Ur Resekost, betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
|
Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. - Luk. 15:5 I hela evangelium finnes det knappast ett ljuvligare exempel än detta, där Herren Kristus liknar sig själv vid en herde, som på sina axlar bär det förlorade fåret tillbaka till hjorden. Han bär det ännu i dag på samma sätt. Summan av evangelium är sålunda denna, att Kristi rike är ett barmhärtighetens och nådens rike, där det aldrig blir fråga om annat än att alltid bära. Kristus bär vår sveda och vår krankhet, våra synder tar han på sig och har tålamod med oss, när vi felar. Vi ligger alltjämt på hans axlar. Ännu har han inte blivit trött av att sålunda bära oss. Detta skall vara oss den allra största tröst, när vi plågas av våra synder. De som är förkunnare i detta rike skall trösta samvetena, umgås vänligt med dem och föda dem med evangelium. De skall bära de svaga, bota de sjuka och veta att rätt dela ordet och frambära det för en var, allt efter den nöd han bär för dem. |