7 Guds ord förblir sanning

Det dröjde en bra bit in på sommarlovet innan David tog mod till sig och pratade med sina föräldrar. Det var inte rädsla som hindrade honom utan förlägenhet. Nio månader tidigare hade han sagt till sina föräldrar att han var säker på att Bibeln innehöll motsägelser. Nu, efter många samtal med dem ansikte mot ansikte, per telefon och via e-mail hade David inte samma uppfattning. Han kände att han var skyldig att säga det till sina föräldrar.

En prövad tro

"Mamma och pappa, jag skulle vilja tacka er för att ni inte slog ner på mig när jag sa att det fanns fel och motsägelser i Bibeln. Ni tog er tid att prata med mig om det här och ni tappade aldrig tålamodet, som jag trodde att ni skulle göra."

"David", svarade Johnny, "det är vi som ska tacka dig. Du fick oss att studera Bibeln mera noggrant än vi gör i vanliga fall. Vi blev tvungna att tänka igenom sådant som vi har tagit för givet."

"Det stämmer", tillade Johanna. "Först trodde vi att utmaningarna mot Bibelns trovärdighet bara var stötestenar för vår tro. Men med tiden har vi förstått att de mer liknar en språngbräda till en prövad tro och ökad kunskap."

"Ja, i varje fall har jag ändrat uppfattning nu", sa David. "Jag menar inte att allt i Bibeln går ihop för mig, men jag har inte lika bråttom att anklaga Bibeln för motsägelser. Jag upptäckte också att mina skolkompisar och ett par av lärarna också, som ledde attackerna mot Bibeln, snart förlorade intresset när jag erbjöd att komma med möjliga förklaringar på deras frågor."

"Vi har lärt oss ungefär samma sak allihop av att studera synbara motsägelser i Bibeln", försäkrade Johanna sin son. "Pappa och jag har diskuterat det här tillsammans och kommit fram till att vi har lärt oss mycket. Vill du veta vad?"

"Visst", svarade David, och undrade om hans föräldrar hade kommit fram till samma slutsats som han själv.

Johanna började: "För det första lärde vi oss något om dem som inte är intresserade av att finna lösningar på de så kallade motsägelserna. De vill hellre komma med anklagelser än söka efter sanningen. Många uppriktiga människor har säkert ärligt menade frågor att komma med, men många vill bara misskreditera Bibeln därför att de redan har bestämt sig för att förkasta den. De förkastar inte Bibeln därför att det finns motsägelser i den utan därför att Bibeln motsäger dem."

"För det andra lärde vi oss en hel del om oss själva", fortsatte Johnny. "Vi lärde oss att det är värdefullt att studera besvärliga ställen under bön, och med ett ödmjukt sinne. Gud vill fortfarande dölja en del för de visa och uppenbara det för de små barnen, som Jesus sa (Matteus 11:25-26). Vi lärde oss också att vi inte behöver vara rädda när människor utmanar eller förlöjligar Bibeln. Vi är ännu mer övertygade om att Guds ord kommer att bestå i evighet."

"Och då vi lärde oss det här om oss själva blev vi också medvetna om en tredje sak", fortsatte Johnny, "nämligen våra egna begränsningar. Det finns faktiskt en del 'som är svårt att förstå' i Bibeln (2 Petr 3:16), och en del svårigheter verkar trotsa alla lämpliga svar. Vi har lärt oss att inte ens de största teologer och bibelvetare alltid kan harmoniera alla synbara motsägelser så att det mäskliga förnuftet blir tillfreds. Vi kristna kan inte vetenskapligt bevisa att alla naturvetenskapliga fakta i Bibeln är sanna. Vi kan inte alltid objektivt bevisa att bibeltroende historieforskare har rätt och icketroende historieforskare fel, när de helt tydligt har motsatt uppfattning i en fråga. Det verkar som om vi måste vänta på en del svar som vi söker tills vi kommer till himlen.

Efter en kort paus fortsatte Johanna: "Den fjärde sanningen vi har lärt oss är den absolut viktigaste. Den rör Bibelns huvudbudskap och inte påstådda motsägelser. Ju mer vi har gått igenom Bibeln och annat material som vi använt i vårt sökande efter svar, desto mer har vi känt oss dragna till den sanningen att Gud, fastän vi är så syndiga, har gett oss en Frälsare i Jesus Kristus. Vi vet att det kanske låter lite banalt och mossigt, men ju mer vi har hört sanningen i Guds lag och evangelium, desto mer har vi kommit att älska hela Bibeln och oroat oss allt mindre för påstådda motsägelser. Vi fortsatte ändå att leta efter ärliga svar på frågorna. Men vi lärde oss att fastän vi inte kan hitta svar på alla svåra frågor till allas belåtenhet, kunde Gud ändå upprätthålla vår förtröstan på Frälsaren och på Skriften."

"Då måste jag också få låta lite mossig - fast jag ska börja läsa vid högskolan nästa år", svarade David. "I varje fall så tycker jag samma sak. När jag tittade närmare på mina klasskompisar som kritiserade Bibeln förstod jag att de inte var särskilt hjälpsamma mot andra och inte lyckliga heller. Och hela den här tanken om människornas syndfullhet och att det behövs en Frälsare som Jesus fick dem att riktigt smälla av. De blev nästan hotfulla. Det gick så långt att det kändes som om jag skulle bli tvungen att välja mellan Jesus och de där kompisarna. Jag kan inte säga att jag är helt och hållet till freds med saker och ting. Men jag vill inte vända mig bort från Kristus och allt jag har lärt mig om honom av er och i kyrkan."

Då sa Johanna: "Det du säger får mig att tänka på något som jag läste i en av dina läroböcker som du hade lämnat på golvet för ett par månader sedan. Det var Benjamin Franklin som skrev något tänkvärt om människor som älskar att diskutera och debattera. Han noterade: 'De kanske vinner ibland, men de möts aldrig av välvilja, vilket skulle vara mycket bättre för dem.' Jag hoppas att vi som kristna aldrig genom att vara påstridiga förlorar människors välvilja. Det är meningen att vi i kärlek ska hålla fast vid sanningen (Ef 4:15), låta Kristus vara det viktigaste och försöka tjäna andra med ödmjukhet och respekt (1 Petr 3:15-16). Vårt mål ska alltid vara att förkunna Kristus, inte att vinna diskussioner."