesus. På samma sätt ödmjukar sig heller ingen av sig själv till att bli som dett barn, utan det sker genom en andlig nyfödelse.

5. Och den som tager emot ett sådant barn i mitt namn, han tager emot mig.
Matt. 10:40.

'Ett sådant barn' är de som har ödmjukat sig så att de har blivit såsom barn, så att de tror på Jesus som Messias, världens och deras egen Frälsare. Sådana barn är Jesu sanna lärjungar i alla tider. Att ta emot dessa i Jesu namn är att betjäna dem som Jesu egna anförvanter och just med motiveringen att de är Jesu egna - inte bara medmänniskor i allmänhet. Matt. 10:42. Den som älskar Jesu egna, är också själv inbegripen i samma gemenskap med honom. Men den som föraktar hans egna föraktar också honom.

6. Men den som förför en av dessa små, som tro på mig, för honom vore det bättre, att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup.
Mark. 9:42. Luk. 17:1 f.
7. Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma; men ve den människa, genom vilken förförelsen kommer!
1 Kor. 11:19.
8. Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.
Matt. 5:29 f. Mark. 9:43 f. Kol. 3:5.

Genom våra (händers) onda gärningar och av våra (fötters) avvikelser på onda vägar blir vi till förförelse både för oss själva och för andra som tror på Sanningen. Denna benägenhet till det onda är alltifrån syndafallet så total och djupt rotad i oss, att det egentligen inte skulle räcka med en amputation av en lem eller två för att råda bot på eländet. Det fordras att vi dör helt, och detta sker på ett andligt sätt genom dopet till Jesu död och hans uppståndelse. Men Jesus åskådliggör här med bilden av amputationer allvaret i att vara till förförelse.

9. Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet enögd än att hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna.

Ögat är kroppens lykta. I andligt avseende är det fråga om hur man ser och förstår Guds ord. Egna falska uppfattningar eller föreställningar måste förkastas, om man vill nå den eviga saligheten.

10. Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger eder, att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.

Dessa små (som tror på Jesus) är inte bara barnen utan också alla de som 'så har ödmjukat sig, att de har blivit såsom barn', nämligen de som ständigt behöver och lever av syndernas förlåtelse. Eftersom dessa är högt älskade och accepterade av Fadern själv, är det en skymf mot honom och en dödssynd att förakta dem.

[11. Ty Människosonen har kommit för att frälsa det som var förlorat."]

Denna vers har uteslutits ur ett antal bibelöversättningar och inte heller tagits med i söndagens text. Versen är dock en sammanfattning och förklaring till hela texten. 'De små' är nämligen desamma som 'de förlorade', inte bara så som alla människor är förlorade och behöver frälsas, utan dessa är också medvetna om sin hjälplöshet och tar emot frälsningen med glädje.


Matt. 18:1-10 (SF1998)

1 I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?" 2 Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem 3 och sade: "Amen säger jag er:Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. 4 Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket. 5 Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.

6 Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup. 7 Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer. 8 Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. 9 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att ha båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna. 10 Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.*


NOTER

10 En del handskrifter tillägger (v. 11): "Ty människosonen har kommit för att frälsa det som var förlorat." Jfr Luk 19:10.

Innehåll | Förkortningar